tisdag 30 september 2008

Nya äfventyr ock gamla

Erindra,
erindra,
erindra dig
Hur jag fick
Hur jag fick
det att tindra
hos dig

Minns,
kom och minns
Kom och minns
hur jag log
när du smekte
och smekte
och kysste och log

Nedteckna minnet,
det minnet av mig
Hur jag svepte
pussa
och munkn*lla dig
Ej med min p*eis,
för ty med min mun
tryckt mot ditt sköte
en himmelens stund

Men nu är den över,
den stund som var vår
Nog kan jag höra,
hur du fäller en tår
Över att aldrig,
nej aldrig,
få se mig nåt mer
Vem är då jag?
Jag är Krister Holmér!

Så erindra,
minns och bevara så mig,
djupt i ditt mörker,
i vätan hos dig
Så kanske jag kommer,
jag kommer ju snart,
ej till din bostad,
så kan du gissa vart?
Jo, jag kommer i famnen
på en annan jänta,
ty aldrig mer
skall du, bara du,
få höra mig flämta

(c) Krister Holmér

måndag 29 september 2008

Baske mig (Oh oh oh!)

Oh oh oh
Baske mig!
Baske mig
att jag är en Gosse
Baske mig
om jag inte vart på Träff!
Oh oh oh
Baske mig!
Om jag inte fick...
daska dig!
Om jag inte fick...
taska dig!
Oh oh oh
Baske mig,
den stygga Gosse
Den stygga Gosse
som vart på Träff

(C) över denna Dikt tillhör K. Holmér 2008 - oändlighet

fredag 19 september 2008

Salladders varningar

Oh, kung Bulgur, kung Bulgur,
säg mig, käre konung,
går du där och varder sur?

Jag vet nog, vad du gjorde,
med fru Cous-Cous härom kvällen,
du smög dit och gjorde dressing,
sen var hon på smällen

Oh, kung Bulgur, vilken sallad,
du gnider dig mot gurka och tomat
Oh, kung Bulgur, tu es malade,
du skall icke blanda penis uti mat

Ty jag vet, käre konung,
hur sådan sak kan sluta,
lyss upp, ett stycke till,
när jag smärsamt slår min luta

Det var just här om våren,
det var de unga hormonella åren,
då jag - Kristy Krister - knådade på degen
och tänkte "ÅH, det var en mjuk den, åh, den var så seg den"

Så med tankarna på annat håll,
hos min lärarinna,
stack jag in vad ej skall stickas,
och såg den ner i deg försvinna

Så stod jag där,
av bak och deg kastrerad
När ugnen öppnades och fylldes
och min mandom blev flamberad

Så kung Bulgur,
bliv icke sur
när en enkel spelman råder Dig
För ändåck du varder konung,
en sådan kättjans smälek
ock kan hända dig

(c) Krister Holmér, 2008 (OCh därutöfver)

tisdag 9 september 2008

Ett Svar, med åtföljande (ut)lösning

- Stolte P*tt, min erigerte vän! Månde jag dig fråga, vem din mästare är?
- Ja min son. Ehuru hans namn är Krister Holmér!

Oh! Ni hörde rätt! Den Store Lem har talat, och jag äro ej sen att lyssna. Jag, Krister Holmér, p*nismästare? Måhända. Ej någonting jag Skryta med. Men måhända. Absolut.

Ty inuti den röda Handske en karta (eller låt oss säga Cartua) stodo att Finna. "Oh! Varom leda denna?" Lyss noga, lyss väl! Ty Cartuan förde Mig till den Första "af Gissningar": Jäntorna i Hagen: De pilskaste Flickorna i Uppsala stad. Källarlokal? Jomenvisst. Rödaste Vin? Såväl. Och symboliken? Källare=det fördolda, det understa= v*ginan. Och vidare: Vinet=det blödigaste=menstruationen. "Oh!" Jag tror att du, så att säga, börjar förstå.

Ledde in mig, det gjorde de. Följsam, det var jag. Ståendes på en pall, trettio flickor flockandes förbi. Fåfänga, det kände jag. Högmod? Jovisst. Men ett fall? Står ingenstans att finna! Stursk och stolt - här står Jag! Och runtomkring? Trettio ungmöer, alla ståndade i ett tillstånd av Menstruation!

Äckel kände Jag. Skam kände Jag. Ty vem vill frivilligt befläcka sig, med det understas skam? Icke Jag. Men något val, det stodo ej att Finna. Allt var tvång och Skam och däranledes: Lust. Ehuru Jag finna erketionen i det förbjudna, eljest Stodo Erektionen att Finna hos Jäntorna i Hagen.

Hungriga djur, flocka er vilt! Ert byte, här står Jag! Erövra Mig, sluka mig! Ni må se detta framför Er? Ni må bilda en Illusion, en Matrix? Omsåfallet, målunda att Ni skåda en naken Krist? Och runtomkring, 30 Glupska Honor med blodet rinnandes längs sina ben? Då må ni skåda rätt för ert inre Öga. Och mysteriet få sig såhända en Lösningue: Den Röde Handsk, för själfbefläckelsue? ICKE! Den röde handsk må bära ett befläckande Budskap, men det äro Icke Självet som befläckar utan Menstruationen. Likt de Kristnes Bibel må säga: "Endast Genom ett dop "af Mens" må Messias givas".

En profetia, dryftandes Mig? Jag låter denna fråga vara obesvart. Varför tala det som alla känna?

Upphöjt, nåderikt
Krister Holmér
P'eniskung & Smort

måndag 8 september 2008

Ett illbud om ett illdåd, månde

Haver herrarnas hage behagat driva mig till gäck? Ty, lyss, mitt hjärtas gull, lyss opp! Den dag som skrivs i dag haver jag nämeligen emottagit i min breflåda, ett stycke etui, varuti, jag emedan fann en handske. "Oh, yariba! En vit själfbefläckelsehandske!" Nej, min mexikanske frände. Ack, nej, oh, nej. Den var icke vit. Och icke var den till för själfbefleckelse. Vilken kulör den haver haft? Jo, denna handbeklädnad voro colorerad i den rödaste färgen - el rouge.

*nävrystning* Är detta det öde som föreningen haver skänkt mig? Uti det etui vari den rosiga persedeln var levererad, fanns ej någon skrifen biljett eller öfvrig notation. Jag haver endast att gissa.

Jag haver således gissat:
1. Denna röda handske äro ej mig tillsänd från HERRARNA i hagen. Den äro mig tillsänd från JÄNTORNA i hagen. VAd syssla de då med? Jo, likt herrarna, med lusta, lack och själfbefläclekse. Vad finna jäntor då de själfbefläcka sig? MENSTRUATION! Därav den röde kulör.
Vad vilja då dessa quinnor säga mig, med denna försändelse. Jag veten icke.

2. (Denna tvåa skall då vara tolkad som min guissning två, fransosernas numero deux.) Det äro ändock HERRARNA i hagen som haver skickat mig asken. Och de haver - på riktigt eller i symbolisk fiktion - nedsänkt den förr hvite handsken i ett rödgat blodbad. Hvarföre? Jo, där före att visa mig på mitt kommande öde - Halsafhuggnad. Grämelse, oh grämelse! Skall detta vara bagarskaldens öde!? Jag veten icke. Icke, veten jag.

Skrämd, men desto mindre böjnad,
eder
Krister Holmér