En sång till lifvet

Hej, speleman,
stäm opp din luta,
besjung nu detta
utan ansats till att sluta.
Ty, jag haver
något att förtälja,
jag veten något
alla quinnor böra välja.
Lyss nu opp,
så tar vi ton,
det skall höras upp från Slottet
ända ned till Bron.

Jag viljen gerna
dedicera denna sång,
till fantastiske uppfinningen
O.B. Fleur Tampong.

Det hände sig som så,
att när jag här om sisten,
skulle kyssa en v*agina
blevo jag så blodig som en martyrerad Kristen.
Hur kan detta komma sig?
Jag undra där i skötet.
Om detta nämndes intet,
vid det första mötet,
där upp på West-Göta Nation,
i mörkret invid baren,
där jag uppvaktade en quinna
tills hon gav de rätta svaren:
"Jojo, Krister, att jag vill,
kyssa Dig på läppen, och ännu litet till."

Så lågo jag där nede,
först uppbragt i mitt sinne.
Jag kunde icke bringa
en dylik situation till minne.
Visst är min tunga riksbekänd,
icke bara som en degavsmakare,
utan även ock
som alla Svenska Sl*idors fyrverkssprakare.
Jag haver tryckt läppar
och pressat tunga,
mellan ben
på åldringar och unga.
Men aldrig förr jag haver
slickat med sådant frenesi och mod,
att det ur de vackra skymslen framför mig
har frodigt stänkt av blod.

Till en början vart jag skamsen,
vad haver jag nu gjort?
Jag har skadat denna flicka,
och bör fly från denna ort.
Ändå var det som
att hon av vällust tjöt,
ändå var det som
att hennes päls var av fuktens safter blöt.
Det bar mig därföre
helt emot,
att hindra denna njutning,
denna sexagudars blot.
Jag drack från den blodets källa,
med glatt och friskt humör.
Jag lapade i kring Clitoar
så där som katter gör.
Och visst att det var icke
alls med obehag,
är det någon som gillar nya smaker
så månde det va jag.

Men när min quinna
efter mången lång minut,
under min beröring skälvde
och skaka glasrutor med tjut,
såg hon att mitt anlet
var rött och mörkt av blod,
då såg hon att mitt kött
rakt i vädret stod.
Vi idkade därföre
en timmas älske-skog,
och sen hon mig i blicken såge
och milt i handen tog.
"Oh, Krister"sa hon sedan,
hädanefter ska jag bruka O.B. Fleur,
"ty det är sådant som var quinna,
med själfvbeakting gör".

Och allt sen den dagen
brukar hon tampong som propp,
och pressar ned mitt hufvud
äfven om jag säga "Stopp!".
Blodig blir jag icke längre,
bara glansig på min hy,
och fylls tampongen opp,
så tager hon en ny.


(c) Krister Holmér 2008