På landet förrättas det tarv,
bak-om ett uthus, upp på en harv.
Jag äro ej från där,
ty jag bor i staden här.
Här hava vi kläder,
här härska civilisation.
Där smiskas det med läder,
där saknas tågstation.
Jag se icke ner på dem,
som lägre stå än mig.
Men att det själfva vilja leva så,
det förundra mig.
Själf trives jag bäst
bland bilar och torg,
ej upp på häst,
bland vinbär och sorg.
De bär som jag behöva,
jag få upp på kaka.
Den dagg jag vill röva,
jag har på min haka,
allt efter jag lapat
ett sköte helt ur,
säg vem utav lantis och stads-bo
hava mest tur?
(z) Krister Holmér.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar