fredag 12 december 2008

Narrens Helicopter

Go'tur, mina Vänner! Gu'tår, mina Fränder!
Ehuru ni Mejl hafver skickat, ehuru ni mellan mina Skinkor hafver slickat - bedjandes om MER, skrikandes efter NY DIKT i spänd föreväntan á min Förstlings-verk. Beskåda denna:

Jag äro dräng vid Cungens Hof
Jag slita dag som Natt
Jag baka ljuva vetebröd
Jag draga kaniner ur min Hatt
Ty Jag behärska mången Trick
och dessa måst Jag göra:
Baka, trolla. skriva dikt
och Drottningen förföra
Men ändå hava jag ej lycka,
lifvet ter sig Mörkt och Svart
hur många ting jag än utföra
Komma jag dock ingen vart
En gräddtårta till Cungen
En bakelse till Presten
En kanelbulle till Prinsen
och Drottningen tar Resten
Men ingenting till Hovnarren,
ty ingenting blir kvar
Så gråta Jag en enkel skvätt,
ty Hovnarren är Jag
Jag leka glatt med boll och ring
och alla säga "très Charmeuse"
Jag läsa upp mina poem
och alla säga "Fabaleuse!"
Så dansa jag i Mörkert Hörn
Med Penis gör jag "Helicoptern"
och damerna mig smeka
tills jag så får opp den
Så stå jag så och virvla
Virvla runt varevigen Dag
Men trots att jag ständiger Virvla,
varför är jag icke Glad?

(C) Holmér GRANDIOSO 2008

"Oh, vad voren denna Vara? Oh! Jag tro icke mina ögon? En POEM? En nyskrivliger POEM?" Jomenvisst, förvånte Vän. Håll nu till Godo.

Väneligen
Krister GRANDIOSO

torsdag 11 december 2008

Mörka hål på himmelen?

"Var hålla han hus? Denna mästerlige poet, denna ypperlige bagare. Denna frammanare av vilda emantioner?!"

Så kanske ni spörja i era stilla läsar-sinnen. Jag giva er svaret:
Iag, Krister Holmér, arbetar för fullo med mitt förslingsverk. En diger diktsamling, där bara de bästa russin, ur mina allra hetasta balverk, skall medblifvas. Och det hela skall utgifvas - PÅ FÖRLAG - SOM BOK!

Vad jag blifvo?
En riktiger FÖRFATTARE!

Väneligen,
författaren Krister Holmér

lördag 29 november 2008

Kvinno-Frukost á lá Tysk

Gladd och bestoltig,
så vackte Tyskan Opp
Ännu en dag
af äventür!
Men då gröthen den koktes
så förlorte hon Hopp
Ty det heilen det gingo
ganz öfver-stür

Oh denna kvinna -
Av enfalldigheit fylld,
men med skönliger Cropp
Hon krüddte så Gröten
med godis "Nonstopp"
Men denna den Godis
Den passa ej Gröth
Icke, nejvisst
den äro för Söth

Ach nein,
Fräulein
Das bist nicht Gut.

Var sak den hava platsen sin:
Nonstopp den skall i munden in!
Direkt in i munden -
Passera icke Gröt!
Oh du enfaldiga
Du haver båd Frukost
som Nonstopp
förstört!

(C) "(C)andü"(C)ungen (C)rister (C)holmér

fredag 28 november 2008

Herr Potatos Äventyr

Fru Potato, Fru Potato
Haver du hört?
En rotselleri haver viskat
att Herr Potato Fröken Rödbeta förfört
Herr Potato, oh den knölen
haver till Fröken Rödbeta rullat
Sen haver de idkat älskog
Ja, du hörde rätt-
de haver faktiskt Kn*llat
Men ack, jag hörde mer
Ty precis, precis där efter
Rullte den Knölen vidare
till mina Morots-rester
Tre strimlor,
tre strimlor
Haver jag i kylen lämnat
Där haver Herr Potato stannat
och nu*ppat vilt - OHÄMMAT
Men det värsta,
ja det värsta
Haver jag lämnat till sist
Ty inatt rullte Herr Potato ut ur kylen,
till den naket sovande Krist
Där smögo,
ja där smögo
Herr Potato in i min ända
Där lågo han och myste
Kanske snurrade en vända
Fru Potato, Fru Potato
Du måste Mig tro
Jag lågo enbart stilla, jag ville blott få ro
Och jag beder Er om ursäkt
för att jag väckte er med mina stön
Men jag måste faktiskt tillstå
Att er knöl till make äro Skön
Jag beder förvisso Ursäkt,
ty det som skedde vorde icke rätt
Men ändock vart livet allt bra ljuvt
med en potatis i min stj*ärt

(C) Kristlock Holmes

torsdag 27 november 2008

Att hinn dygden fatt

Arma gosse,
det äro jag,
ty jag haver blivit fråntagen
all flärd och välbehag.
Man haver rånat mig
på det som aldrig får försvinna,
man haver tagit från mig
min kära mödomshinna.
Den som jag har vaktat,
så spänsligt med mitt liv.
För den har jag duellerat,
skjutit musköt och dragit kniv.
Men nu klämtar domeklockan,
nu står jag mol allena.
Ty jag har icke längre
dygden mellan bena.
Helig FADER,
oh, FÖRLÅTEN MIG!
Späd MADONNA;
ÅH, begråten mig!
Det vordo endast så,
att jag ville kärleken besmaka,
men säg mig HERRE, nu,
kan jag knyppla den tillbaka?
Mitt liv i dina händer
och skammen på mitt bord,
en sorgedag i sänder,
i munnen bibelord.
Aldrig mer jag skola
skilja lår från lår,
aldrig mer jag skola
kyssa någons hår.
Om du bara ger mig
mödomen igen,
skall jag ge dig lifvet
och blifva pingsetvän.


(K) Crister Holmér

onsdag 26 november 2008

En sång till lifvet

Hej, speleman,
stäm opp din luta,
besjung nu detta
utan ansats till att sluta.
Ty, jag haver
något att förtälja,
jag veten något
alla quinnor böra välja.
Lyss nu opp,
så tar vi ton,
det skall höras upp från Slottet
ända ned till Bron.

Jag viljen gerna
dedicera denna sång,
till fantastiske uppfinningen
O.B. Fleur Tampong.

Det hände sig som så,
att när jag här om sisten,
skulle kyssa en v*agina
blevo jag så blodig som en martyrerad Kristen.
Hur kan detta komma sig?
Jag undra där i skötet.
Om detta nämndes intet,
vid det första mötet,
där upp på West-Göta Nation,
i mörkret invid baren,
där jag uppvaktade en quinna
tills hon gav de rätta svaren:
"Jojo, Krister, att jag vill,
kyssa Dig på läppen, och ännu litet till."

Så lågo jag där nede,
först uppbragt i mitt sinne.
Jag kunde icke bringa
en dylik situation till minne.
Visst är min tunga riksbekänd,
icke bara som en degavsmakare,
utan även ock
som alla Svenska Sl*idors fyrverkssprakare.
Jag haver tryckt läppar
och pressat tunga,
mellan ben
på åldringar och unga.
Men aldrig förr jag haver
slickat med sådant frenesi och mod,
att det ur de vackra skymslen framför mig
har frodigt stänkt av blod.

Till en början vart jag skamsen,
vad haver jag nu gjort?
Jag har skadat denna flicka,
och bör fly från denna ort.
Ändå var det som
att hon av vällust tjöt,
ändå var det som
att hennes päls var av fuktens safter blöt.
Det bar mig därföre
helt emot,
att hindra denna njutning,
denna sexagudars blot.
Jag drack från den blodets källa,
med glatt och friskt humör.
Jag lapade i kring Clitoar
så där som katter gör.
Och visst att det var icke
alls med obehag,
är det någon som gillar nya smaker
så månde det va jag.

Men när min quinna
efter mången lång minut,
under min beröring skälvde
och skaka glasrutor med tjut,
såg hon att mitt anlet
var rött och mörkt av blod,
då såg hon att mitt kött
rakt i vädret stod.
Vi idkade därföre
en timmas älske-skog,
och sen hon mig i blicken såge
och milt i handen tog.
"Oh, Krister"sa hon sedan,
hädanefter ska jag bruka O.B. Fleur,
"ty det är sådant som var quinna,
med själfvbeakting gör".

Och allt sen den dagen
brukar hon tampong som propp,
och pressar ned mitt hufvud
äfven om jag säga "Stopp!".
Blodig blir jag icke längre,
bara glansig på min hy,
och fylls tampongen opp,
så tager hon en ny.


(c) Krister Holmér 2008

tisdag 25 november 2008

Une poem surrelaistique

Smögo,
gjorde jag,
i djupet av en kavel.
Längre, längre in,
till munnen slöto mig
i sina våta läppar.
Plattare och plattare,
för varje kaveltag.
Mattare och mattare,
för varje dag.
Sen plötsligt vorde jag
som stånden
ur en socker-burk,
betald
ur förnämelig portmonä.
Jag stodo där
och sockrade,
tills tigern åt mig upp.
Där inuti
under ränders tunga svall,
jag föll och ramla
tills det small,
en knall,
ett boda-kaBOOM.
Tigern voro sköten
och den jägarens sköte
voro mitt hem,
där åto jag
vad som mig gavs
där levde jag i blygda djungler.
Sen en morgon bakade
jag scones,
och liksom sconeset
i munnen smälto
smälte så och jag
BORT.

(C) rikster merloh (200?)

Une poem dadistique

Ah! ÖH! OHHH.
Nema-nema-nema-NAAA.
EH! OH! ÄHHH.
Duba-duba-duba-DAAA.
-iH.
-aH.
-oh OH
-OH LA-LA!
-eh
-ehh
-auo-auou-auouu!!
Mane-mane-daab.
Mane-mane-dabe-do.
Oh.
OH.
äh.

(c) krÖstÖr hÄlmÄr 200§

Une poem modernistique

söktesöktesöktesöktesökte
.söktesöktesöktesöktesökte
..söktesöktesöktesöktesökte
...söktesöktesöktesöktesökte
....sökteskötesöktesöktesökte
.....söktesöktesöktesöktesökte
......söktesöktesöktesöktesökte


[C] Krister Holmero (2008)

Ni haver fest, inte sant?

Lustiger miner
och ett potato-"chips" på läppen, din.
Hej, långe Jan, här vankas festligeheter.
Bubblerande viner
och en jule-slpis kring halsen, din,
Hej, runde Dan, här frodas tokigheter.

Men vad äro "roligt"?
Vad äro "skoj"?
Detta:
att lavettera min mun,
att idka tjo ock stoj.

Men vad äro "tokigt"?
Vad äro "lustighet"?
Tydeligt icke,
att berätta vad en vis MAN vet.

Ty min vitterhet hava tydligtvis
ej helt ett värde,
ty mina nattliga rencontrents
äro ej intrresannt,
bland dreng och o-lärde.

Hotfulle miner
och ett silver-"tejp" kring t*asken, min.
Hej, Anders ful, vad äro det för nesligheter?
Uthällde viner
upp-på gördelene, kring midjan, min.
Hej, Thomas dum, vad föda dessa tarvligheter?

Att jag visade min p*enis,
när det ändå vorde fest?
Att jag tryckte den mot quinnan,
som du tarvar mest?

Men be-tänk just då,
att när jag gå,
då gänge hon bredvid mig.
Ja, tänk ock-så,
på oss två,
när hon hava KRISTER i sig!
Ty, Quinnan viljen icke leva
som en rutten karls trofé,
hon vilja njuta livet,
med en bagare vid sidan och hatten tjäckt på sned.
Så gudarne må skratta,
när jag avlägsnar entré,
ty då stå festens "HERRAR",
i slakna sorgsna led.

Självf haver jag en quinna,
hängandes om armen,
hon viska i mitt öra:
"Snart får du betäcka barmen."
DÅ, då äro festen i mitt hus!
DÅ, då äro HERREN ANDERS blott en lus!


(c) Krister Holmér 2008

måndag 24 november 2008

Kung Krister och Madame Monsieur "(ett avant-gardistiskt dram)

Preludium: "Erotica. Stolta fader, vackra moder som i lustfyllda lekar förde den stolte fram och ut. Resultat: den man som nu till eder talar. En son? Jovisst - en son, det han vart. En karl? Jovisst - en karl, det han blevo. Lysste ni rätt? Han blevo en karl! Och ack en sådan karl, ty han curtiserade, fyllte en kvinna med säd och däran: En Annan. Raskt till nästa sedan."

Scenario: "Librarium. In i i Uppsala Bibliotek, följen I med genom långa trånga gångar, virvlande labyrinter med väggar 'af book' fram till skötets ägg. Däran: Ett möte med: En madame. Ben af ansenlig längd, blick fylld af vilja."

Peripeti: Upphör med denna din prosa-lyrik! En bakgrund, skall denna te sig nödwändigum? Icken. Prosaiska texter, förenklade ord. Hvad blifva af dessa tufvor? Inga lass må vältas. Vart är lusten, vart är sprätten? I denna din epik finns bara torra nötter. Giv oss det folk-lust-spel vi så dryfta till!

Oh! Ett folk-lust-spel, utspelat en ödesdiger Morgon Efter. Men bort från Realitet och Självbiografi, låtom oss förflyttas till det folkligaste af allt: Medeltiden. Häran är Krister (Jag) icke blott Bagare utan istället Kung. Det tager sin början:

KUNG KRISTER:
Madame, madame!
Jag beder Er god-morgon
Minns ni alla de försöken?
Då vi inte lycktes Göken?

MADAME MONSIEUR:
Penis.
PENIS!
*Sagolika penis*
Minns du hur vi lekte
och du min penis smekte?

KK:
Oh nej, oh Nej!
Det kan jag icke minnas
Ty Ni är en dam -
då kan icke penis finnas

MM:
Rumpa.
RUMPA!
*Makalösa rumpa*
Minns du hur det skumpade
när jag din rumpa pumpade?

KK:
Oh nej, oh nej!
Det kan icke hava skett
Det vorde väldigt syndigt,
det vorde icke rätt!

MM:
Njutning.
NJUTNING!
*Underbara njutning*
Minns du vilken njutning
du fick utav min skjutning!

KK:
Oh nej, oh nej!
Det är icke frun som njutning gör
En sanningsenlig njutning
kan bara skjutas av Monsieur!

MM:
Herre.
HERRE!
*Storartade herre*
Minns du inte då du till mig sade
att gräva i dig likt en spade?

KK:
Oh jo, oh jo.
Detta jag faktiskt minns
Men jag måste glömma
Ty en kung behöfver ingen prins
En prins kan bringa glädje,
skall jag tillstå i min bikt
Men trohet till naturen
är kungens främsta plikt
Ehuru samlag ibland män
faller utanför naturlighet
äro det av Yttersta Vikt
att de skall ske i Hemlighet
Så du min Prins, du sveko mig
Du förde fram vår natt i ljuset
Du lät alla taga del
af lusten, hettan, glädjen, ruset
Och trots att jag höll dig nära,
att jag drack utaf din Sav:
bed farväl till ditt hufvud -
Ty nu skall det av!

*Madame Monsieurs hufvud huggs af*

KK:
Ty man skola icke ljuga
så säga våran Gud
Och hans trogna tjänare Krister
skall efterleva Bud
Ty jag skall inget säga
allt skall ske i lugn, i frid
Men när jag så skall sova
så vill jag ha en prins bredvid

RIDÅ

(c) K. H. litteratur-förnyaren numero 1

lördag 22 november 2008

Gudomlig blixt eller häxeri?

Jag har haft en kamrat,
som jag inte längre känner.
Och det samma ödet
har drabbat ännu fler av mina vänner.
Jag har haft lärare och lärarinnor,
jag har känt herrar och känt kvinnor.
Jag har upplevt och spankulerat,
jag har levat och spekulerat.
Jag har kysst kinder och händer,
på mången fiender och fränder.
Jag har klappat lår,
jag har sänkt näsan min i hår,
och dragit in doften
från kvällar på loften,
rullandes i hö,
badandes i sjö
och badandes i bäcken,
just som näcken
var jag om baken
alltid lika naken.
Jag har knådat degar
och bakat bullar.
Jag har gjort tårtor
och bestigit kullar.
Jag har smekt magar
som mig behagar,
jag har lekt i halmen
haft handen under kjolar
när jag sjungit kyrkopsalmen.
Jag har kysst en blygd,
jag har kysst två.
Jag har kysst stora bröst,
jag har kysst små.
Men allt detta,
flugit har sin kos.
Alla mina minnen,
blivit har till mos.
Om
inte
det vore för ett magiskt under,
som förevigar mirakel, likväl som blunder.
Vissa kalla detta för ett häxeri,
jag kalla det blott gudomligt fotografi.
Tag endast kameran i dina händer,
fota tårtor och fota fränder,
spara det du älskar mest,
spara nakna stunder från en fest.
Gör allt detta och framkalla sen,
du blir du lycklig, käre vän.
Besök EXPERT,
de kan sin sak, jag svär.
Besök EXPERT,
ty de heter vad de är.

(C) Kristr Holmér

fredag 21 november 2008

Gudars Dialog om Bagares Problem

När jag äro bitter -
eller skall jag säga butter? -
finns det blott ett endaste ting
som kan få mig på Fötter

"Åhå, ja Krister!
Jag vet nog vad det är!"
Jaha, du Tor?
Nå, säg vad Jag begär!

"Det du söka att finna
haver lockigt hår och stora bröst
Du söka en Quinna
som kan skänka dig sin Tröst!"

Det där vorde en gissning,
det vorde vad du tror
Men låt mig säga som så:
Du har fel, gode Tor

"Oh! Men Låtom MIG Gissa!"
Javisst, min vän Frej.
"Du söka en Fisk,
måhända en Gädda eller en Sej?"

Frej, du är frodig
ock därtill ganska Grann
Men du sporte en fråga
som icke vart Sann

Men så en sista Gissning
innan jag ger er de Sanna Orden
En sista gissning,
må den komma ifrån Oden!

"Det du söka att finna
äro större än båd Quinna och Fisk
Det äro något fantastiskt
Något som rengör din Disk!

Ty det du söka att finna
är Disquemedel Yes
Det bästa av alla,
var bagares Fäbless!"

Javisst, min vän Oden
Där fick dina fränder så de teg
Ty Yes är det enda som biter
mot fläckar "af Deg"

Du är den visaste "af Gudar"
ty du vet att förstå
att för en Bagare av rang
är Yes det bästa han kan få!

(c) Kristur Holmúr, asernes Vän, år 908 enligt Christus

Folkligt Lustspel i Skogs-miljö, med biroll "af Frans"

Oh Sabina,
min Sabina!
Min underbara Sköka
Följ med Mig ut i Skogen
Följ med mig ut och gö*ka!
Under tallen
skall jag lägra Dig
Under eken,
där skall du kn*ulla Mig!
Följ med,
följ med
Följ med mig ut
Invid Grävlingens gryt
skall du få dig ett Skjut!

Jag tager dig
bakvänt
och se, titta där!
Där är en Ekorre
som jag haver kär
Ullig och luden,
med underbar Svans
Oh Sabina, du snälla
Låt mig döpa den "Frans"?
Vi älskar, vi P*ippar
och Frans tittar på
Du generas, du blygs
men säger "Låt gå"
Och när Du så s*uger,
Och jag på ditt ansikte ejakulerar
Så står ekorr'n Frans där
och se - han APPLÅDERAR!

(C) Jägmästare Ch. Holmér

Une baknning de favorite

Du säga Menuett,
då säga jag walz.
Du säga Tango,
jag säga inget allz.
Ty, det spela ingen roll,
för en man af rang att veta,
vad dansen som han dansa kallas,
ty de alla äro heta.
Du är en präktig qvinna,
du väcka min amour.
Du äro hertiginna,
och min Luste den äro stor.
Dina kinder är som bolster,
dina ögonlock som lakan,
en skrynklig filt din näsa
och sängen äro hakan.
Dessa tankar tänka jag,
ty du får mig att på sådant tänka,
plyschbeklädda sovrum,
där den sexuelle njutning finns att skänka.
Men, grevinna,
så stå vi här i dansen,
jag äro röd om Kinden
och du äro lite skamsen.
Men bort och kos,
med skamfullhet!
HIT, så tvärt,
med UPPRYMDHET!
Du gäcka mig med rullningar,
du väcka mitt begär,
du sträcka dig i bullningar,
du göra mig helt kär.
Men det som eggar mig till fullo,
med din ljuva, vackra kropp,
är att den te sig som en degklump,
som bölja sig därunder, i alla dansens hopp.
Och som du, la Belle Amie,
säkert, säkert vet.
Äro denna Menuetten,
en dans som gör en het.
Så när vi svänga runt här om,
och taga våra steg,
då yra det av mjöl omkring,
då bakas så din deg.
Så när vi dansat färdigt,
när vi gå från balen ut,
då har du gräddats färdig,
då får jag SLUKA dig till slut.

(C) Krister Holmér

En sann(?)skyldiger histoir

En vän jag hade
och hans namn var Nuppe.
Hej, Nuppe, Nuppe,
det var vi två.
Vi vore oskiljbara,
"Det skolo bara vara så".
Vi vandrade i skog tillsammans,
vi gingo till skolan i tropp.
Aldrig att de kunde skilja på oss,
aldrig att vi lyssnade på "stopp!".
När Nuppe så fick nuppa,
då fick jag nuppa också.
När Nuppes mage guppa,
ja, då guppade min också.
Då Nuppe kramade sin mamma,
jag smekte hennes byst.
Då Nuppe fick en Puss på kinden,
jag voro allaredan kysst.
Ja, oskiljbara voro vi,
icke en dag av ensamhet, icke en stund fri.
Det fanns en gnista mellan han och Mig,
ty vi voro tillsammans, även då när han sa "Nej".
Ty, jag höll så av honom,
och jag var hans vän,
att jag inte ens för Trugan,
dukade under och gingo hem.
Men när Nuppe sista natten,
på vår sista sammankomst,
bad mig att lämna honom,
det voro ingen konst.
Ty utifall han ej vill sällskapa nåt mer,
då går jag ut från rummet hans, och går en trappa ner.
Där nere bor hans moder,
så bylsigt, vackert fet,
så rosig och så vacker,
så gudemliget fet.
Där älska jag med henne,
från morgon och till kväll,
och vi idges icke sluta,
ense när Nuppe säga "Snell, snell!"

Så voro detta sanning,
haver jag upplevt detta här?
Nej, det äro påhitt,
det lovar jag och svär.
Visst haver jag på känn,
att Nuppe en gång,
kunde ha blivit en god vän,
och visst haver jag tänkt,
på hans feta vackra mor,
som mången gång fått mig stänkt,
när jag begrundat hennes kropp så stor.
Men själfva denna saga,
jag haver inhämtat på biograf.
Men ingen tager skada
av att jag inspirerades däraf.

(c) Krister Holmér

torsdag 20 november 2008

Pompe Adieu

Oh, vad haver Jag gjort?
Jag haver begått ett Brott
Jag som bara skulle känna
Jag som bara skulle klämma
Men Jag nypte
och Jag strypte
Och Jag bultade för hårt
Jag slog kanske en smula
Men Jag beder ej förlåt
Nu ligger du så tyster där
Blott en blöter fläck
När du ligga död så där,
så är du icke Käck
Jag gillte Dig när du vart glad
du vorde då en starker Tröst
Men så en dag så blev du trist
Då förlorte Jag min Lust
Så Jag kände och Jag klämde
och gjorde det för hårt
Och hjärtat slogo mer och mer
Att sluta blev för svårt
Jag dräpte dig,
det gjorde Jag
Och fast vid det Jag stå
Ty du underhållte icke mer
Så du mål väl Förstå?
Jag äro ej ett Bortskämt Glin
Innerst inne är jag God
Men med dig, du Pompe - min Kanin
Jag icke hava tålamod

8C9 Lile Krister Holm+er 6 år (1988)

Mitt Hjärtas porlande dryck

En soliger dag om våren,
jag tog en spatsur genom spåren.
Det vindlades violer,
det doftade av lort.
Det sjöngo av fioler,
och jag fingo intet gjort.
På ängar kring mig välvde vackert dis,
det dofta ljuvligt från ett kök.
Jag voro som i himmelskt paradis,
jag voro som en glader gök.
Kunde dock inget,
göra mig ännu mera glader?
En naken villig kvinna,
eller ett fång biskvichoklader?
Nej, intet, jag svarar Dig.
Alls intet, ack nej och nej.
Utom, för ty, kan-ske en Hallon-soda,
ty de äro ju gudomligt goda.
En sådan skulle gjort mitt liv till fest,
Hallonsoda äro paradis, när paradis är bäst.

(C) Krister Holmér 2008

tisdag 18 november 2008

Ett popuellt poemförsök för ungdomen

Ensam haver jag varit,
med ditt anlet i min själ
Och i de drömmar jag bära,
haver jag fuktat dine läpper med mina
en tusende gång
En gång in i mellan,
ser jag dig passera vid min port
GODER AFTON!
ÄR DET MIG DU MÅNNE SÖKER?

Jag kan se det i Din blick
Jag kan se det i i Din mun
Du är allt jag känna lust inför
(och) mina armar vorde villiga mot Dig
För du veten vad du skolen säga
Ock du veten vad du skolen göra
Ock pompouös till storlek är min vilja,
att för dig förtälja
"Jag haver kärlek för Dig..."

Min längtan är att se solen gnistra i din Päls
Och jag säga dig "tid" och "tid" igen, hur mycket kan jag bry min själ?
De sällsynta tillfällen, då jag känna mitt hjärta, det viljen svämmen över
"GODER AFTON!
ÄR DET MÅNNE MIG DU SÖKER?!"

För jag hysa undran om var du äro
Och jag undra vad du göra
Varder du en plats, och känna dig ensam?
Eller, är någon där och idka älskog hos Dig?
Förtälj mig, hur skall jag få dig i säng?
Ty, jag haver ingen nyckel till den lösningen.
Men, så låten mig begynna - "Jag älskar med Dig".

GODERAFTON, ÄR DET MIG DU SÖKER!!!!!!!????


(c) Popual-Krister Holmér

Utan kjolar på kubbar och kobbar och skär

Kanderade frukter,
eksotiske lukter.
Tänk ett sådent på-hitt,
att med dylikt
pynta min P*itt.

Du bragte parfym,
du bragte en plym.
Sen upp på en holme,
du sprutade och fläktade
min käre, käre D*olme.

Met krepp-papir
och rödgad Kir,
sitta du på Huk,
drickandets vinet,
smyckandets min k*uk.

Likt en Prinsessa
i vacker kreppad skrud,
skrider D*asen fram
likt en nykysst brud.
Rosig och stel,
men lyckelig och hel.

Du fråga min Sn*oppe,
"Kanske ett Stoppue?"
Men svaret vordo nej,
kanske kan du trötta mig,
men aldrig med den svålen,
att du ger nog till p*ålen.

(c) Krister Holmér

måndag 17 november 2008

Bakverks like

Låt mig Gnida
in din Sli*da
med Sylt och Marmelad!

Låt mig Göda
det Oerhörda
med kakor och Choklad!

Låt mig Förfina
din V*agina
med Strössel och Kristyr!

Låt mig Titta
på din F*itta
när en Bulle lagts uppå!

Låt mig ha ett Möte
med ditt Sk*öte
när det pryds av Karameller!

Låt mig Hurra
för din M*urra
då den doftar som Confectue
Ty din Sn*ippa är som Bakverk -
Vacker, Ståtlig och Perfekt!

(c) Mästerbagare, förste Älskare Krister "DOn Antonio" Holmér

Hund-trixet ( i Svea Rikes tjänst....)

Hon mötte Mig där,
i Biskopslunden
Hon kommo ej ensam -
ty hon medbragte Hunden

Hon var brunett
Hunden en pudel
Vi gingo till mig
och spes Apfel-Strudel

Vi sutto kring bordet
och hunden därunder
Hon talte så blygt
om sin kärleks grogrunder

Ej elskare hon haft
som vågat prova på
Detta syndefulla trix
som hon ville föreslå

Det hon sade vorde rysligt
Ja, det vart faktiskt hemskt
Det vorde väldigt syndigt
Ja, något ganska Svenskt

Hon talte om en trekant
med dessa trenne hörn:
Hon och Jag och Hunden
Som kvinna, man och Björn

Självfallet vart Jag chockad
ock vad mer: arg och bestört
Men sedan började Jag tänka
om vad som vore Störst

Är Störst att vara Redig
och inte kn*lla Karo
Eller Störst att vara Syndig
och Svensk i sin "Samvaro"?

Svaret ter sig självklart,
ty jag är en riktig Man
Jag offra Mig för Er,
ni vackre Svenskar i Vårt land!

Således kröp vi under,
Brunett, Gosse och Racka
Ni kan måhända tro att ni mig Stå i Skuld -
men det är Jag som Er ska tacka

(c) Krister Holmér 2008

Späck

Stekfett,
STEKFETT!
*gnider mig i stekfett*

Glidning
Glidning
*Glider fram i stekfett*

Sl*idor
Sl*idor
*Sli*da full av stekfett*

Allt
går
så lätt

Allt
är
så fett

Kropparna
och maten
Maten och
kropparna

Jag äto
Jag sluko
Jag glida fram längs smör
Så som gentelmenner gör

Jag spiso
Jag griso
Mig ner i sl*idans djup

Du gingo givandes
ett väl-lust-tjut

Jag icke längre skilja
sl*ida i från steke-fett,
ty när du är så väldig
är det icke lätt
Men vad spela det för roll?
Ty, jag elska elska elska
att du äro rund som en mjuk boll

(c) Krister Holmér

onsdag 12 november 2008

I kapslad äro jag

Som ett nesligt djur
i en liten bur
sitta jag och tänka.
I ur och skur,
som en söt lemur,
naturen mig stora tankar skänka.
Vad tänka jag
bland blad och barr?
Om nya tag
mot botandet av starr?
Nej, icke
att synen bekymra mig,
ty jag se så länge,
du stå framför mig.
Sedan, när du är Försvunnen,
försvinna synen från ögat,
och smaken från munnen.
Det var kring dig
jag min drömmar närde,
För din skulle var det
jag danserna lärde.
Att skråla och röra
mig rytmiskt och väl,
det var du, bara du,
som till det var mitt skäl.
Men när du är borta,
när du gått din kos,
då bliva, då bliva,
jag endast till mos.
Du var pälsen
kring min hand,
du var kungen
i mitt land.
Du var nävarna
som höll mig,
du var lyckan
som den föll sig.
Till dig kom jag
och sökte skydd,
till dig kom jag
när jag var brydd.
Och aldrig, aldrig
att jag tänkte illa,
bara för att du
råkar vara en Gorilla.
Ty, utan dig,
jag sitta ensam här.
Ty, utan dig,
blott en LEMUR jag är.

(c) Kapslad Krister

Själens låga, eller eldens?

De knastra
De knastra
De kulliga berg
De frasa
och spraka
och få en ny färg

En skogsbrand?
Javisst.
Anlagd av mig
Ty skogen den kan
ej säga nej

Glädjen äro stark
då jag se saker brinna
Nästan så stark
som när jag se en kvinna

Men en kvinna
en kvinna
Kan avspisa inviter
Hon kan neka,
hon kan skratta
Hon kan
försvaras av Banditer

Så hända
så hända
på Uppsala Bar
Jag smeka en kvinna,
sen få stryk av en Karl

"Min kvinna
min kvinna"
så hade han sagt
Ty han ville ej
att Jag skulle
smeka inatt

Och slaget,
ja slaget
Det vart så hårt
Att jag flydde,
ja flydde
Ty livet vart svårt

Så här är jag,
här är jag
Uppe i bergen
och värmen den värma
ända längst in i märgen

Skogen
Ja, Skogen
den får brinna
och försvinna
Ty detta går jämnt ut
mot att jag inte få en kvinna

(c) K-i-t-r H-l-é-

Föreslag i befolkenings-frågan

Barnet ensam i världen stå
med en tiggar-bössa i sin hand
Tårar trilla ner för kinden
Hur kan detta ske i vårat land?
Vi äro allesammans lika
på så väldeligt många sätt -
gemene Svensk: han älska bullar,
och han slita tills han dofta Svett

Gott så, gott så! Förfäderligt annars.
Ty en Svensk är strävsam i sin Moral
Men vi hafva dock ett problem, gigantiskt:
det må finnas en BOMB i våran "Sal"

Denna riskera snart att explodera
och utplåna våran Stolta Stam
Ni må tro att jag drömma mardröm?
Men jag svär att denna dröm är Sann
Ty det må finnas vissa grupper
Lata, skygga, skurkar alla
Dessa vill till katastrofen,
Dessa vill att Stammen falla!

Vi kalla dessa "arbetslösa"
men PARASITER är ett bättre ord
Bleka, feta - till fördärvet
De äta allt på Vårat bord

Dessa äro icke svenskar,
ty Vi definieras "strävsam man" -
Strävsamma finns, båd hos kristna som muselmaner
Skulle du vilja påstå, att en arbetslös är likadan?

Må ni minnas det där barnet?
Jag tycka ej att dess tiggande är en Skam
Ty han bär på onda anlag
Som hota och längta efter att få tränga fram

Ty i den lilla barna-p*tten
Där dölja sig ett lömskert hot
Så låt honom svälta, låt honom tyna
Ett brott, javisst. Men vårt enda bot.

Copywright: DSVSS (=Den Som Vågar Säga Sanningen=Krister Holmér)

tisdag 11 november 2008

Att fullborda kerleken - Utfördt i trenne episoder

De tyna,
de tyna,
dina kliv.
På dyna,
på dyna,
jag sluta mitt liv.
Min blick är ren,
min tanke klar,
än så länge
har jag känslan kvar.
Därför är det tanken
som sysselsätta mig,
på hur jag i svårmod
lät duellera dig.

Jag väcker dig i natten,
jag räcker dig en värja.
Jag sträcker mig mot vatten,
jag hör ehuru att du svärja.
Sen fäktas vi
fast fruntimmer du äro,
och sen så när du spetsat mig,
så bliva vi så käro!
"Varföre?"
Din undran är stor.
"Våldsamhet?"
Vad hava det med amour?

Jo, ty du ville icke låta mig i sängen.
Jo, ty du ville icke följa mig till ängen.
Och vilken är kärlek är kärlek
om inte till sist,
den fullbordas med le penetration,
om än det ske med list?
Så jag finge icke penetrera dig,
och jag äro icke den som icke taga nej.
Istället lät jag dig,
med vassa värjan din,
komma här och penetrera mig,
ty i mitt hjerta, stack du spetsen in.

(c) Krister Holmér

måndag 10 november 2008

Sartres ficka

En erektion som bultar
ger mig existentiella kval
Jag tänker på den styve Sartre
som sporte vist om alla val.
"Vi klyvs itu av viljor,"
sporte Sartre sensuellt
"Allting skulle vara fridens
om vi alltid fick smeka sexuellt."
Men ack, du vise Sartre
En sak du icke har betänkt:
Att raskt kommer polisen
och tar den som i det fria Stänkt.
Så jag står där i buss-kön
med en lång och ådrig t*sk
Om jag skulle börja smeka,
då hade jag åkt fast!
Men oh, du dumme Sartre
jag har tänkt ut en hemlig sak.
Den skall låta mig att smeka
min lem tills den blir slak!
Och detta är en jacka,
vars fickor saknar söm -
alltså där längst inne,
så att handen skall få rum
Den skall leta sig till gylfen,
säga "Hej min vän, goddag"
och sakta så dra ner den
och om p*tten sen ta tag.
Och då så skall jag r*nka
vart och när jag vill
Och sedan kunna stänka
och smeka lite till.
Så tack, ändock, du Sartre
för att du bidrog till min idé
Jag skall tänka på dig i buss-kön,
smeka och sen le.

Le Cópý-wright à lá Krist€r Holm´€r, deux-ooh-ooh-ått

Trois d'animale, passe-par-tout?

En tax, en hund, en racka,
jag tänker mig en dubbelmacka.
Taxen där i mitten,
med den väldigt lilla p*tten.
Ej att jag tänka eroteriskt kring detta,
jag bara undra hur djuren lusten mätta.
Ett spörsmål av filosfoisk natur,
ty, jag spörja - hur göra djur?
Vilja de stanna upp ett tag,
innan den stora stormen.
Vill de göra sak i lag,
eller följer de den tvåsamhete formen.
En smörgås med ett pålägg,
men inget bröd upp på.

(c) Krister Holmér

söndag 9 november 2008

Trennde droppar för sju tårtor

En morgon då jag sovo
med hufvudet mot kudde,
det bankade på fönstret mitt
och hufvudet jag snudde.
Jag stack det ut
för att få se vad som stod på,
då såg jag tvenne "vänner"
som fram längs vägen gå.

"Åhå! Åhå!
Hej, du gamle Krister."
Så ropa de till mig.
"Åhå! Åhå!
Du, tunna ister."
De stod och toka sig.

Jag sporde där upp på,
vad bankningen anförde.
De se att frågan var pikant,
som bankningarna rörde.
"Sjung ut, sjung ut!"
sa jag,
"Vad har ni på ert Hjerta?"
"Se ut, se ut,
idag!"
De svarte mig och fyllte
min själs lekamen med en smerta.

Vad smertan anbelangar,
så var den ganka kort.
Det dröjde icke länge,
förrän jag den sopat bort.
Men vad den på berodde,
skall jag förtälja nu:
Mina "fränder" bragte med sig,
blott ej en tårta, utan sju.

"Men, Krister"
spörjar någon,
"vad är det till sorg för skäl?
En tårta för väl endast
med sig sådant som är väl?"

*Jag ryster på hufvud*
*Jag ryster på knopp*
*Jag höjer mitt finger*
*Jag säger "Lyss opp!*

För att nu så göra
en lång historia kort,
de bjöd Mig ingen tårta,
de tog dem med sig bort.

Så stod jag därför ensam,
utsvulten, men fri.
I handen höll jag dock
ett polaroid-fotografi.
På bilden såg jag mina "fränder"
som hölla tårtor i alla sina händer.

Tre droppar fällde jag,
när jag tagit bilden in till mig.
Den första en tår,
som ner för kinden runno sig.
Den endra voro vit
och kommo ur min lem,
den lät jag smeka fram
när jag tittade på dem,
som mot mig höll upp tårtor
och logo på en bild.
Den tredje droppen voro åter tåren,
en för skammen, om än mild.

(c) Krister Holmér

Balladen om en brunstig sjöman

En skeppa mjöl
på båtens kjöl,
sen ligga vi och knåda,
vi äro degiga, vi båda.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

En påse socker
äro ocker
utifall den kostar tusen,
sådant pris tager endast busen.
Men på sjön finns pirater,
med dyra varor och diva-later.
När de komma till min båt,
och jag stå där nybakt och k*åt,
säga det att jag är för rund,
att min djupa hållning ej är sund.
Ty de vill ha glitter och paljett,
men det äro icke lätt,
att på havet uppbåda,
sådant ur sin låda.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

Efter tio år på vågen
spänner jag nu bågen
Dristar mig att ropa hej,
fast bron ej under varit mig.
Så kommer vi i hamn,
där möter jag en famn,
full av bylstig byst som mig förföra,
full av spefull lust som skörbjuggen förgöra.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

Salt var droppen på din kind,
när jag for för måttlig vind.
Salt var havets djupa svall,
salt var vågen, blöt och kall.
Salt är droppen på min lans,
som bröto fram mitt i vår dans.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

(c) KRISTER HOLMÈÈÈÈR

En snidad Hämnd

Jag hafver blivit kallad patrask
En lantis, en dräng
En son till ett fnask

Det hafver skrivits i tidningen
af Westgota Nation
att Krister Holmér blott är
ett S*tans fattig-hjon

Men pass opp, du lille Anders
Du tidnings-redaktör
Du gräver din Egen grav,
jag ser raskt till att du Dör

Ty skammen som du gett mig,
då du Stalte all min heder
Skall alldeles strax förbytas
och istället bli min Seger!

Mina Flinka fingrar, mitt bagarsinne
Kan yttra sig på många sätt
Med skulpturala gåvor och talanger
hafver "Herren" vår mig glatt försett
Ty jag kan icke bara nypa petit-chouxer
eller tvinna rosor av marzipaan
Jag kan även göra träskulpturer
som jag ställa ut uppå på Stan

Tvenne stockar, en hyvel, en kniv
Allt jag behöver
För att ge Stockar liv
Hela natten vart jag uppe
och snidade två Män
Att det skulle bli fantastiskt -
det hade jag på känn!

En blev lik dig, Anders
Den stodo på alla fyra,
den fick stå längst fram
Den andra stodo Upprätt bakom
Och han var lik mig, ja - precis likadan!

Den bakre, han vart Nöjd
Den främre, han vart bister
På denne skrev jag Anders
På den förre skrev jag Krister

Ner för trapporna släpade så jag
dessa tvenne Män som jag hafver gjort
Jag ställde dem där ut på Torget
så att folk skulle kunna skratta och ta Kort
Och se, ja se! Folk samlades omkring
De skrattade och peka
och stodo i en ring

De Skrattar åt dig, Anders
Du smädare, du falske P'tt
Men nu så får du Skörda
den lycka som du smitt

Du hånade mig, vart så tarvlig
men vad säger du nu, när alla ser
hur du i staty-form brutalt blir påsa*tt
av den Styve hjälten Krister Holmér?

(C) KRISTER VICTORIUS HOLMÈR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kännare av Folk

En fåle, en fåle,
en sliten och grå!
Den redo, den redo
en kvinna upp på!
Fålen var långsam
och kvinnan var matt,
snart vorde alla
där bakom ifatt.
De redo och skumpa
tills dagen var natt,
men kvinnan och fålen
ännu där satt.
Vad lära vi då
av en sådan figur?
Att den som är fattig
ej skall vara sur.
Ty den som är fattig
är ock alltid lat,
den kan ej förvänta
sig guldiga fat.
Blott den av adel,
som har karaktär,
veto att rida
en märr som den här.
En ståtelig springare
med muskler av stål.
Som lyder sin herre
ock giva allt vad den tål.
Ty herrens blå blod
det skumma av fröjd,
när han utav rättfärdig rikedom
sen blifva nöjd.
Hur gick det väl då,
för fålen den grå?
Av lathet den gick under,
så tänk vilken blunder
för kvinnnan att ej vara rask,
att blott blifva vad hon var -
simpelt patrask.

(c) Blåådrig Krister Holmér

Uti vår bakbod

Upp på mitt bakbord där jäsa de där,
två bakelser!
Är du än hungrig, så smaka de här:
Ät bullar och finska pinnar,
ta strudlar och hallongrottor!
Smaka en tårta, ät marsipan!

Fagra små fingrar här bjuda till dans,
kom kvinnofolk!
Vill du så bakar jag en vetekrans
Kom kyssar och heta munnar,
kom händer och tjocka kavlar!
Kom ljuva Sabina, kom fru Dormin!

Uti min bakbod jag äta små bär,
kom mes madames!
Jag frustar och slickar tills du är kär!
Kom hallon på fyllda byster!
Kom blickar och gör mig yster!
Kom visa din rosknkopp, mitt hjertas mjöl!


(c) Viseskalden Krister Holmér

lördag 8 november 2008

Morgon-Gröten

Gröten den var morgon-kall
Min mamma har försovit Sig

Lilla mamma, vakna!
Jag springa in i kammaren

Men oh! Den skammen,
den rodnaden

Mamma
är ej Ensam

Mamma
har en Kavaljer

Hårig vart han, icke ståtlig
Med P*enis i vädret

"Får jag vara med?"
säger Jag undrande

Gröten, den får
kallna Mer

(c) KH 2008

Patoralism #1s

Bak höskullen
invid gödsel-stacken
sträcka jag ut
mina ansträngda armar

Cikador de sjunga,
pigan släntra iväg

Min lem hafver funnit
ro


Copywright Holmér

Utanförblifven, viljandes in

Jag äro den Vita Mannen
som smyga på Savannen
En mystisk dans jag följa
Säg, vilka hemligheter må den dölja?
Jag se tre Mörke i en ring
Jag se men förstå just Ingenting
Ty di Mörke di dansa med liv och med lust
Di skaka på Stjärtar, på Lår och på Bröst
Mina likar till Sinnet, men ej till rytmiken
Jag bliva rörd och ledsen, en Smula besviken
Jag ropa till dem, "Låt mig Vara med!"
Men de bara Skratta: "Lämna oss i Fred!
Ty vi kan se hur du se Ut.
Blek och gänglig, en vinglig Drasut.
Du hafva Ej Rytmus, Ej heller det där Svänget
Du får icke vara med, i detta Coola Gänget."
Oh! Det blifva Så här, hur Jag än göra
Krister får icke vara med - bara se men inte röra

(COYWIGH) Kristisch Holmisch 2008.

fredag 7 november 2008

Jordens hemfvist

På landet förrättas det tarv,
bak-om ett uthus, upp på en harv.
Jag äro ej från där,
ty jag bor i staden här.
Här hava vi kläder,
här härska civilisation.
Där smiskas det med läder,
där saknas tågstation.
Jag se icke ner på dem,
som lägre stå än mig.
Men att det själfva vilja leva så,
det förundra mig.
Själf trives jag bäst
bland bilar och torg,
ej upp på häst,
bland vinbär och sorg.
De bär som jag behöva,
jag få upp på kaka.
Den dagg jag vill röva,
jag har på min haka,
allt efter jag lapat
ett sköte helt ur,
säg vem utav lantis och stads-bo
hava mest tur?

(z) Krister Holmér.

onsdag 5 november 2008

En Smörgås Surpris (Lovisa & Påläggs-kalven)

Jag gned in min Lem
med ost och Skinka
och toppade med en gnutta Smör
Jag gjorde det med mycken Glädje -
ty det är ju så
Adeln gör

Och utåt gick jag,
stolt och lång
med Lemmen doftandes
i min Kalsong

Sedan mötte jag dig
Där, på baren
Du ställde frågorna
och Jag gav svaren

"Mas oui, mas oui
Det är sant som du har hört
Det är jag som har
alla dina väninnor förfört
Men idag har jag provat
ett helt nytt trick
du får veta om du roar
min Lem med några Slick"

Och det sades och gjordes
och vi gick dit Opp
Inne på mitt studentrum
inspekterade du min Sn*pp
Men oh! den förvåning
som då mötte dig
Du blev så Chockerad
att du kräktes på Mig

Jag ropade högt, när du snabbt sprang bort
"Lovisa, Lovisa! Livet är för kort!
Fly icke den Surpris
som jag dig skall ge
Lovisa, Lovisa!
Du får mig att Böna och Be
Lovisa, kom tillbaka
Kom genast, var rask
Kom så skall du få smaka
på min adels-T*ask!"

Men icke kom Du,
och ej Farväl du vinka
Och då vart jag Ensam
med Smör och ost
och Skinka
Ej längre vart jag hel,
nej nu vart Jag halv
Ensam med min Lem
Min lille Påläggs-kalv

(c) Kr1st3R H01méR 2008

tisdag 4 november 2008

När de täcka ställa sig och täcka

Hej Frej
vad hände med dig?
Det är som det är,
du for och hämtade
en sån där.

Förr var det du och jag,
för var det blott vi två.
Förr var Frej och Krister,
som hand i hand fick gå.

Men hej Gamle Frej,
vad hände med Dig?
Det är som det är,
du for och hätmade
en sån där.

Jag är inte sådan
som inte låter andra människor ha,
jag är bara sådan
att jag ej gilla dem som ta.

För även om,
Gamle Frej,
det var du som,
hämta henne till Dig,
var det ändå hon som log,
då var det hon som tog,
åh, nej, åh, nej,
gamle frej,
det var ju hon
som tog Dig från Mig.

Vi var de två vänner
som CCR med Creedence,
vi skrattade och stojade,
men ändå voro allting fridens.
Sen kom hon,
som en kil i båten,
som en Ono i Beatleslåten,
hon kom hit och tog vad som var mitt,
och hon har onda ränker smitt.

Ty jag bjödo er till Lust-Spel,
som den glade man jag är,
Jag bjödo även henne att ta del,
av drame-konsten jag har kär.
Men sutto hon med blickarna mot mig?
Nej, icke ens i blyghet emot dig.
De strålade mot Anders,
så må de båda dra åt fanders.

För hej,
gamle Frej,
minns du ännu Mig?
Vi fann på poem,
lägrade kvinnor ihop.
När timman var sen,
tog vi oss ett stop.
Men det är som det är,
du for och hämtade
en sån där.

(c) Krister Holmero. 2008o.

torsdag 30 oktober 2008

Hemligheten (Ni får icke Veten!)

Yngve Frej
Yngve Frej
Förstår du ej
att Jag saknar Dig?
Jag minns den dag
Jag sprang till Skogs
Jag sprang så raskt
att Jag nästan dog!

Men därefter,
där kom Du
Men nu är Du blott
med Din Fru

Yngve Frej,
bli fri, kom loss
Du får icke
glömma Oss!
Erinra Dig nu
minns den Dagen
Då Jag sprang till Skogs
genom Hagen

Och efter kom Du
och fångade Mig
Det som följde: Tabu
Jag Yppar det ej

För tänk om Din Fru
skulle få veta?
Oh, denna Kossa!
Den fula och Feta
Jag lovar och svär,
det skall förbli Vår Hemlighet
Vad som hände mellan Oss
är det bara Vi som vet

(c) Cristobal Secretario (=Den Samme Krister Holmér)

Pajazzi Dräng

Krister Pajazzo, så kalla Anders Mig
Pajazzo den fule
Pajazzo Timotej

Pajazzo, kom och dansa
Så säga han till Mig
Men nu ska jag Sätta ner foten
och säga NEJ NEJ NEJ

Nej du, gode Anders
Du lille, enkle Dräng
Vem är nu Pajazzo
När jag hafver din Mamma
i min säng?

Lille Veke Anders,
din Mamma och jag har lekt
Vi har lekt en liten lek
med en massa SMEK

Hoho, du Lille Anders
Nu vände jag
din Stek
Nu vände jag
din Stek
med min lilla Lek

Men ack,
du fagre Anders
Lyss till mig, Lyss Opp!
Ty Krister H. är icke den
som vill sätta Stopp

En plats till dig jag Giver
hos mig och Mamma
i min Säng
Du får piska, du får smiska
Och bli Pajazzi Dräng

(c) Kristyt Holmyt 2008

Pass opp!

Ah, den lifvets comedie
Nyss jag voro fungus,
nu jag är som ni

Ni tog mig till er famn,
efter att ni stampat mig
ni ledde mig i hamn
efter att ni trampar mig

Ah, den lifvets tragedie
Den som nyss voro herde
Äro icke längre fri

Så haver jag utmanöfvrerat den hele kåren
så haver jag revasncherat de alla kvinnolåren

Så äro jag åter kung,
jag äta bullar
och någon kyssa sensuellt min p*ng.

Jag hafver råd till dig,
förfärderlig folk,
minns att när ni göra mig till Timotej
slipar jag min dolk

(c) Kristero Holmero (just den samme som Krister Holmér)

torsdag 23 oktober 2008

Timotej

Jag såg Mig Själv
likt Curtisanen:
En Hövisk Herre
vid "Kungens" Hof
Jag såg Mig Själv
likt Fasanen:
En Stilig Herre
i all Sin Practue

En Stilig Herre
i All Sin Practue
Det var så Sant
som det var Sagt
Men då så plötsligt
förut Idag
Anfrättes Jag
av Tvivlens gnag

För då kom de:
De hårda Orden
Krister - Råtta,
Lort och Lus
Äcklig vart Jag,
precis så sa de
Jag Förstodo ej,
var som i ett Rus

Men nu ser Jag,
ja - Nu ser jag
Att jag alltid
bedragit Mig
Ful, det är Jag
Skev och Smutsig
Som en rutten
Timotej

(c) Krister "Ogräs" Holmér

Det Sades Mig (Tingen Tre)

Det Sades Mig
att Jag var Äcklig
Ett Vidunder
Som blott var Smuts!
"Pah! Haha!"
Jag skrek tillbaka
Ty jag visste
att Jag var Underbar

Det Sades Mig
att Jag var Ogräs
Ett löje blott
Ett Ingenting!
"Pah! Haha!"
Jag kved tillbaka
Men i min röst
ett Tvivel fanns

Det Sades Mig
att Jag var Nedrig
En Lus, en Lort
Som blott är Luft!
"Pah! Haha!"
Jag grät tillbaka
För ty, nu vet Jag
Att det är Sant

(C) "Lorten" Holmér 2008

Löfvet Krister

Tyst i Mörkret,
där faller Löfvet
Singlar ner
i en Spiral

Fotsteg Trampar
Löfvet plattas
Ingen bryr sig,
ty Ingen ser

Långsamt, smärtsamt
Löfvet multnar
Försvinner bort,
blir till Jord

Borta, borta
Jag är Borta
Borta likt Löfvet
Ty Löfvet var jag...

(c) Krister "Löfv"

Kristers List

Se Goddag
Se Goddag
en sån underbar Dag
För du, vet du vad?
Jag har spridit
min Säd
över dina behag

Nej men hej
Jo, se hej
Tänk att du ej kom på mig
med att smeka
och r*unka
för att spruta på dig

Oj men se
Oj men se
Varför gjorde jag det?
När jag kunde ha frågat
och flirtat
och fått dig
att le

Men istället
vart Jag dryg
Och r*nkade i smyg
En överraskning,
jomenvisst
En överraskning,
först som sist
Då jag lurade dig
med denna min List

Hoppsan hej
Hoppsan hej
Hur jag lurade dig
Men du snälla
Jo du snälla
Du måste förstå
Att jag luras
när jag vill ha
något Jag inte kan få

(c) Hans Slughet Holmér

tisdag 21 oktober 2008

I iver på konditorier

Nei, men tack,
vilken frack,
fröken gav mig idag,
är det du eller jag
som stråla i månens sken,
som ligga mellan damers ben
och titta opp
på en kropp
utav rynkor
och skrynklor?
Nei, men oj,
det var skoj,
det var visst jag,
som gett mig i lag,
med tjuvtjikeri
på ett konditori,
ty det egga mig så
att på damerna få
lägga min blick
och tänk om jag fick
lägga min hand,
men jag lägger nog band
på mig själfv för en stund,
för jag hör ju en hund
som vaktar och skäller,
så fort som någon dräller
med kaffe i koppen
och blickar på kroppen.
Så jag drar mig tillbaka
för att ensam få smaka,
på degen jag bredde igår.
Den sväller och jäser,
det gräddas och fräser,
medan degen hårdnas och står.

(c) KRISTYT HOLMYT 2008

måndag 20 oktober 2008

Gossen och Fröken

Jag ett vackert minne Haver
Men ock en Hemlighet,
som Skaver
En vacker ung Gosse,
det vart Jag
Och min syslöjds-Fröken
hade svällande behag

Oh, denna vackra Fröken!
Jag minns alla
de hemliga besöken
Jag gömde mig under
hennes Kateder
Den som alltid var lite Sneder
Och in under kjolen,
där tittade jag opp
Oh vad det kittlade
i min lilla Sn*pp!

Detta är det vackra minnet,
men det onda har jag
än mer i Sinnet
Ty en dag
bjöd jag henne på Bullar
Bullar med
en special-kristyr
Oh, jag skäms!
Oh, jag rodnar!
Ty jag hade använt min sp*rma
som Bulle-glasyr

(C) K. Holme´r

Adlars like

Jag vet en som är stor,
det är Pompe Pompadour
Och jag vet nog bäst,
att han äter som en häst
För det äro jag som bakar Pompes kakor,
jag haver skuld till två av Pompes dubbelhakor
Men tro ej annat, än att vi äro fränder,
vi byter often anekdoter, en i sänder
Ty, jag är ehuru ej patrask,
jag är en adels like, både i hufvud och i task
Ty Pompe och jag haver mätt,
äfven om det ej är lätt
Våra ådror voro lika blå,
och de voro stora, de som ådror sitta på
Och tänk att här om natten
lät vi kasta vatten,
den ena strålen över den andra,
så att de i kors fick vandra
Då sade Pompe, med hänvisning till vad vi förättat nyss
"Söte, gamle Krister, endast vänner göra dessa hyss"

Copywright.
K.H.
2008.

söndag 19 oktober 2008

Skatt=Sorg

Så komma den röde,
för att ta det som äro mitt.
Så komma den röde,
och göra det till sitt.
Så komma den röde,
och ta vad jag förtjänat.
Så komma den röde,
som var mans egendom förlänat.
Så komma den röde,
och ge mitt till någon annan.
Så komma den röde,
och ge till dem som vill gå samman.
Jag vill vara egen,
jag vill vara fri.
Jag vill vara egen,
jag vill vara fri.
Mitt hus är min borg,
er skatt är vår sorg.

(c).K.H.2008.

Lifvets krokighet

Din hand är krokig,
säga du.
Din mun är sorglig,
säga du.
Din rygg är kröken,
säga du.
Din blick är bruten,
säga du.

Jag haver jobbat,
säga jag.
Jag haver bakat,
säga jag.
Jag haver både gjort
och förtjänat
levebröd,
säga jag.
(Ty jag äro bagare.)

Men du få bara damm?
fråga du?
Men då få inten lön?
fråga du?
Men det få ej behålla vad du tjänat?
fråga du?
Men du få under tvång ge pengar till nån annan?
fråga du?

Ja,
säga jag.
Jag betala skatt,
säga jag.
Fast jag leva i ett fritt land,
säga jag.

Det äro icke frihet,
tänka jag.
Detta är icke skatt,
tänka jag.
Detta äro kol,
tänka jag.

(c) Krister Holmér

Färger, kontra Egenskaper? Hejaramsa.

Färgen Röödh
är inte Döödh
Nej, den leva
Nej, den leva!

Färgen Blååh
kan inte Stååh
Oh, du lame
Oh, du lame!

Färgen Guuhl
är ganska Kuuhl
Lille Clown
Lille Clown!

Färgen Grööhn
älskar Stööhn
Vackre Kåte
Vackre Kåte!

Färgen Liihla
vill bara Viihla
Fy, du Late
Fy, du Late!

Färgen Viith
vill flytta Hiith
Stanna hemma
Stanna hemma!

Färgen Svaarth
vill Ingenvaarth
Rätta takter
Rätta takter!

Färgen Gredelhiin
den är så Fhiin
Baka Bulle
Bulle Hej!

(c) Krister Holmér

fredag 17 oktober 2008

Tidigtimmans rodnad

Oh, morgon,
fru morgon,
arla stiga du mot himlen,
tidig är din aftonbön
Som en dufva
fläker sina vingar,
bringer du en sol
så ljus och skön

Oh, morgon,
fru morgon,
så är du hos mig åter,
du tvättar sorgen från mig,
du trösta dem som gråter
Din himmels kinder rödgas,
liksom kinder min flicka
De lyste som två milda månar,
som brunno de av tände-sticka

Den natt,
den natt,
var lång och hård
Så var ock jag,
men veten,
du gryningstimmans Lord
att ock på dagen
strålar jag
min lem vill icke vekna
för ty att det är dag

(c) Krister Holmér

torsdag 16 oktober 2008

Hämne-döden

Skola jag dumpa
dina rester i ett kärr
Skola jag rida dit ut
på en skanken gammal märr
Skall jag sitta opp
med dig på ryggen
Inslagen i säck,
för du var en riktigt stygg än

Stygg
det har du varit
Snygg
var bara jag
Kvickt,
så har du farit
Bort
från mig var dag

Vart for du?
Vart for du?
vart gick din resa hän?
Till västerland,
till västerland,
för att förföra gamla män?

Nog har jag varit stygg nån gång,
men då har du låtit mig smaka
På ris och smisk och falskstämd sång,
och förbjudit mig att baka
Att baka!
Att baka!
Det är ju allt som jag har kärt,
förutom den älskog,
som jag med dig har närt.

Men nu äro allting över,
ja, nu är allt förbi
Nu blåser nya vindar,
vi äro icke längre "Vi".
Ty du har skändat mig på modet,
du har skändat mig för guld.
Du haver föranlett det mordet,
som är betalning på din skuld.

I skuld,
i skuld,
så stå du till mig.
En skuld,
en skuld,
har jag ej till dig.

Jag tyckte du var söt,
jag rikligt av dig njöt.
Men du hällde i min gröt
tjugo stycken muskot muskot nöt.
Men veten, vad jag vet!
Att det var inte det,
som tog mig över gränsen,
som drevo mig till dråp

Ehur jag dig påkom,
emedan jag avtog mina skor
Att du stod och språka
med min kära mor
Du förtalde vad ej fick sägas
Du sade vad ej fick bliva sagt
Att hennes egen Krister kysser flickor,
och helt naken visar dem sin prakt
Sådant tal äro icke gjort för mödrar,
dylikt tåla icke dem
Därför har jag blifvit tvungen,
att driva dig från liv och hem

Så stack jag kniven i dig,
och sen som en riktig karl.
Jag styckade och lade dig
i säck som brukligt var.

Nu sitter jag på märr,
på vägg mot ödsligt kärr.
Där skall jag sänka kroppen
efter dig
Som avslöjat för mor att snoppen
är aktiv ock på mig

(c) Krister "Hämne-Döderen" Holmér

Täckmantel Incognito

Jag äro en man
En alldeles fantastisk man
Jag äro en man
För bra för att vara sann
Älskarinnor?
Jag hafva många!
Älskarinnor?
De stå i rader långa!
Men äro då allt
blott frid och fröjd?
Kan jag bli smekt på lem
och vara nöjd?
Nej, tyvärr,
jag måste bekänna
Att det finns en sak
Som mig beklämma
Ty med en älskarinna
följa en äkta man
En äkta man?!
Ja, en orsak till skam
Men ej den skam
som mig betvinga
Ty blott den skam
som likt tysta klockor ringa
Tysta klockor
som må avslöja mitt namn
Oh! Jag som ej
vill bli slagen till damm
Då finns endast
en möjlighet
Och det är då
en annan identitet
Ty trots att jag vet vem jag é,
att jag är Krister Holmér
Får mina älskarinnor aldrig veta
Ingen utav dem?
Nej, inte ens Maj. Inte ens Greta.
Istället jag mig själv
med ett kodnamn presenterar:
Det är under täckmanteln Incognito
som jag smeks och kurtiserar

(c) Krister "Incognito" Holmér, 2008

Onyx, min lille

Onyx Onyx
Du smyger på savannen
Trinda hovar!
de bära dig fram
Onyx Onyx
dina blickar trånga
Du ställer dina öron
på spets
på spets
på spets
Onyx Onyx
Vem har skapat dig
Vem har förtrollat min blick
med din skönhet?
Onyx Onyx
vi vet båda svaret
men vi håller det
fördolt
men vi håller det
i lindor

(c) Krister ?, 2??8

Maja Liten

Lille Maja,
låt mig skriva Maya
Låt mig skriva Maya
för att locka fram
Låt mig skriva Maya
för att mana fram
Lille Maja
du döljs bakom en slöja
En slöja formad som ett J
Lille Maja,
låt mig skriva Maya
Låt mig frigöra dig
från bokstävers tyranni
Lille Maja,
svaga Flicka
Förstår du inte?
Har slöjan täckt
din dova blick?
Lille Maja,
låt mig skriva Maya
Låt mig äntligen
få släppa,
få släppa dig fri

8CCOPYWRIGHT) Christer XIV Holmer 1204-1303

Mitt Farfars Bastu

Följ med in
till mitt Farfars Bastu!
Titta gärna förbi
på mitt Farfars Kalas.
Ty mitt Farfar
har Kalas i sin Bastu.

Han festar med riset
och delar ut Smisk.
Oh, följ med, följ med
till mitt Farfars Bastu!
Jag lovar att det inte
kommer bli som sist...

(c) Krister SonSon 2003

Semikolons elegans

Esoterica;
dölj ej ditt Erotica
Ty här står Krister
Din kärleks Alchemist
Här står Krister
K är den bokstav,
som komma båd först
som Sist

Esoterica;
du har lägrat Swedenborg
Esoterica;
du har förfört den unge Auguste

Esoterica;
blotta ditt Erotica
visa mig ditt Kön
Oh, Esoterica;
du lyder väl mitt bön?

(C) Krister Mysterico (200x)

Kutymer i Kostymer

Pseudonyme, pseudonyme
Är det kutym
att hava pseudonyme?
Icke kutym,
utan snarare så här:
Den som hava pseudonyme
är den som hemligheter bär

Hemligheter?
Jag hava många
Tankar som trängs
i virvlar trånga
Därför är det perfekt
för en man i min kostym
att köpa sig
ett roligt Pseudonyme

Priset som
jag då betala
Äro intet,
om jag får tala
En enkel komparation,
så följ mitt motiv:
Ett pseudonyme kostar pengar
men en hemlighet som röjs -
den kan kosta mitt liv!

(c) Kristi Holmi (absolut ej pseudonyme för Krister Holmér)

Lansens hårdhet (så blifva jag förvirrad)

din lans
i magen min
din frans
i ögat mitt
så när,
du är
så nära
vi stå,
vi kära
din lans
i magen min,
din frans
i ögat mitt
kärlek,
stick nu till
käresta,
blinka om du vill
din frans,
den känna jag
men lans,
det har väl endast jag?
"nej" du viskar i mitt öra
och låter mig så höra
att en lans har även du,
därföre jag vet nu
att ystra bullar
kan lagas utav plast,
men även silikonets bullar
kan dölja en stor mast
så är det käresta
(skall jag säga KÄRESTE)

vad jag göra?
jag smaka bullen,
blott ett prov

(c) Kristér Holmer, 2008

En mörker dram

- incognito, är det du?
- det är jag.
- var har du varit, i alla dess år?
- krister, jag har farit lönndom
- du har varit hemlighet?
- min egen ja
- men, nu också min
- ja krister, nu är jag också din
- ett pseudonyme
- två hjärtan.

(c) Krister Holmér tvenntusenÅTTA

Irrgångar

ett.
tu.
tre.

svek
jalouiseu

kärelek
smärtelek

en gång

än en gång

ånya
jag utsättas för svek
ånyo
jag drabbas utav feber jalousieu
ånyå
kärelek
blifva smärtelek

en gång

än en gång

och en igen,
än igen.

ett
tu
tre

et tu,
mon amour

(c) Kristurs Holmurs ( = pseudonym för Krister Holmér)

Fem Bullar (Modernismen återigen):

den första
den andra
den tredje
den fjärde
den sista

(c) Kiser Hér 200000987

Modernistisk Chefue - Östeuropa

Man tager vad man Hafver
Jag Hafver litet Stekfett

Man tager vad man Hafver
Jag Hafver en Chefue

Jag föddes i en liten Stad
Jag föddes i Tjeckoslovakien

Min Chefue han är en Musikant
Han spelar Jazz

Jag Hafver en stek-panna

Jag tager min Chefue

Jag steker min Chefue
Jag steker min Chefue i litet Stekfett
Jag steker min Chefue i litet Stekfett i en Stek-panna
Jag steker min Chefue i litet Stekfett i en Stek-panna i en liten stad
Jag steker min Chefue i litet Stekfett i en Stek-panna i en liten stad i Tjeckoslovakien

Jag Hafver en Chefue
Min Chefue han är en Musikant
Jag gillar icke Jazz

(c) Christofororo Holmérororo (=Krister Holmér på Tjeckoslovakiska) 1968 (där bak, bak järn-ridån!)

onsdag 15 oktober 2008

När jag samla mod

Ty detta är dikten,
jag icke tordes skriva
Ty detta är dikten,
jag icke tordes ge.
Till dig, till dig,
de svällande bysternas gudinna,
till dig, till dig,
de rullande fetternas grefvinna.

Vad jag känner?
Det veto EROS.
Vad jag äro?
Det vet AMOUR!

Min önskan,
att försvinna
in i dina kroppsliga skyrmslen
Min önskan,
att förtvina
inom dig

Min vilja,
att uppslukas,
att nedsköljas,
att bli en del
av dig

Må jag fastna med handen i din mage
Må jag hava tån uti ditt gäddhängslår
Må jag hava kyss emot din strupe
Må jag fastna där, bland hudveck, där du står

Detta äro
vad jag vilja
Men, vad äro då jag få?

Intet, blott intet.

Varföre?

Ty, jag ingalunda töres
att förtälja dig,
att avtäcka min Eros,
att visa dig Amour,
att recitera dikten,
att visa var jag bor.

Här bo jag,
gudinna,
i ett kyffe, utan plats
Här bo du,
grefivnna,
i ett fasligt stort palats
(Men ock,
bak om
min hjärte-klaff...)

*dunk-du-dunk*
*hjerteslag*
*svelle-kropp*
*ett sus*

(c) K. H.

Gud af gudom

Som ett hav
som en tuss
att driva för vinden
att skvalpa i land

En manet,
en manet,
jag tror du finner mig
i sanden

En magnet,
en magnet,
av elektrifierad kraft
det äro jag,
jag drar dig till mig
du tar mig uti handen

På en strand,
i ett land,
där jag ligga
för att dö

Men se!
Tången, den tången
den dofta så salt,
mot min hjässa
Sången, den sången,
den klinga så varmt,
oh, prinsessa

Där gingo du
med raska steg
Du sjöngo,
jag teg
Du fann mig liggande,
med ryggen opp
Du fann mig slemmig,
med genomskinlig kropp
Du lyfte mig
mot havet,
du lyfte mig,
från döden


HÄR ÄRO JAG

HÄR ÄRO JAG I LIFVET

HÄR ÄRO JAG I LIFVET OCK?

HÄR ÄRO JAG JAG I LIFVET
OCH JAG BRÄNNA DIG
MED DÖDEN,
SE DIN HAND,
SE PÅ DIN MAINE PETITE,
SE JAG HAVER MÄRKT DIG,
HAVER MÄRKT DIG MED DEN STORE död.

Är jag då
av gudom?
Äro jag förfluten
ur dödens flod,
uR STYKCXS?!!

Nej.
jAG ÄR OCH ICKE.
jag äro endast
strandad.
jag äro
brännmanet


(c) Krister holmér

måndag 13 oktober 2008

Processen

ÅHÖRARNA: (Applåderar)
DOMAREN: Här inför Mig står Krister H.
KRISTER H: Ja. Ja, här står Jag. På de Åklagades bänk.
ÅKLAGAREN: Krister H - en sådan Usling!
DOMAREN: Så de säga. Så de säga. Krister H, försvara Dig!
ÅHÖRARNA: (Buar, åt Krister H)
KRISTER H: OH! Försvara Mig, det skall jag Göra. Mitt försvar, det skall Ni höra! Ty minns Juden Dreyfus? Och Juden Jesus? Likt dessa står jag här, oskyldig på de Anklagades bänk! Oskylödig är jag född och oskyldig skall jag dö. Ty era anklagelser: befängda. Era domar: verkanslösa. Ni må döma mig så in till Döden, jag skall icke Svära Mig fri. Gjort är gjort men bringar ingen skuld.
ÅKLAGAREN: Så ni, så att säga, Erkänner? Månde att Ni göra detta, ty Gud nåde Er! Nåd ni behöva, då ni i således Fall erkänna att ni Dödat Friherren Greve D'auberville!
ÅHÖRARNA: (Hämtar efter anda)
KRISTER H: På min ära, dagens sanning! Jag hafver honom befriat från Jorda-livet. Jag hafver Honom Drupit. Domare, säg ditt Ord!
DOMAREN: Oh du vrede. Oh du lytte. Säg mig, Krister H - hafver du icke svurit, att Öfverclassen beskydda? Hafver du icke svurit, att Öfverclassen tjäna?
KRISTER H: Jo. Visst.
DOMAREN: Men varför då dräpa dess, så att säga, Öfverhufvud? För att dräpa Hela Öfverclassen? Ty utan hufvud, inget liv?
KRISTER H: Beskyddar gör jag. Tjänar: icke! Ty Krister H hafva inga herrar. Krister H:s ende herre är han själv. Oh! Jag är fri. Så fri. Och fria själar gör Fria Val. Mitt val: att dräpa Friherren Greve D'auberville. Ty han gav ej rum, jag ville Opp! Och således: endast ett rättfärdigt beslut. Jag drap Honom. Med rätten på min Sida. Jag äro mitt eget Hufvud. Icke någon annan Man. Den som mig försöka hindra, den måste Försvinna! Förstå ni, enkel Domare?
ÅHÖRARNA: (Vissa gråter, andra applåderar. Krister h:S storhet hafver dem Rört)
DOMARE: OH. Ni hafver mig hänfört. Ni hafver mig öfvertygat. Skam, det känner jag. Även ånger. Jag äro blott ett Prostitut. Icke värd att beakta. Hur har jag kunnat missa? Öfverclassen, den är blott intet. Öfvermänskan, den är blott Allt. Krister H, hell dig. Du skola friges. Åklagare, du skola Hängas!
ÅHÖRARNA: (De står upp. De äro många. De skrika, de jubla. De skrika "Heja Krister H". De hänga Åklagaren. De hänga även Domaren. De lyfta upp Krister H på sträckta armar. Rättvisan hafver, så att säga, segrat.)

(C) Krister Holmér 2008

söndag 12 oktober 2008

Ekvatorn delar goda från onda


Sex det äro lifvets krydda
Ävfen för de som leva i Hydda
Hav respekt för dem som lite har
Hav respekt för dem som från dig tar
Ty, du vet i hjertat
att du har mer
Ty, du vet i hjernan
att allt du ser
Äro utslag utavf guds rätt,
och nog måste han ha sett
Att just du,
det vilja säga jag,
Är där nu,
där jag är idag
Jag äro lyckad och rik,
för jag haver kämpat mig hit
Jag äro civiliserad
och jag bo i hus.

(c) Krystler Holmero ( = Krister Holmér)

Hjälteheroiner sända som BREV på med en postiljon

Hjältar hafva vi väll alla burit med oss i våre hjärte-djup, ända sen tid vi döpa barndom. Men nu hafver jag ett nytt namn (eller låtom oss säga rock-grupp)att foga till denna heroiska lista av bastodonta före-bilder. *virvlar med fingrarne* Ty idag haver jag uppfattat Bo Kaspers Orkester. Och icke endast är det för deras svängag rock-melodier jag har fastnat, utan ock för deras texter, som rymma både poetik och den sexuelle rytm. Oh, att jag önskar att det vorde mig själfv som nedtecknat detta poem, låt oss säga... detta "BREV".

torsdag 9 oktober 2008

Dialog i Uppsala gränd

- Hej du Krister, jag kan se hur du rister.
- Hej hej Frej, hej på dig!
Som du ser min vän, har jag icke slutat skaka än.
- Nämen oj, det låter icke skoj.
- Nej, precis, jag huttrar ännu av en långkyld bris.
- Det var intressant att höra, men nu skall jag icke mera störa.
- Nej, gå din kos, mot hem med värme och matos.
- Så skall jag göra nu, men se till att komma dig inom, också du.
- Om jag ändå kunde det, men jag haver tappat min nyckel, bara så du vet.
- Ack, ack, då får du följa med, till Anders som är utbildad låssmed.
- Be om ursäkt för missförstånd jag får, ty det är ej till dörren nyckeln går.
- Men säg mig då, vart skall den gå?
- Du kanske gissar till en flickas hjärta, att på grund av dess stängdhet jag haver smärta!
- Ja, visst gör jag det, men sanning är det bara du som vet!
- Ja, sanning känner jag, och här kommer den, idag!
- Oh, Krister låt mig höra, du äga nu mitt öra!
- Så lyss opp, lyss opp, tills min mening tager stopp!
- Det skall jag göra, så visst, du har mitt öra, till sist!
- Jo, olyckan jag mig över välte, var att tappa nyckeln till mitt eget kyskhetsbälte.
- Ack, då höra du till dem, som ej kan bliva smekt på lem?
- Ja, visst höra jag till dem, som ej kan bliva smekt på lem!
- Ack, då förstår jag att du fryser, att du här i ångest ryser!
- Ja, visst är olyckan stor, visst är det här hos mig den bor.
- Ack ja, men ock adieu!
- Ack aj, men dock adieu!

(c) Krister Holmér

onsdag 8 oktober 2008

Ett framtids-kväde

Här sitter jag
På min födelsedag
Här sitter jag
på min nittioårsdag
Ett långt liv har jag haft
med många äventyr
Bullar har jag bakat
och dränkt dem i Kristyr
Jag har spexuat, jag har sexat
Jag har bakat massa bröd
Jag har kn*llat, jag har rullat
I både lust och nöd
En andra P*nis fick jag
På mitt fyrtionde år
En tredje P*nis fick jag
inte förrn's igår
Så nu sitter jag då här
på min egna födelsedag
Och med mig har jag
Tre stycken kvinnor med svällande behag
Så ursäkta mig nu, ung Junker och Präst
Nu skall jag göra det jag längtat efter mest
Ej ut i det öppna,
jag är rädd för att det hämmar
Ty blott i det fördolda
vill jag bruka trenne Lemmar

(C) KrIsTer hOLmér 2072

Ett, två, tre delar Skatt

Jag sålde mig själv
för Gratis
Ty Gratis var det bästa
som jag kunde få
Jag sålde mig själv
för Gratis
Det var den enda
vägen att gå

Ty sälj dig själv för pengar!
Ack ja, så får du se
Att när man säljer sig själv
för Pengar
Så finns det någon annan
som vill vara med

"Ge mig ett tredje,
ty jag orkar ej själv jobba, ty jag är så lat!"
Så säga då den andre,
den vi kalla Socialdemokrat
En tredje tar de från mig
De kalla detta Skatt
En tredje tar de från mig
Men jag kan hålla mig för skratt

Så jag sålde mig själv
för Gratis
För att tjäna den helgade ätten,
den nobla Släqt Florin
Jag sålde mig själv
för Gratis
För att slippa att
plågas av pin

Ty nu så har jag inga pengar
Inga pengar som Staten kan nå
Men jag stärker Öfverklassen
Jag stärker De Lyckliga Få
Och i gengäld får jag Status
Jag får vanor, jag får makt
Oh! Jag lycklige bagarlärling
som får sola i den rikes prakt!

Copywright Tillhör Ej KH, jag öfverlämnar till ätten Florin

Så göra högadeln (i lönndom)

Då ulvarna slita mina ben,
var är du då?
à Paris?
aus Berlin?
in London vid Big Ben?

I varje fall,
kära käresta,
är du icke
här hos mig.

Då bestarna hugga mig i magen,
vad kontemplerar du då?
Om teatern?
Om konsten?
Om den Gudomelige Komedien?

I varje fall,
varma värmerska,
är det icke
om just mig.

Då viltvarharna tugga på min lem,
vem kyssa dina lår och vader då?
En fransos?
En spanjor?
En spänstig friherrinna?

I varje fall
sköna skönhet,
är det icke
just jag.

Då ulvarna vandrat
och gamarna komma
för att mina ögon förtära,
vad se du framföre dig då?
Ett hav?
En framtid?
En frihet från mig?

I varje fall,
dumma dumperska,
är det icke
en tid med mig,
ty mig
lämnade du till vilddjuren,
mig bad du
dra till skogs.

(Copywrite) Krister Holmér, 2009

tisdag 7 oktober 2008

En gåta

Voila, voila,
här är jag!
Mitt huvud är en knopp
en riktigt härlig topp
upp på en ådrig sn*pp

Regardes moi, regardes moi,
här är jag!
Mina fötter äro lena,
barberade, som bena
Kom och känn.
kom och känn,
käre frände,
käre vän!

C'est tres bon!
C'est tres bon!
Min kropp är ståtlig
och så lång,
sjung för mig, sjung om,
i en sång.

Oh, mon dieu!
Oh, mon dieu!
Se det blänker
på min hjässa,
vem kan tänka sig
att dessa
små stunder på en bänk,
kan gifva sådant stänk.

Vem äro jag?
Vem äro jag?
Blott en frände,
un bon amis.

CopywritE KristeR HolméR 2008

Un Portraite d'Moi



Hehe... Vem månde detta vara?

Väneligen K:h:

Une masque de clown

Jag äro av festlig fasong,
jag gifva les petites en ballong
Jag klifva i staden,
strosa ned för esplanaden,
i sko-don som äro för stora,
se mig, hur jag balansen förlora
Uti mitt knappnål
jag haver en tulpan,
den spruta skojsamt vatten
och skrika som en svan
På dagen,
en pajas och en jyckelman
Om natten,
en tår på kinden,
endast tåren är sann.

(copywright) Clownen Kristy ( = Krister) Holmér

måndag 6 oktober 2008

Ytersta Räkenskapens Dag

De fattigas dag
är sällan störst
De lortigas hav
är fyllt av törst
De svagas liv
är utan någon mening
Denna sanna lyckan
stavas bostadsrättsförening

De långsammas syfte
är att känna skam
De trögas plikt
är att plöja land
De förslavades mål
är att servera bord
Endast kapitalistens mage
skall bli smord

Ty tiden vi lever i
är den första och den sista
De hemlösa skall fördrivas
och livet skall de mista
De fattiga ska ut,
både från sina hem och ur tanken
Men jag, jag får skratta
hela vägen fram till Banken

Copywrite (och vinningar): K. Holmér

Le lumiere

Litens lag
är mindre
Störres lag
är störst
Den som äga
mången aktie
Äro den
vi kalla Börs
När det skaka
och det krisa
Då är det han
vi tyr oss till
När vi segra
och guldet spisa
Då är det han
vi tacka vill

COPYwright K. H.

Poem d'une Entrepreneure

Oh!
Rykten många färdas Vägar Långa!
Oh!
Redlösen låg jag därom,
häromledes cirkumsistens.
Redlösen i Hörnet
"af" Westgota Nationue.

Ehuru redlösen i hörnet,
men eljest med Hörsel skarp som Kniven!
Så viskningarne nådde,
de nådde ända fram till mina Öron.

Viskningarna Nådde ända Fram
och vilka viskningar sedan!
Ankalgelser,
det riktade de.
Helt befängda,
det voro De!

Ty det sades att Krister Holmér
komma från arbetarklassen.
Oh mondiu!
Blodet rusade,
ej ner till P'enis
likt brukligt varder
utan Upp, Upp, Upp!

Ut ur P*Enis, in i Hufvud.
Höger-röder,
det varte Jag.
Stoltheten,
den Svalte Jag.

Ock vidare:
Krister Holmér,
ej blott arbetar-klassue
utan även utan Netwärkue af Contactuer.
"Oh! Är detta sant?"
Mas oui, mmon Companjonue!

Dessa lögner hörde Jag talas,
Jag kände dem Spridas.
Och sedan Dess:
Blickar.
Kalla.
Hårda.
Förfrämligande.
"Försvinn, Fule Krist.
Du höra ej Hemma bland oss andra
på Wästgoeta Naccion".
Oh, Skamm!
Oh, Vrede!

Men vad vore jag utan
en "kraft af initiativ"
som given af Herran?
Blott Inget,
en lus.
Säkerligen inte Krister Holmér.

Eljest haver jag tagit
anställningue.
Jag såg en annonse
och Jag sökte.
Och nu imorgon skall Jag tillträda
den tjänst "de la annonsalemang" jag Sökte.
Den helga ätten Florin
söker en tutor, en utomskoslig Lärare.
Ty yngste Gosse Florin,
den unge Junker Tordh,
skall snart taga sin examen.

På hans bevis?
Två nadirer.
Jo,
ni hörde rätt.
Två nadirer
och dessa i form af underkänt
i Franska och Litteratur.

"Men vad haver detta
för rörelse med dig,
vackre Krister?"
Oh,
ni Klentrogne!
Oh,
ni Svagsinte!
Skäms,
mina Läsare.
Låt skammen falla över Er!

Ty se det ur ett Perspektivue
som är Detta:
Entré Krister Holmér,
mästare af Franska Tungan,
Litteraturens bemästrare!
En kväll i veckan.
Pris: Gratis.

Jag skall lära den gosse.
Oui.
Naturallemang.
Han skall kunna recitamera
Flambert på originalspråk
när vi äro Clara.

Och min Förtjänst?
Band.
Band upp i Öfverclassuen.
Band af Betydelse.
Nu skall i8ngen
Kunna Skratta åt mig,
Säga "Där är han, bondp*tten".
Nej.
Aldrig mer.

Ty de skola se mig
och se bildning,
se RAFFINNEMANG,
se fasoner
som endast Tillhöra Öfverklassen!

ÖST ÄR ÖST, VÄST ÄR VÄST
ÖFVERTCLÖASSUEN ÄRO ALLTID BÄST!

ÖST ÄR ÖST VÄST ÄR VÄST
ÖVERCLFASSUEN ÄRO ALLTID BÄSTUE!


(c) Krister (von) Holmér

Växelsång till fru Dormins ära

Aldrig haver jag sjungit "Låten helen världen veten!"
om Harry
men bara om hans moder, om dig, fru Dormin.
Du är salig som solen.
- Låten helen världen veten!
Du har ett bäcken som havet.
- Låten helen världen veten!
Du är frodig och mysig.
- Låten helen världen veten!
Du har man som ett lejon.
- Låten helen världen veten!
Du krossar oskyldigt kött.
- Låten helen världen veten!
Du föder min åtrå.
- Låten helen världen veten!
Du rispar min själ.
- Låten helen världen veten!
Du är en evigt jäsande deg.
- Låten helen världen veten!
Du bakas och bakas, men bliver aldrig bränd.
- Låten helen världen veten!
Du bränner och bränner, men jag bliver aldrig gräddad.
- Låten helen världen veten!
Din blick den bränner mina kinder.
- Låten helen världen veten!
Dina tjocka vader hetsar mitt sinne.
- Låten helen världen veten!
Din kropp är ett djur.
- Låten helen världen veten!
Din kjol är en mur.
- Låten helen världen veten!
Din är degen.
- Låten helen världen veten!
Ingen har sjungit "Låten helen världen veten!"
om Harry,
men bara om hans moder, om dig, fru Dormin.
O grefvinna, denna dikt har gjort dig fet
och förgudligat dig.
O grefvinna, moder till Harry, jag har bediktat ditt väsen!

(c) Prinsessan = Krister Holmér

Krister på Entreprenad

Oh! Rykten många färdas Vägar Långa! Oh! Redlösen låg jag därom, häromledes cirkumsistens. Redlösen i Hörnet "af" Westgota Nationue. Ehuru redlösen i hörnet, men eljest med Hörsel skarp som Kniven! Så viskningarne nådde, de nådde ända fram till mina Öron. Viskningarna Nådde ända Fram och vilka viskningar sedan! Ankalgelser, det riktade de. Helt befängda, det voro De! Ty det sades att Krister Holmér komma från arbetarklassen. Oh mondiu! Blodet rusade, ej ner till P'enis likt brukligt utan Upp, Upp, Upp! Ut ur P*Enis, in i Hufvud. Höger-röder, det varte Jag. Stoltheten, den Svalte Jag. Ock vidare: Krister Holmér, ej blott arbetar-klassue utan även utan Netwärkue af Contactuer. "Oh! Är detta sant?" Mas oui, mmin Companjonue! Dessa lögner hörde Jag talas, Jag kände dem Spridas. Och sedan Dess: Blickar. Kalla. Hårda. Förfrämligande. "Försvinn, Fule Krist. Du höra ej Hemma bland oss andra på Wästgoeta Naccion". Oh, Skamm! Oh, Vrede!

Men vad vore jag utan en "kraft af initiativ" som given af Herran? Blott Inget, en lus. Säkerligen inte Krister Holmér. Eljest haver jag tagit anställningue. Jag såg en annonse och Jag sökte. Och nu imorgon skall Jag tillträda den tjänst "de la annonsalemang" som jag Sökte. Den helga ätten Florin söker en tutor, en utomskoslig Lärare. Ty yngste Gosse Florin, den unge Junker Tordh, skall snart taga sin examen. På hans bevis? Två nadirer. Jo, ni hörde rätt. Två nadirer och dessa i form af underkänt i Franska och Litteratur-historia. "Men vad haver detta för rörelse med dig, vackre Krister?"

Oh ni Klentrogne! Oh ni Svagsinte! Skäms, mina Läsare. Låt skammen falla över Er! Tyse det ur ett Perspektivue som är Detta: Entré Krister Holmér, mästare af Franska Tungan, Litteraturens bemästrare! En kväll i veckan. Pris: Gratis. Jag skall lära den gosse. Oui. Naturallemang. Han skall kunna recitamera Flambert på originalspråk när vi äro Clara.

Och min Förtjänst? Band. Band upp i Öfverclassuen. Band af Betydelse. Nu skall i8ngen Kunna Skratta åt mig, Säga "Där är han, bondp*tten". Nej. Aldrig mer. Ty de skola se mig och se bildning, se RAFFINNEMANG, se fasoner som endast Tillhöra Öfverklassen!

ÖST ÄR ÖST, VÄST ÄR VÄST
ÖFVERTCLÖASSUEN ÄRO ALLTID BÄST!

ÖST ÄR ÖST VÄST ÄR VÄST
ÖVERCLFASSUEN ÄRO ALLTID BÄSTUE!

Upprymt, svävande, dristigt,
Förste Furste-Slickare Krister Holmér

Nebuchadnezzar Nebuchadnezz Nebuchadne Nebuchad Nebu Ne

Nebuchadnezzar han kan
ta mig vart han vill
Han kan
ta mig när han vill
Ty han är kung av Babylonien
Han är kungen av Assyrien
Nebuchadnezzar han kan
ta mig i Mesopotamien
Han kan
ta mig bakom en Kamel

Oh!
Och när vi gingo hand-i-hand
viskade de,
sladdertackorna

Ett stulet leende
En hoppfull blick
Nebuchadnezzar tvingar
sin Fallos i min

(RÉMLOH RETSIRK :ETIRWYPOC)

söndag 5 oktober 2008

Innan hon gav mig till en främling

Hon är venus i päls
och allt går som på räls
för hon vet vad hon vill
och hon vill vad hon kan,
hon kan få mig helt still
hon kan få mig som man

Hon är venus i päls
och hon slår
och hon piskar
Hon är venus i päls
och det går
när hon smiskar

Hon slår
och jag tjuter
Hon slår
och hon njuter
Hon härskar min kropp
och när jag vill opp
har jag klacken mot halsen,
som ett ark under valsen
Jag mosas och krossas,
det gosas och frossas

För Venus har päls,
och den är så mjuk,
när den täcker hennes kropp,
då sväller min k*k
Den finnes som rock,
och den finns kring ett skö*te
Jag minns än den krock,
som blev vårt första möte

Hon korsa min väg
som en rusande vind,
men när jag sa förlåt
så slog hon min kind
Då föll jag för henne
och hon föll för mig,
nu är det vi tvenne
tills hon ångrar sig

(c) Krister Holmér

Valkars paradis

Jag är bagargossen,
på väg upp till kolossen
Aldrig har jag varit här innan,
men nu spatserar jag mot grefvinnan

Jag försvinner
i hennes djupa barm,
hon suger upp mig
i sin grova tarm

Vi älskar vårdslöst,
vi älskar illa
Jag gör allting,
som hon kan gilla

Jag är blott gossen jag,
och grefinnans ord är Kristers lag

Jag tar min examen
i hennes runda lekamen,
fastnar med händer i hudveck,
guppas runt på berg av späck

Hennes mun äter långa långa limpor och baugetter,
hennes öron slukar dikter och erotiska pamfletter
Hennes läppar suktar för min skull,
med en enda vink slår hon mig omkull

Ty jag är så liten,
ack så liten äro jag
I hennes närhet,
finnes icke någon dag
Ty hon är natten,
mörk madonna
Och hon kastar vatten,
då hon skall komma

Jag är bagardrängen,
en betjänt i sängen
Jag är förlösaren,
av kyssar överösaren
Jag är butlern som smeker,
jag är tjänaren som leker
henne fram till explosioner,
som arrangerar invasioner

Hon är ett berg,
en stor koloss
Hon suger märg
och släpper loss
Hon har mig i ett grepp,
med sina feta fingrar
Hon har mig i sitt grepp,
hur mycket jag än slingrar

Grefvinnan är fet,
hon är helt kolossal
Och Krister han vet,
att han ej har ett val
Han skall älska och knåda
tills morgonen gry,
då läggs han på låda,
sen kommer en ny

(c) KRSTR HLMR = (krIstEr hOlmÉr)

fredag 3 oktober 2008

Sävliga trappor

Susa med vinden,
Susa i Säven
Kom nu min vän
var inte oäven
Ty Viktlös är jag
och Viktlös är du
Smyg nu min Vän
så vi inte väcker min Fru

Tassa så tyst,
säg inte ett Knyst!
Ty Frugan hon sover
men det gör ej Jag

Upp för en trappa,
sen upp för en till
Oh Lilla Vän!
Du vet vad jag vill

Ensam är jag,
en Grefve med Sorg
som Annonserade efter dig
på Gator och torg

"Oh lilla piga!"
Stod det på plakatet
"Jag vill älska med dig!
Under det stjärnprydda taket"

Och svarte mig,
det gjorde du
I Hemlighet för min Fru
Den feta Grefvinnan
hon sover så tyst
Kom lilla Vän,
säg inte ett knyst!

Och så öppnar du Dörren -
Vad är det du ser?
Inget mindre än den nakne
Grefve Krister Holmér
Oh, denne grefve!
Så ståtlig och Grann!
Är detta en dröm, för bra
för att vara sann?

Tyvärr, tyvärr
Din gissning är sann
Jag är ingen Grefve,
ty endast en Man

(C) = Kristy Holman Krister Holméer

Min bulle, min bulle

Jag är en bulle jag,
jag ligger i ugnen

Jag är penslad jag,
med gulor från Ungern

Jag är en bulle jag,
jag gräddas så sakta

Jag brännes jag,
om man icke mig vakta

Jag är en bulle jag,
jag ligger och jäser

Jag är en bulle jag,
jag sväller och väser

Jag växer och frodas,
som fylliga byster

Och när jag är färdig,
då blir jag så yster

Då vill jag blott ätas,
i munnen jag hoppar

Om inte, om inte,
någon mig stoppar

Då mals jag till sörja
och blir då så mjuk

Att jag åter ser frihet
och lämnar er buk

Jag är en bulle jag,
och jag är så lyckans god

Jag är en bulle jag,
och är av Krister gjord

(c) K. H. ( = Krister Holmér)

torsdag 2 oktober 2008

Roosen i Grefvinnans mun

Det är en Roos utsprungen
Ur mina byxor
flög den ut
Och fånga den,
det gjorde Grefvinnan
Ur hennes mun:
ett lystet tjut

"Oh, se Krister!"
talte hon
"Vilken märkvärdig
och vacker sak.
Visa för mig, Krister, nu
att den ej
måste vara slak."

Och se plötsligt!
Den varde Hård
Stark och smidig
som en engelsk Lord

Tillfredsställde Grefvinnan,
det gjorde Jag
Med den hårde Roosen,
ej den Slake
Tillfredsställde Grefvinnan,
det gjorde Jag
Med min salta, ljuva Lake

CP-WRIGHT = K:H: 2008:8002

Allt av värde

Jag sålde mina pengar för kärlek,
ty något annat fanns icke att få
Jag bytte min bössa mot smälek,
och började landsvägen gå

Där gick jag och tralla
bösslöss och fattig
pom-tradde-ladde-da
Där gick jag med alla,
lelös och spattig,
Pom-tradde-ladde-da

Jag sådde min säd i en åker,
jag harva var eviga natt
Jag krafsa och slafsa och vattna,
men på skörden kunde ingen få fatt

Så jag gick från min gård,
helt bultande hård
och nynna en stump för mig själv:
Pom-tradde-ladde-da
Sen jag kom till en skog,
och där mot mig log
ett skogsrå och en näck i en älv
Pom-tradde-ladde-da

Bak om mig jag lämnat
det som inte är mitt
Rikedom och gärde,
vapen av värde
som guldsmeden smitt

Allt har stått mig dyrt,
men så har jag styrt
min kosa dit där jag hör,
där jag kan leva som man bör
sittandes i bäcken
masserad av näcken,
tittandes på
ett vackert rå
sjungandes min sång
hela natten lång:
Pom-tiddeli-da
Pom-tiddeli-pom

(CO) Krister Holmér, 2008-2800.

Måltiden

Tänk att för en kväll
i gåslever smord,
får vara grevinnans
matsalsbord
Dukas upp
utan duk, utan kläder,
med sylta, kött,
och inlagd fläder
Intagas med heta blickar,
ligga flat när fingrar på en pickar
Täckas utav sardin
och vildsvinsstek,
blottas under mat
i härlig älskogslek
Se grefvinnan äta sig,
mot mättnad
hela vägen ner till mig
Huru jag ligga där,
i brunsås indränkt,
som en naken gud,
från himmlen nedsänkt
Jag skulle i ett
blifva mat och amour,
och den som sist hugger in på mig
skall märka att jag är stor,
så mäktigt stor

(c) Krister Holmér

Min kavel blott kompost?

Purjolöken
den äger rakheten
och saknar kröken
Purju, doktor Purjo,
det luktar starkt
från dina blad
och runda stolthet,
det luktar fränt,
som mysk och olja,
som gammal havre,
åldrad säd

Pyrjopurjo, doktor Purr,
vad jag känner för din skull
Vad äro den egenskap du äger,
som icke ägas utav mig
Som gör att quinnor, de flockas,
men bara runt om dig

Tänk purre Purjo,
du lök
i mitt kök
Tänk purra Purjo,
vad de gör med dig
Var natt när jag somnar,
var natt när jag drömmer,
jag ser hur de
slickar och sliter i dig,
sugar och kyssar
som ej ges till mig

Vad är det du har
doktor Purr,
är det lukten,
den doften,
som lockar dem så?
Är det din helhet,
en fasthet,
som styvnar i längden,
är det de små mjuka gräsen
längst ut på din knopp?

Du är vad du är.
Jag är
ensam.
Jag är
blott
blast.

(COPYERIGHT) Krister Holmér

Dröm af Snöre

Den kom till mig
som i en dröm -
Rumpan med
ett Snöre i
Jag tänkte på den
dag och natt
Men ack,
nu är nog
allt förbi

Ty hur jag än
mediterar,
hur jag än
emanerar
Så står den ej
inför min Blick -
Rumpan med
ett Snöre i

Men än ett sätt
det existerar,
att återskapa
detta Ting
Så ge mig då
ett styvt, fint snöre
för då är Rumpan
plötsligt min

onsdag 1 oktober 2008

Ett Tu Trois - Et tu Troja

Aske
Hon for till mig i drömmen,
förtalte mig i sömnen

Daske
Han for till mig om dagen,
han smekte mig på magen

Da
det är dagen
fast än talsrpåkligt
skrivet

Så visst,
det är dag
och nog känner
väl jag
att tuktas jag skall
af de båda

För vad?
Nåt jag gjort?
Blott en synd,
blott nåt stort
som växa,
som bulta i
grenen

En gren
av textil,
i min byxa
en il
Som en trädgren,
men blott metafor

Vad säger jag här?
Ej att jag är kär
Utan att
jag skall straffas
för lusten
Ett slag av en kvinna,
ett rapp av en man
Sen finner ni mig,
syndig
men grann

(c)OpyWright Krister Holmér

tisdag 30 september 2008

Nya äfventyr ock gamla

Erindra,
erindra,
erindra dig
Hur jag fick
Hur jag fick
det att tindra
hos dig

Minns,
kom och minns
Kom och minns
hur jag log
när du smekte
och smekte
och kysste och log

Nedteckna minnet,
det minnet av mig
Hur jag svepte
pussa
och munkn*lla dig
Ej med min p*eis,
för ty med min mun
tryckt mot ditt sköte
en himmelens stund

Men nu är den över,
den stund som var vår
Nog kan jag höra,
hur du fäller en tår
Över att aldrig,
nej aldrig,
få se mig nåt mer
Vem är då jag?
Jag är Krister Holmér!

Så erindra,
minns och bevara så mig,
djupt i ditt mörker,
i vätan hos dig
Så kanske jag kommer,
jag kommer ju snart,
ej till din bostad,
så kan du gissa vart?
Jo, jag kommer i famnen
på en annan jänta,
ty aldrig mer
skall du, bara du,
få höra mig flämta

(c) Krister Holmér

måndag 29 september 2008

Baske mig (Oh oh oh!)

Oh oh oh
Baske mig!
Baske mig
att jag är en Gosse
Baske mig
om jag inte vart på Träff!
Oh oh oh
Baske mig!
Om jag inte fick...
daska dig!
Om jag inte fick...
taska dig!
Oh oh oh
Baske mig,
den stygga Gosse
Den stygga Gosse
som vart på Träff

(C) över denna Dikt tillhör K. Holmér 2008 - oändlighet

fredag 19 september 2008

Salladders varningar

Oh, kung Bulgur, kung Bulgur,
säg mig, käre konung,
går du där och varder sur?

Jag vet nog, vad du gjorde,
med fru Cous-Cous härom kvällen,
du smög dit och gjorde dressing,
sen var hon på smällen

Oh, kung Bulgur, vilken sallad,
du gnider dig mot gurka och tomat
Oh, kung Bulgur, tu es malade,
du skall icke blanda penis uti mat

Ty jag vet, käre konung,
hur sådan sak kan sluta,
lyss upp, ett stycke till,
när jag smärsamt slår min luta

Det var just här om våren,
det var de unga hormonella åren,
då jag - Kristy Krister - knådade på degen
och tänkte "ÅH, det var en mjuk den, åh, den var så seg den"

Så med tankarna på annat håll,
hos min lärarinna,
stack jag in vad ej skall stickas,
och såg den ner i deg försvinna

Så stod jag där,
av bak och deg kastrerad
När ugnen öppnades och fylldes
och min mandom blev flamberad

Så kung Bulgur,
bliv icke sur
när en enkel spelman råder Dig
För ändåck du varder konung,
en sådan kättjans smälek
ock kan hända dig

(c) Krister Holmér, 2008 (OCh därutöfver)

tisdag 9 september 2008

Ett Svar, med åtföljande (ut)lösning

- Stolte P*tt, min erigerte vän! Månde jag dig fråga, vem din mästare är?
- Ja min son. Ehuru hans namn är Krister Holmér!

Oh! Ni hörde rätt! Den Store Lem har talat, och jag äro ej sen att lyssna. Jag, Krister Holmér, p*nismästare? Måhända. Ej någonting jag Skryta med. Men måhända. Absolut.

Ty inuti den röda Handske en karta (eller låt oss säga Cartua) stodo att Finna. "Oh! Varom leda denna?" Lyss noga, lyss väl! Ty Cartuan förde Mig till den Första "af Gissningar": Jäntorna i Hagen: De pilskaste Flickorna i Uppsala stad. Källarlokal? Jomenvisst. Rödaste Vin? Såväl. Och symboliken? Källare=det fördolda, det understa= v*ginan. Och vidare: Vinet=det blödigaste=menstruationen. "Oh!" Jag tror att du, så att säga, börjar förstå.

Ledde in mig, det gjorde de. Följsam, det var jag. Ståendes på en pall, trettio flickor flockandes förbi. Fåfänga, det kände jag. Högmod? Jovisst. Men ett fall? Står ingenstans att finna! Stursk och stolt - här står Jag! Och runtomkring? Trettio ungmöer, alla ståndade i ett tillstånd av Menstruation!

Äckel kände Jag. Skam kände Jag. Ty vem vill frivilligt befläcka sig, med det understas skam? Icke Jag. Men något val, det stodo ej att Finna. Allt var tvång och Skam och däranledes: Lust. Ehuru Jag finna erketionen i det förbjudna, eljest Stodo Erektionen att Finna hos Jäntorna i Hagen.

Hungriga djur, flocka er vilt! Ert byte, här står Jag! Erövra Mig, sluka mig! Ni må se detta framför Er? Ni må bilda en Illusion, en Matrix? Omsåfallet, målunda att Ni skåda en naken Krist? Och runtomkring, 30 Glupska Honor med blodet rinnandes längs sina ben? Då må ni skåda rätt för ert inre Öga. Och mysteriet få sig såhända en Lösningue: Den Röde Handsk, för själfbefläckelsue? ICKE! Den röde handsk må bära ett befläckande Budskap, men det äro Icke Självet som befläckar utan Menstruationen. Likt de Kristnes Bibel må säga: "Endast Genom ett dop "af Mens" må Messias givas".

En profetia, dryftandes Mig? Jag låter denna fråga vara obesvart. Varför tala det som alla känna?

Upphöjt, nåderikt
Krister Holmér
P'eniskung & Smort

måndag 8 september 2008

Ett illbud om ett illdåd, månde

Haver herrarnas hage behagat driva mig till gäck? Ty, lyss, mitt hjärtas gull, lyss opp! Den dag som skrivs i dag haver jag nämeligen emottagit i min breflåda, ett stycke etui, varuti, jag emedan fann en handske. "Oh, yariba! En vit själfbefläckelsehandske!" Nej, min mexikanske frände. Ack, nej, oh, nej. Den var icke vit. Och icke var den till för själfbefleckelse. Vilken kulör den haver haft? Jo, denna handbeklädnad voro colorerad i den rödaste färgen - el rouge.

*nävrystning* Är detta det öde som föreningen haver skänkt mig? Uti det etui vari den rosiga persedeln var levererad, fanns ej någon skrifen biljett eller öfvrig notation. Jag haver endast att gissa.

Jag haver således gissat:
1. Denna röda handske äro ej mig tillsänd från HERRARNA i hagen. Den äro mig tillsänd från JÄNTORNA i hagen. VAd syssla de då med? Jo, likt herrarna, med lusta, lack och själfbefläclekse. Vad finna jäntor då de själfbefläcka sig? MENSTRUATION! Därav den röde kulör.
Vad vilja då dessa quinnor säga mig, med denna försändelse. Jag veten icke.

2. (Denna tvåa skall då vara tolkad som min guissning två, fransosernas numero deux.) Det äro ändock HERRARNA i hagen som haver skickat mig asken. Och de haver - på riktigt eller i symbolisk fiktion - nedsänkt den förr hvite handsken i ett rödgat blodbad. Hvarföre? Jo, där före att visa mig på mitt kommande öde - Halsafhuggnad. Grämelse, oh grämelse! Skall detta vara bagarskaldens öde!? Jag veten icke. Icke, veten jag.

Skrämd, men desto mindre böjnad,
eder
Krister Holmér