Valkars paradis

Jag är bagargossen,
på väg upp till kolossen
Aldrig har jag varit här innan,
men nu spatserar jag mot grefvinnan

Jag försvinner
i hennes djupa barm,
hon suger upp mig
i sin grova tarm

Vi älskar vårdslöst,
vi älskar illa
Jag gör allting,
som hon kan gilla

Jag är blott gossen jag,
och grefinnans ord är Kristers lag

Jag tar min examen
i hennes runda lekamen,
fastnar med händer i hudveck,
guppas runt på berg av späck

Hennes mun äter långa långa limpor och baugetter,
hennes öron slukar dikter och erotiska pamfletter
Hennes läppar suktar för min skull,
med en enda vink slår hon mig omkull

Ty jag är så liten,
ack så liten äro jag
I hennes närhet,
finnes icke någon dag
Ty hon är natten,
mörk madonna
Och hon kastar vatten,
då hon skall komma

Jag är bagardrängen,
en betjänt i sängen
Jag är förlösaren,
av kyssar överösaren
Jag är butlern som smeker,
jag är tjänaren som leker
henne fram till explosioner,
som arrangerar invasioner

Hon är ett berg,
en stor koloss
Hon suger märg
och släpper loss
Hon har mig i ett grepp,
med sina feta fingrar
Hon har mig i sitt grepp,
hur mycket jag än slingrar

Grefvinnan är fet,
hon är helt kolossal
Och Krister han vet,
att han ej har ett val
Han skall älska och knåda
tills morgonen gry,
då läggs han på låda,
sen kommer en ny

(c) KRSTR HLMR = (krIstEr hOlmÉr)