Mitt Hjärtas porlande dryck

En soliger dag om våren,
jag tog en spatsur genom spåren.
Det vindlades violer,
det doftade av lort.
Det sjöngo av fioler,
och jag fingo intet gjort.
På ängar kring mig välvde vackert dis,
det dofta ljuvligt från ett kök.
Jag voro som i himmelskt paradis,
jag voro som en glader gök.
Kunde dock inget,
göra mig ännu mera glader?
En naken villig kvinna,
eller ett fång biskvichoklader?
Nej, intet, jag svarar Dig.
Alls intet, ack nej och nej.
Utom, för ty, kan-ske en Hallon-soda,
ty de äro ju gudomligt goda.
En sådan skulle gjort mitt liv till fest,
Hallonsoda äro paradis, när paradis är bäst.

(C) Krister Holmér 2008