Att fullborda kerleken - Utfördt i trenne episoder

De tyna,
de tyna,
dina kliv.
På dyna,
på dyna,
jag sluta mitt liv.
Min blick är ren,
min tanke klar,
än så länge
har jag känslan kvar.
Därför är det tanken
som sysselsätta mig,
på hur jag i svårmod
lät duellera dig.

Jag väcker dig i natten,
jag räcker dig en värja.
Jag sträcker mig mot vatten,
jag hör ehuru att du svärja.
Sen fäktas vi
fast fruntimmer du äro,
och sen så när du spetsat mig,
så bliva vi så käro!
"Varföre?"
Din undran är stor.
"Våldsamhet?"
Vad hava det med amour?

Jo, ty du ville icke låta mig i sängen.
Jo, ty du ville icke följa mig till ängen.
Och vilken är kärlek är kärlek
om inte till sist,
den fullbordas med le penetration,
om än det ske med list?
Så jag finge icke penetrera dig,
och jag äro icke den som icke taga nej.
Istället lät jag dig,
med vassa värjan din,
komma här och penetrera mig,
ty i mitt hjerta, stack du spetsen in.

(c) Krister Holmér