Kung Krister och Madame Monsieur "(ett avant-gardistiskt dram)

Preludium: "Erotica. Stolta fader, vackra moder som i lustfyllda lekar förde den stolte fram och ut. Resultat: den man som nu till eder talar. En son? Jovisst - en son, det han vart. En karl? Jovisst - en karl, det han blevo. Lysste ni rätt? Han blevo en karl! Och ack en sådan karl, ty han curtiserade, fyllte en kvinna med säd och däran: En Annan. Raskt till nästa sedan."

Scenario: "Librarium. In i i Uppsala Bibliotek, följen I med genom långa trånga gångar, virvlande labyrinter med väggar 'af book' fram till skötets ägg. Däran: Ett möte med: En madame. Ben af ansenlig längd, blick fylld af vilja."

Peripeti: Upphör med denna din prosa-lyrik! En bakgrund, skall denna te sig nödwändigum? Icken. Prosaiska texter, förenklade ord. Hvad blifva af dessa tufvor? Inga lass må vältas. Vart är lusten, vart är sprätten? I denna din epik finns bara torra nötter. Giv oss det folk-lust-spel vi så dryfta till!

Oh! Ett folk-lust-spel, utspelat en ödesdiger Morgon Efter. Men bort från Realitet och Självbiografi, låtom oss förflyttas till det folkligaste af allt: Medeltiden. Häran är Krister (Jag) icke blott Bagare utan istället Kung. Det tager sin början:

KUNG KRISTER:
Madame, madame!
Jag beder Er god-morgon
Minns ni alla de försöken?
Då vi inte lycktes Göken?

MADAME MONSIEUR:
Penis.
PENIS!
*Sagolika penis*
Minns du hur vi lekte
och du min penis smekte?

KK:
Oh nej, oh Nej!
Det kan jag icke minnas
Ty Ni är en dam -
då kan icke penis finnas

MM:
Rumpa.
RUMPA!
*Makalösa rumpa*
Minns du hur det skumpade
när jag din rumpa pumpade?

KK:
Oh nej, oh nej!
Det kan icke hava skett
Det vorde väldigt syndigt,
det vorde icke rätt!

MM:
Njutning.
NJUTNING!
*Underbara njutning*
Minns du vilken njutning
du fick utav min skjutning!

KK:
Oh nej, oh nej!
Det är icke frun som njutning gör
En sanningsenlig njutning
kan bara skjutas av Monsieur!

MM:
Herre.
HERRE!
*Storartade herre*
Minns du inte då du till mig sade
att gräva i dig likt en spade?

KK:
Oh jo, oh jo.
Detta jag faktiskt minns
Men jag måste glömma
Ty en kung behöfver ingen prins
En prins kan bringa glädje,
skall jag tillstå i min bikt
Men trohet till naturen
är kungens främsta plikt
Ehuru samlag ibland män
faller utanför naturlighet
äro det av Yttersta Vikt
att de skall ske i Hemlighet
Så du min Prins, du sveko mig
Du förde fram vår natt i ljuset
Du lät alla taga del
af lusten, hettan, glädjen, ruset
Och trots att jag höll dig nära,
att jag drack utaf din Sav:
bed farväl till ditt hufvud -
Ty nu skall det av!

*Madame Monsieurs hufvud huggs af*

KK:
Ty man skola icke ljuga
så säga våran Gud
Och hans trogna tjänare Krister
skall efterleva Bud
Ty jag skall inget säga
allt skall ske i lugn, i frid
Men när jag så skall sova
så vill jag ha en prins bredvid

RIDÅ

(c) K. H. litteratur-förnyaren numero 1