De knastra
De knastra
De kulliga berg
De frasa
och spraka
och få en ny färg
En skogsbrand?
Javisst.
Anlagd av mig
Ty skogen den kan
ej säga nej
Glädjen äro stark
då jag se saker brinna
Nästan så stark
som när jag se en kvinna
Men en kvinna
en kvinna
Kan avspisa inviter
Hon kan neka,
hon kan skratta
Hon kan
försvaras av Banditer
Så hända
så hända
på Uppsala Bar
Jag smeka en kvinna,
sen få stryk av en Karl
"Min kvinna
min kvinna"
så hade han sagt
Ty han ville ej
att Jag skulle
smeka inatt
Och slaget,
ja slaget
Det vart så hårt
Att jag flydde,
ja flydde
Ty livet vart svårt
Så här är jag,
här är jag
Uppe i bergen
och värmen den värma
ända längst in i märgen
Skogen
Ja, Skogen
den får brinna
och försvinna
Ty detta går jämnt ut
mot att jag inte få en kvinna
(c) K-i-t-r H-l-é-
onsdag 12 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar