Gud af gudom

Som ett hav
som en tuss
att driva för vinden
att skvalpa i land

En manet,
en manet,
jag tror du finner mig
i sanden

En magnet,
en magnet,
av elektrifierad kraft
det äro jag,
jag drar dig till mig
du tar mig uti handen

På en strand,
i ett land,
där jag ligga
för att dö

Men se!
Tången, den tången
den dofta så salt,
mot min hjässa
Sången, den sången,
den klinga så varmt,
oh, prinsessa

Där gingo du
med raska steg
Du sjöngo,
jag teg
Du fann mig liggande,
med ryggen opp
Du fann mig slemmig,
med genomskinlig kropp
Du lyfte mig
mot havet,
du lyfte mig,
från döden

SÅ
HÄR ÄRO JAG
SÅ
HÄR ÄRO JAG I LIFVET
SÅ
HÄR ÄRO JAG I LIFVET OCK?
SÅ
HÄR ÄRO JAG JAG I LIFVET
OCH JAG BRÄNNA DIG
MED DÖDEN,
SE DIN HAND,
SE PÅ DIN MAINE PETITE,
SE JAG HAVER MÄRKT DIG,
HAVER MÄRKT DIG MED DEN STORE död.

Är jag då
av gudom?
Äro jag förfluten
ur dödens flod,
uR STYKCXS?!!

Nej.
jAG ÄR OCH ICKE.
jag äro endast
strandad.
jag äro
brännmanet


(c) Krister holmér