tisdag 25 november 2008

Une poem surrelaistique

Smögo,
gjorde jag,
i djupet av en kavel.
Längre, längre in,
till munnen slöto mig
i sina våta läppar.
Plattare och plattare,
för varje kaveltag.
Mattare och mattare,
för varje dag.
Sen plötsligt vorde jag
som stånden
ur en socker-burk,
betald
ur förnämelig portmonä.
Jag stodo där
och sockrade,
tills tigern åt mig upp.
Där inuti
under ränders tunga svall,
jag föll och ramla
tills det small,
en knall,
ett boda-kaBOOM.
Tigern voro sköten
och den jägarens sköte
voro mitt hem,
där åto jag
vad som mig gavs
där levde jag i blygda djungler.
Sen en morgon bakade
jag scones,
och liksom sconeset
i munnen smälto
smälte så och jag
BORT.

(C) rikster merloh (200?)

Inga kommentarer: