I kapslad äro jag

Som ett nesligt djur
i en liten bur
sitta jag och tänka.
I ur och skur,
som en söt lemur,
naturen mig stora tankar skänka.
Vad tänka jag
bland blad och barr?
Om nya tag
mot botandet av starr?
Nej, icke
att synen bekymra mig,
ty jag se så länge,
du stå framför mig.
Sedan, när du är Försvunnen,
försvinna synen från ögat,
och smaken från munnen.
Det var kring dig
jag min drömmar närde,
För din skulle var det
jag danserna lärde.
Att skråla och röra
mig rytmiskt och väl,
det var du, bara du,
som till det var mitt skäl.
Men när du är borta,
när du gått din kos,
då bliva, då bliva,
jag endast till mos.
Du var pälsen
kring min hand,
du var kungen
i mitt land.
Du var nävarna
som höll mig,
du var lyckan
som den föll sig.
Till dig kom jag
och sökte skydd,
till dig kom jag
när jag var brydd.
Och aldrig, aldrig
att jag tänkte illa,
bara för att du
råkar vara en Gorilla.
Ty, utan dig,
jag sitta ensam här.
Ty, utan dig,
blott en LEMUR jag är.

(c) Kapslad Krister