torsdag 30 oktober 2008

Hemligheten (Ni får icke Veten!)

Yngve Frej
Yngve Frej
Förstår du ej
att Jag saknar Dig?
Jag minns den dag
Jag sprang till Skogs
Jag sprang så raskt
att Jag nästan dog!

Men därefter,
där kom Du
Men nu är Du blott
med Din Fru

Yngve Frej,
bli fri, kom loss
Du får icke
glömma Oss!
Erinra Dig nu
minns den Dagen
Då Jag sprang till Skogs
genom Hagen

Och efter kom Du
och fångade Mig
Det som följde: Tabu
Jag Yppar det ej

För tänk om Din Fru
skulle få veta?
Oh, denna Kossa!
Den fula och Feta
Jag lovar och svär,
det skall förbli Vår Hemlighet
Vad som hände mellan Oss
är det bara Vi som vet

(c) Cristobal Secretario (=Den Samme Krister Holmér)

Pajazzi Dräng

Krister Pajazzo, så kalla Anders Mig
Pajazzo den fule
Pajazzo Timotej

Pajazzo, kom och dansa
Så säga han till Mig
Men nu ska jag Sätta ner foten
och säga NEJ NEJ NEJ

Nej du, gode Anders
Du lille, enkle Dräng
Vem är nu Pajazzo
När jag hafver din Mamma
i min säng?

Lille Veke Anders,
din Mamma och jag har lekt
Vi har lekt en liten lek
med en massa SMEK

Hoho, du Lille Anders
Nu vände jag
din Stek
Nu vände jag
din Stek
med min lilla Lek

Men ack,
du fagre Anders
Lyss till mig, Lyss Opp!
Ty Krister H. är icke den
som vill sätta Stopp

En plats till dig jag Giver
hos mig och Mamma
i min Säng
Du får piska, du får smiska
Och bli Pajazzi Dräng

(c) Kristyt Holmyt 2008

Pass opp!

Ah, den lifvets comedie
Nyss jag voro fungus,
nu jag är som ni

Ni tog mig till er famn,
efter att ni stampat mig
ni ledde mig i hamn
efter att ni trampar mig

Ah, den lifvets tragedie
Den som nyss voro herde
Äro icke längre fri

Så haver jag utmanöfvrerat den hele kåren
så haver jag revasncherat de alla kvinnolåren

Så äro jag åter kung,
jag äta bullar
och någon kyssa sensuellt min p*ng.

Jag hafver råd till dig,
förfärderlig folk,
minns att när ni göra mig till Timotej
slipar jag min dolk

(c) Kristero Holmero (just den samme som Krister Holmér)

torsdag 23 oktober 2008

Timotej

Jag såg Mig Själv
likt Curtisanen:
En Hövisk Herre
vid "Kungens" Hof
Jag såg Mig Själv
likt Fasanen:
En Stilig Herre
i all Sin Practue

En Stilig Herre
i All Sin Practue
Det var så Sant
som det var Sagt
Men då så plötsligt
förut Idag
Anfrättes Jag
av Tvivlens gnag

För då kom de:
De hårda Orden
Krister - Råtta,
Lort och Lus
Äcklig vart Jag,
precis så sa de
Jag Förstodo ej,
var som i ett Rus

Men nu ser Jag,
ja - Nu ser jag
Att jag alltid
bedragit Mig
Ful, det är Jag
Skev och Smutsig
Som en rutten
Timotej

(c) Krister "Ogräs" Holmér

Det Sades Mig (Tingen Tre)

Det Sades Mig
att Jag var Äcklig
Ett Vidunder
Som blott var Smuts!
"Pah! Haha!"
Jag skrek tillbaka
Ty jag visste
att Jag var Underbar

Det Sades Mig
att Jag var Ogräs
Ett löje blott
Ett Ingenting!
"Pah! Haha!"
Jag kved tillbaka
Men i min röst
ett Tvivel fanns

Det Sades Mig
att Jag var Nedrig
En Lus, en Lort
Som blott är Luft!
"Pah! Haha!"
Jag grät tillbaka
För ty, nu vet Jag
Att det är Sant

(C) "Lorten" Holmér 2008

Löfvet Krister

Tyst i Mörkret,
där faller Löfvet
Singlar ner
i en Spiral

Fotsteg Trampar
Löfvet plattas
Ingen bryr sig,
ty Ingen ser

Långsamt, smärtsamt
Löfvet multnar
Försvinner bort,
blir till Jord

Borta, borta
Jag är Borta
Borta likt Löfvet
Ty Löfvet var jag...

(c) Krister "Löfv"

Kristers List

Se Goddag
Se Goddag
en sån underbar Dag
För du, vet du vad?
Jag har spridit
min Säd
över dina behag

Nej men hej
Jo, se hej
Tänk att du ej kom på mig
med att smeka
och r*unka
för att spruta på dig

Oj men se
Oj men se
Varför gjorde jag det?
När jag kunde ha frågat
och flirtat
och fått dig
att le

Men istället
vart Jag dryg
Och r*nkade i smyg
En överraskning,
jomenvisst
En överraskning,
först som sist
Då jag lurade dig
med denna min List

Hoppsan hej
Hoppsan hej
Hur jag lurade dig
Men du snälla
Jo du snälla
Du måste förstå
Att jag luras
när jag vill ha
något Jag inte kan få

(c) Hans Slughet Holmér

tisdag 21 oktober 2008

I iver på konditorier

Nei, men tack,
vilken frack,
fröken gav mig idag,
är det du eller jag
som stråla i månens sken,
som ligga mellan damers ben
och titta opp
på en kropp
utav rynkor
och skrynklor?
Nei, men oj,
det var skoj,
det var visst jag,
som gett mig i lag,
med tjuvtjikeri
på ett konditori,
ty det egga mig så
att på damerna få
lägga min blick
och tänk om jag fick
lägga min hand,
men jag lägger nog band
på mig själfv för en stund,
för jag hör ju en hund
som vaktar och skäller,
så fort som någon dräller
med kaffe i koppen
och blickar på kroppen.
Så jag drar mig tillbaka
för att ensam få smaka,
på degen jag bredde igår.
Den sväller och jäser,
det gräddas och fräser,
medan degen hårdnas och står.

(c) KRISTYT HOLMYT 2008

måndag 20 oktober 2008

Gossen och Fröken

Jag ett vackert minne Haver
Men ock en Hemlighet,
som Skaver
En vacker ung Gosse,
det vart Jag
Och min syslöjds-Fröken
hade svällande behag

Oh, denna vackra Fröken!
Jag minns alla
de hemliga besöken
Jag gömde mig under
hennes Kateder
Den som alltid var lite Sneder
Och in under kjolen,
där tittade jag opp
Oh vad det kittlade
i min lilla Sn*pp!

Detta är det vackra minnet,
men det onda har jag
än mer i Sinnet
Ty en dag
bjöd jag henne på Bullar
Bullar med
en special-kristyr
Oh, jag skäms!
Oh, jag rodnar!
Ty jag hade använt min sp*rma
som Bulle-glasyr

(C) K. Holme´r

Adlars like

Jag vet en som är stor,
det är Pompe Pompadour
Och jag vet nog bäst,
att han äter som en häst
För det äro jag som bakar Pompes kakor,
jag haver skuld till två av Pompes dubbelhakor
Men tro ej annat, än att vi äro fränder,
vi byter often anekdoter, en i sänder
Ty, jag är ehuru ej patrask,
jag är en adels like, både i hufvud och i task
Ty Pompe och jag haver mätt,
äfven om det ej är lätt
Våra ådror voro lika blå,
och de voro stora, de som ådror sitta på
Och tänk att här om natten
lät vi kasta vatten,
den ena strålen över den andra,
så att de i kors fick vandra
Då sade Pompe, med hänvisning till vad vi förättat nyss
"Söte, gamle Krister, endast vänner göra dessa hyss"

Copywright.
K.H.
2008.

söndag 19 oktober 2008

Skatt=Sorg

Så komma den röde,
för att ta det som äro mitt.
Så komma den röde,
och göra det till sitt.
Så komma den röde,
och ta vad jag förtjänat.
Så komma den röde,
som var mans egendom förlänat.
Så komma den röde,
och ge mitt till någon annan.
Så komma den röde,
och ge till dem som vill gå samman.
Jag vill vara egen,
jag vill vara fri.
Jag vill vara egen,
jag vill vara fri.
Mitt hus är min borg,
er skatt är vår sorg.

(c).K.H.2008.

Lifvets krokighet

Din hand är krokig,
säga du.
Din mun är sorglig,
säga du.
Din rygg är kröken,
säga du.
Din blick är bruten,
säga du.

Jag haver jobbat,
säga jag.
Jag haver bakat,
säga jag.
Jag haver både gjort
och förtjänat
levebröd,
säga jag.
(Ty jag äro bagare.)

Men du få bara damm?
fråga du?
Men då få inten lön?
fråga du?
Men det få ej behålla vad du tjänat?
fråga du?
Men du få under tvång ge pengar till nån annan?
fråga du?

Ja,
säga jag.
Jag betala skatt,
säga jag.
Fast jag leva i ett fritt land,
säga jag.

Det äro icke frihet,
tänka jag.
Detta är icke skatt,
tänka jag.
Detta äro kol,
tänka jag.

(c) Krister Holmér

Färger, kontra Egenskaper? Hejaramsa.

Färgen Röödh
är inte Döödh
Nej, den leva
Nej, den leva!

Färgen Blååh
kan inte Stååh
Oh, du lame
Oh, du lame!

Färgen Guuhl
är ganska Kuuhl
Lille Clown
Lille Clown!

Färgen Grööhn
älskar Stööhn
Vackre Kåte
Vackre Kåte!

Färgen Liihla
vill bara Viihla
Fy, du Late
Fy, du Late!

Färgen Viith
vill flytta Hiith
Stanna hemma
Stanna hemma!

Färgen Svaarth
vill Ingenvaarth
Rätta takter
Rätta takter!

Färgen Gredelhiin
den är så Fhiin
Baka Bulle
Bulle Hej!

(c) Krister Holmér

fredag 17 oktober 2008

Tidigtimmans rodnad

Oh, morgon,
fru morgon,
arla stiga du mot himlen,
tidig är din aftonbön
Som en dufva
fläker sina vingar,
bringer du en sol
så ljus och skön

Oh, morgon,
fru morgon,
så är du hos mig åter,
du tvättar sorgen från mig,
du trösta dem som gråter
Din himmels kinder rödgas,
liksom kinder min flicka
De lyste som två milda månar,
som brunno de av tände-sticka

Den natt,
den natt,
var lång och hård
Så var ock jag,
men veten,
du gryningstimmans Lord
att ock på dagen
strålar jag
min lem vill icke vekna
för ty att det är dag

(c) Krister Holmér

torsdag 16 oktober 2008

Hämne-döden

Skola jag dumpa
dina rester i ett kärr
Skola jag rida dit ut
på en skanken gammal märr
Skall jag sitta opp
med dig på ryggen
Inslagen i säck,
för du var en riktigt stygg än

Stygg
det har du varit
Snygg
var bara jag
Kvickt,
så har du farit
Bort
från mig var dag

Vart for du?
Vart for du?
vart gick din resa hän?
Till västerland,
till västerland,
för att förföra gamla män?

Nog har jag varit stygg nån gång,
men då har du låtit mig smaka
På ris och smisk och falskstämd sång,
och förbjudit mig att baka
Att baka!
Att baka!
Det är ju allt som jag har kärt,
förutom den älskog,
som jag med dig har närt.

Men nu äro allting över,
ja, nu är allt förbi
Nu blåser nya vindar,
vi äro icke längre "Vi".
Ty du har skändat mig på modet,
du har skändat mig för guld.
Du haver föranlett det mordet,
som är betalning på din skuld.

I skuld,
i skuld,
så stå du till mig.
En skuld,
en skuld,
har jag ej till dig.

Jag tyckte du var söt,
jag rikligt av dig njöt.
Men du hällde i min gröt
tjugo stycken muskot muskot nöt.
Men veten, vad jag vet!
Att det var inte det,
som tog mig över gränsen,
som drevo mig till dråp

Ehur jag dig påkom,
emedan jag avtog mina skor
Att du stod och språka
med min kära mor
Du förtalde vad ej fick sägas
Du sade vad ej fick bliva sagt
Att hennes egen Krister kysser flickor,
och helt naken visar dem sin prakt
Sådant tal äro icke gjort för mödrar,
dylikt tåla icke dem
Därför har jag blifvit tvungen,
att driva dig från liv och hem

Så stack jag kniven i dig,
och sen som en riktig karl.
Jag styckade och lade dig
i säck som brukligt var.

Nu sitter jag på märr,
på vägg mot ödsligt kärr.
Där skall jag sänka kroppen
efter dig
Som avslöjat för mor att snoppen
är aktiv ock på mig

(c) Krister "Hämne-Döderen" Holmér

Täckmantel Incognito

Jag äro en man
En alldeles fantastisk man
Jag äro en man
För bra för att vara sann
Älskarinnor?
Jag hafva många!
Älskarinnor?
De stå i rader långa!
Men äro då allt
blott frid och fröjd?
Kan jag bli smekt på lem
och vara nöjd?
Nej, tyvärr,
jag måste bekänna
Att det finns en sak
Som mig beklämma
Ty med en älskarinna
följa en äkta man
En äkta man?!
Ja, en orsak till skam
Men ej den skam
som mig betvinga
Ty blott den skam
som likt tysta klockor ringa
Tysta klockor
som må avslöja mitt namn
Oh! Jag som ej
vill bli slagen till damm
Då finns endast
en möjlighet
Och det är då
en annan identitet
Ty trots att jag vet vem jag é,
att jag är Krister Holmér
Får mina älskarinnor aldrig veta
Ingen utav dem?
Nej, inte ens Maj. Inte ens Greta.
Istället jag mig själv
med ett kodnamn presenterar:
Det är under täckmanteln Incognito
som jag smeks och kurtiserar

(c) Krister "Incognito" Holmér, 2008

Onyx, min lille

Onyx Onyx
Du smyger på savannen
Trinda hovar!
de bära dig fram
Onyx Onyx
dina blickar trånga
Du ställer dina öron
på spets
på spets
på spets
Onyx Onyx
Vem har skapat dig
Vem har förtrollat min blick
med din skönhet?
Onyx Onyx
vi vet båda svaret
men vi håller det
fördolt
men vi håller det
i lindor

(c) Krister ?, 2??8

Maja Liten

Lille Maja,
låt mig skriva Maya
Låt mig skriva Maya
för att locka fram
Låt mig skriva Maya
för att mana fram
Lille Maja
du döljs bakom en slöja
En slöja formad som ett J
Lille Maja,
låt mig skriva Maya
Låt mig frigöra dig
från bokstävers tyranni
Lille Maja,
svaga Flicka
Förstår du inte?
Har slöjan täckt
din dova blick?
Lille Maja,
låt mig skriva Maya
Låt mig äntligen
få släppa,
få släppa dig fri

8CCOPYWRIGHT) Christer XIV Holmer 1204-1303

Mitt Farfars Bastu

Följ med in
till mitt Farfars Bastu!
Titta gärna förbi
på mitt Farfars Kalas.
Ty mitt Farfar
har Kalas i sin Bastu.

Han festar med riset
och delar ut Smisk.
Oh, följ med, följ med
till mitt Farfars Bastu!
Jag lovar att det inte
kommer bli som sist...

(c) Krister SonSon 2003

Semikolons elegans

Esoterica;
dölj ej ditt Erotica
Ty här står Krister
Din kärleks Alchemist
Här står Krister
K är den bokstav,
som komma båd först
som Sist

Esoterica;
du har lägrat Swedenborg
Esoterica;
du har förfört den unge Auguste

Esoterica;
blotta ditt Erotica
visa mig ditt Kön
Oh, Esoterica;
du lyder väl mitt bön?

(C) Krister Mysterico (200x)

Kutymer i Kostymer

Pseudonyme, pseudonyme
Är det kutym
att hava pseudonyme?
Icke kutym,
utan snarare så här:
Den som hava pseudonyme
är den som hemligheter bär

Hemligheter?
Jag hava många
Tankar som trängs
i virvlar trånga
Därför är det perfekt
för en man i min kostym
att köpa sig
ett roligt Pseudonyme

Priset som
jag då betala
Äro intet,
om jag får tala
En enkel komparation,
så följ mitt motiv:
Ett pseudonyme kostar pengar
men en hemlighet som röjs -
den kan kosta mitt liv!

(c) Kristi Holmi (absolut ej pseudonyme för Krister Holmér)

Lansens hårdhet (så blifva jag förvirrad)

din lans
i magen min
din frans
i ögat mitt
så när,
du är
så nära
vi stå,
vi kära
din lans
i magen min,
din frans
i ögat mitt
kärlek,
stick nu till
käresta,
blinka om du vill
din frans,
den känna jag
men lans,
det har väl endast jag?
"nej" du viskar i mitt öra
och låter mig så höra
att en lans har även du,
därföre jag vet nu
att ystra bullar
kan lagas utav plast,
men även silikonets bullar
kan dölja en stor mast
så är det käresta
(skall jag säga KÄRESTE)

vad jag göra?
jag smaka bullen,
blott ett prov

(c) Kristér Holmer, 2008

En mörker dram

- incognito, är det du?
- det är jag.
- var har du varit, i alla dess år?
- krister, jag har farit lönndom
- du har varit hemlighet?
- min egen ja
- men, nu också min
- ja krister, nu är jag också din
- ett pseudonyme
- två hjärtan.

(c) Krister Holmér tvenntusenÅTTA

Irrgångar

ett.
tu.
tre.

svek
jalouiseu

kärelek
smärtelek

en gång

än en gång

ånya
jag utsättas för svek
ånyo
jag drabbas utav feber jalousieu
ånyå
kärelek
blifva smärtelek

en gång

än en gång

och en igen,
än igen.

ett
tu
tre

et tu,
mon amour

(c) Kristurs Holmurs ( = pseudonym för Krister Holmér)

Fem Bullar (Modernismen återigen):

den första
den andra
den tredje
den fjärde
den sista

(c) Kiser Hér 200000987

Modernistisk Chefue - Östeuropa

Man tager vad man Hafver
Jag Hafver litet Stekfett

Man tager vad man Hafver
Jag Hafver en Chefue

Jag föddes i en liten Stad
Jag föddes i Tjeckoslovakien

Min Chefue han är en Musikant
Han spelar Jazz

Jag Hafver en stek-panna

Jag tager min Chefue

Jag steker min Chefue
Jag steker min Chefue i litet Stekfett
Jag steker min Chefue i litet Stekfett i en Stek-panna
Jag steker min Chefue i litet Stekfett i en Stek-panna i en liten stad
Jag steker min Chefue i litet Stekfett i en Stek-panna i en liten stad i Tjeckoslovakien

Jag Hafver en Chefue
Min Chefue han är en Musikant
Jag gillar icke Jazz

(c) Christofororo Holmérororo (=Krister Holmér på Tjeckoslovakiska) 1968 (där bak, bak järn-ridån!)

onsdag 15 oktober 2008

När jag samla mod

Ty detta är dikten,
jag icke tordes skriva
Ty detta är dikten,
jag icke tordes ge.
Till dig, till dig,
de svällande bysternas gudinna,
till dig, till dig,
de rullande fetternas grefvinna.

Vad jag känner?
Det veto EROS.
Vad jag äro?
Det vet AMOUR!

Min önskan,
att försvinna
in i dina kroppsliga skyrmslen
Min önskan,
att förtvina
inom dig

Min vilja,
att uppslukas,
att nedsköljas,
att bli en del
av dig

Må jag fastna med handen i din mage
Må jag hava tån uti ditt gäddhängslår
Må jag hava kyss emot din strupe
Må jag fastna där, bland hudveck, där du står

Detta äro
vad jag vilja
Men, vad äro då jag få?

Intet, blott intet.

Varföre?

Ty, jag ingalunda töres
att förtälja dig,
att avtäcka min Eros,
att visa dig Amour,
att recitera dikten,
att visa var jag bor.

Här bo jag,
gudinna,
i ett kyffe, utan plats
Här bo du,
grefivnna,
i ett fasligt stort palats
(Men ock,
bak om
min hjärte-klaff...)

*dunk-du-dunk*
*hjerteslag*
*svelle-kropp*
*ett sus*

(c) K. H.

Gud af gudom

Som ett hav
som en tuss
att driva för vinden
att skvalpa i land

En manet,
en manet,
jag tror du finner mig
i sanden

En magnet,
en magnet,
av elektrifierad kraft
det äro jag,
jag drar dig till mig
du tar mig uti handen

På en strand,
i ett land,
där jag ligga
för att dö

Men se!
Tången, den tången
den dofta så salt,
mot min hjässa
Sången, den sången,
den klinga så varmt,
oh, prinsessa

Där gingo du
med raska steg
Du sjöngo,
jag teg
Du fann mig liggande,
med ryggen opp
Du fann mig slemmig,
med genomskinlig kropp
Du lyfte mig
mot havet,
du lyfte mig,
från döden


HÄR ÄRO JAG

HÄR ÄRO JAG I LIFVET

HÄR ÄRO JAG I LIFVET OCK?

HÄR ÄRO JAG JAG I LIFVET
OCH JAG BRÄNNA DIG
MED DÖDEN,
SE DIN HAND,
SE PÅ DIN MAINE PETITE,
SE JAG HAVER MÄRKT DIG,
HAVER MÄRKT DIG MED DEN STORE död.

Är jag då
av gudom?
Äro jag förfluten
ur dödens flod,
uR STYKCXS?!!

Nej.
jAG ÄR OCH ICKE.
jag äro endast
strandad.
jag äro
brännmanet


(c) Krister holmér

måndag 13 oktober 2008

Processen

ÅHÖRARNA: (Applåderar)
DOMAREN: Här inför Mig står Krister H.
KRISTER H: Ja. Ja, här står Jag. På de Åklagades bänk.
ÅKLAGAREN: Krister H - en sådan Usling!
DOMAREN: Så de säga. Så de säga. Krister H, försvara Dig!
ÅHÖRARNA: (Buar, åt Krister H)
KRISTER H: OH! Försvara Mig, det skall jag Göra. Mitt försvar, det skall Ni höra! Ty minns Juden Dreyfus? Och Juden Jesus? Likt dessa står jag här, oskyldig på de Anklagades bänk! Oskylödig är jag född och oskyldig skall jag dö. Ty era anklagelser: befängda. Era domar: verkanslösa. Ni må döma mig så in till Döden, jag skall icke Svära Mig fri. Gjort är gjort men bringar ingen skuld.
ÅKLAGAREN: Så ni, så att säga, Erkänner? Månde att Ni göra detta, ty Gud nåde Er! Nåd ni behöva, då ni i således Fall erkänna att ni Dödat Friherren Greve D'auberville!
ÅHÖRARNA: (Hämtar efter anda)
KRISTER H: På min ära, dagens sanning! Jag hafver honom befriat från Jorda-livet. Jag hafver Honom Drupit. Domare, säg ditt Ord!
DOMAREN: Oh du vrede. Oh du lytte. Säg mig, Krister H - hafver du icke svurit, att Öfverclassen beskydda? Hafver du icke svurit, att Öfverclassen tjäna?
KRISTER H: Jo. Visst.
DOMAREN: Men varför då dräpa dess, så att säga, Öfverhufvud? För att dräpa Hela Öfverclassen? Ty utan hufvud, inget liv?
KRISTER H: Beskyddar gör jag. Tjänar: icke! Ty Krister H hafva inga herrar. Krister H:s ende herre är han själv. Oh! Jag är fri. Så fri. Och fria själar gör Fria Val. Mitt val: att dräpa Friherren Greve D'auberville. Ty han gav ej rum, jag ville Opp! Och således: endast ett rättfärdigt beslut. Jag drap Honom. Med rätten på min Sida. Jag äro mitt eget Hufvud. Icke någon annan Man. Den som mig försöka hindra, den måste Försvinna! Förstå ni, enkel Domare?
ÅHÖRARNA: (Vissa gråter, andra applåderar. Krister h:S storhet hafver dem Rört)
DOMARE: OH. Ni hafver mig hänfört. Ni hafver mig öfvertygat. Skam, det känner jag. Även ånger. Jag äro blott ett Prostitut. Icke värd att beakta. Hur har jag kunnat missa? Öfverclassen, den är blott intet. Öfvermänskan, den är blott Allt. Krister H, hell dig. Du skola friges. Åklagare, du skola Hängas!
ÅHÖRARNA: (De står upp. De äro många. De skrika, de jubla. De skrika "Heja Krister H". De hänga Åklagaren. De hänga även Domaren. De lyfta upp Krister H på sträckta armar. Rättvisan hafver, så att säga, segrat.)

(C) Krister Holmér 2008

söndag 12 oktober 2008

Ekvatorn delar goda från onda


Sex det äro lifvets krydda
Ävfen för de som leva i Hydda
Hav respekt för dem som lite har
Hav respekt för dem som från dig tar
Ty, du vet i hjertat
att du har mer
Ty, du vet i hjernan
att allt du ser
Äro utslag utavf guds rätt,
och nog måste han ha sett
Att just du,
det vilja säga jag,
Är där nu,
där jag är idag
Jag äro lyckad och rik,
för jag haver kämpat mig hit
Jag äro civiliserad
och jag bo i hus.

(c) Krystler Holmero ( = Krister Holmér)

Hjälteheroiner sända som BREV på med en postiljon

Hjältar hafva vi väll alla burit med oss i våre hjärte-djup, ända sen tid vi döpa barndom. Men nu hafver jag ett nytt namn (eller låtom oss säga rock-grupp)att foga till denna heroiska lista av bastodonta före-bilder. *virvlar med fingrarne* Ty idag haver jag uppfattat Bo Kaspers Orkester. Och icke endast är det för deras svängag rock-melodier jag har fastnat, utan ock för deras texter, som rymma både poetik och den sexuelle rytm. Oh, att jag önskar att det vorde mig själfv som nedtecknat detta poem, låt oss säga... detta "BREV".

torsdag 9 oktober 2008

Dialog i Uppsala gränd

- Hej du Krister, jag kan se hur du rister.
- Hej hej Frej, hej på dig!
Som du ser min vän, har jag icke slutat skaka än.
- Nämen oj, det låter icke skoj.
- Nej, precis, jag huttrar ännu av en långkyld bris.
- Det var intressant att höra, men nu skall jag icke mera störa.
- Nej, gå din kos, mot hem med värme och matos.
- Så skall jag göra nu, men se till att komma dig inom, också du.
- Om jag ändå kunde det, men jag haver tappat min nyckel, bara så du vet.
- Ack, ack, då får du följa med, till Anders som är utbildad låssmed.
- Be om ursäkt för missförstånd jag får, ty det är ej till dörren nyckeln går.
- Men säg mig då, vart skall den gå?
- Du kanske gissar till en flickas hjärta, att på grund av dess stängdhet jag haver smärta!
- Ja, visst gör jag det, men sanning är det bara du som vet!
- Ja, sanning känner jag, och här kommer den, idag!
- Oh, Krister låt mig höra, du äga nu mitt öra!
- Så lyss opp, lyss opp, tills min mening tager stopp!
- Det skall jag göra, så visst, du har mitt öra, till sist!
- Jo, olyckan jag mig över välte, var att tappa nyckeln till mitt eget kyskhetsbälte.
- Ack, då höra du till dem, som ej kan bliva smekt på lem?
- Ja, visst höra jag till dem, som ej kan bliva smekt på lem!
- Ack, då förstår jag att du fryser, att du här i ångest ryser!
- Ja, visst är olyckan stor, visst är det här hos mig den bor.
- Ack ja, men ock adieu!
- Ack aj, men dock adieu!

(c) Krister Holmér

onsdag 8 oktober 2008

Ett framtids-kväde

Här sitter jag
På min födelsedag
Här sitter jag
på min nittioårsdag
Ett långt liv har jag haft
med många äventyr
Bullar har jag bakat
och dränkt dem i Kristyr
Jag har spexuat, jag har sexat
Jag har bakat massa bröd
Jag har kn*llat, jag har rullat
I både lust och nöd
En andra P*nis fick jag
På mitt fyrtionde år
En tredje P*nis fick jag
inte förrn's igår
Så nu sitter jag då här
på min egna födelsedag
Och med mig har jag
Tre stycken kvinnor med svällande behag
Så ursäkta mig nu, ung Junker och Präst
Nu skall jag göra det jag längtat efter mest
Ej ut i det öppna,
jag är rädd för att det hämmar
Ty blott i det fördolda
vill jag bruka trenne Lemmar

(C) KrIsTer hOLmér 2072

Ett, två, tre delar Skatt

Jag sålde mig själv
för Gratis
Ty Gratis var det bästa
som jag kunde få
Jag sålde mig själv
för Gratis
Det var den enda
vägen att gå

Ty sälj dig själv för pengar!
Ack ja, så får du se
Att när man säljer sig själv
för Pengar
Så finns det någon annan
som vill vara med

"Ge mig ett tredje,
ty jag orkar ej själv jobba, ty jag är så lat!"
Så säga då den andre,
den vi kalla Socialdemokrat
En tredje tar de från mig
De kalla detta Skatt
En tredje tar de från mig
Men jag kan hålla mig för skratt

Så jag sålde mig själv
för Gratis
För att tjäna den helgade ätten,
den nobla Släqt Florin
Jag sålde mig själv
för Gratis
För att slippa att
plågas av pin

Ty nu så har jag inga pengar
Inga pengar som Staten kan nå
Men jag stärker Öfverklassen
Jag stärker De Lyckliga Få
Och i gengäld får jag Status
Jag får vanor, jag får makt
Oh! Jag lycklige bagarlärling
som får sola i den rikes prakt!

Copywright Tillhör Ej KH, jag öfverlämnar till ätten Florin

Så göra högadeln (i lönndom)

Då ulvarna slita mina ben,
var är du då?
à Paris?
aus Berlin?
in London vid Big Ben?

I varje fall,
kära käresta,
är du icke
här hos mig.

Då bestarna hugga mig i magen,
vad kontemplerar du då?
Om teatern?
Om konsten?
Om den Gudomelige Komedien?

I varje fall,
varma värmerska,
är det icke
om just mig.

Då viltvarharna tugga på min lem,
vem kyssa dina lår och vader då?
En fransos?
En spanjor?
En spänstig friherrinna?

I varje fall
sköna skönhet,
är det icke
just jag.

Då ulvarna vandrat
och gamarna komma
för att mina ögon förtära,
vad se du framföre dig då?
Ett hav?
En framtid?
En frihet från mig?

I varje fall,
dumma dumperska,
är det icke
en tid med mig,
ty mig
lämnade du till vilddjuren,
mig bad du
dra till skogs.

(Copywrite) Krister Holmér, 2009

tisdag 7 oktober 2008

En gåta

Voila, voila,
här är jag!
Mitt huvud är en knopp
en riktigt härlig topp
upp på en ådrig sn*pp

Regardes moi, regardes moi,
här är jag!
Mina fötter äro lena,
barberade, som bena
Kom och känn.
kom och känn,
käre frände,
käre vän!

C'est tres bon!
C'est tres bon!
Min kropp är ståtlig
och så lång,
sjung för mig, sjung om,
i en sång.

Oh, mon dieu!
Oh, mon dieu!
Se det blänker
på min hjässa,
vem kan tänka sig
att dessa
små stunder på en bänk,
kan gifva sådant stänk.

Vem äro jag?
Vem äro jag?
Blott en frände,
un bon amis.

CopywritE KristeR HolméR 2008

Un Portraite d'Moi



Hehe... Vem månde detta vara?

Väneligen K:h:

Une masque de clown

Jag äro av festlig fasong,
jag gifva les petites en ballong
Jag klifva i staden,
strosa ned för esplanaden,
i sko-don som äro för stora,
se mig, hur jag balansen förlora
Uti mitt knappnål
jag haver en tulpan,
den spruta skojsamt vatten
och skrika som en svan
På dagen,
en pajas och en jyckelman
Om natten,
en tår på kinden,
endast tåren är sann.

(copywright) Clownen Kristy ( = Krister) Holmér

måndag 6 oktober 2008

Ytersta Räkenskapens Dag

De fattigas dag
är sällan störst
De lortigas hav
är fyllt av törst
De svagas liv
är utan någon mening
Denna sanna lyckan
stavas bostadsrättsförening

De långsammas syfte
är att känna skam
De trögas plikt
är att plöja land
De förslavades mål
är att servera bord
Endast kapitalistens mage
skall bli smord

Ty tiden vi lever i
är den första och den sista
De hemlösa skall fördrivas
och livet skall de mista
De fattiga ska ut,
både från sina hem och ur tanken
Men jag, jag får skratta
hela vägen fram till Banken

Copywrite (och vinningar): K. Holmér

Le lumiere

Litens lag
är mindre
Störres lag
är störst
Den som äga
mången aktie
Äro den
vi kalla Börs
När det skaka
och det krisa
Då är det han
vi tyr oss till
När vi segra
och guldet spisa
Då är det han
vi tacka vill

COPYwright K. H.

Poem d'une Entrepreneure

Oh!
Rykten många färdas Vägar Långa!
Oh!
Redlösen låg jag därom,
häromledes cirkumsistens.
Redlösen i Hörnet
"af" Westgota Nationue.

Ehuru redlösen i hörnet,
men eljest med Hörsel skarp som Kniven!
Så viskningarne nådde,
de nådde ända fram till mina Öron.

Viskningarna Nådde ända Fram
och vilka viskningar sedan!
Ankalgelser,
det riktade de.
Helt befängda,
det voro De!

Ty det sades att Krister Holmér
komma från arbetarklassen.
Oh mondiu!
Blodet rusade,
ej ner till P'enis
likt brukligt varder
utan Upp, Upp, Upp!

Ut ur P*Enis, in i Hufvud.
Höger-röder,
det varte Jag.
Stoltheten,
den Svalte Jag.

Ock vidare:
Krister Holmér,
ej blott arbetar-klassue
utan även utan Netwärkue af Contactuer.
"Oh! Är detta sant?"
Mas oui, mmon Companjonue!

Dessa lögner hörde Jag talas,
Jag kände dem Spridas.
Och sedan Dess:
Blickar.
Kalla.
Hårda.
Förfrämligande.
"Försvinn, Fule Krist.
Du höra ej Hemma bland oss andra
på Wästgoeta Naccion".
Oh, Skamm!
Oh, Vrede!

Men vad vore jag utan
en "kraft af initiativ"
som given af Herran?
Blott Inget,
en lus.
Säkerligen inte Krister Holmér.

Eljest haver jag tagit
anställningue.
Jag såg en annonse
och Jag sökte.
Och nu imorgon skall Jag tillträda
den tjänst "de la annonsalemang" jag Sökte.
Den helga ätten Florin
söker en tutor, en utomskoslig Lärare.
Ty yngste Gosse Florin,
den unge Junker Tordh,
skall snart taga sin examen.

På hans bevis?
Två nadirer.
Jo,
ni hörde rätt.
Två nadirer
och dessa i form af underkänt
i Franska och Litteratur.

"Men vad haver detta
för rörelse med dig,
vackre Krister?"
Oh,
ni Klentrogne!
Oh,
ni Svagsinte!
Skäms,
mina Läsare.
Låt skammen falla över Er!

Ty se det ur ett Perspektivue
som är Detta:
Entré Krister Holmér,
mästare af Franska Tungan,
Litteraturens bemästrare!
En kväll i veckan.
Pris: Gratis.

Jag skall lära den gosse.
Oui.
Naturallemang.
Han skall kunna recitamera
Flambert på originalspråk
när vi äro Clara.

Och min Förtjänst?
Band.
Band upp i Öfverclassuen.
Band af Betydelse.
Nu skall i8ngen
Kunna Skratta åt mig,
Säga "Där är han, bondp*tten".
Nej.
Aldrig mer.

Ty de skola se mig
och se bildning,
se RAFFINNEMANG,
se fasoner
som endast Tillhöra Öfverklassen!

ÖST ÄR ÖST, VÄST ÄR VÄST
ÖFVERTCLÖASSUEN ÄRO ALLTID BÄST!

ÖST ÄR ÖST VÄST ÄR VÄST
ÖVERCLFASSUEN ÄRO ALLTID BÄSTUE!


(c) Krister (von) Holmér

Växelsång till fru Dormins ära

Aldrig haver jag sjungit "Låten helen världen veten!"
om Harry
men bara om hans moder, om dig, fru Dormin.
Du är salig som solen.
- Låten helen världen veten!
Du har ett bäcken som havet.
- Låten helen världen veten!
Du är frodig och mysig.
- Låten helen världen veten!
Du har man som ett lejon.
- Låten helen världen veten!
Du krossar oskyldigt kött.
- Låten helen världen veten!
Du föder min åtrå.
- Låten helen världen veten!
Du rispar min själ.
- Låten helen världen veten!
Du är en evigt jäsande deg.
- Låten helen världen veten!
Du bakas och bakas, men bliver aldrig bränd.
- Låten helen världen veten!
Du bränner och bränner, men jag bliver aldrig gräddad.
- Låten helen världen veten!
Din blick den bränner mina kinder.
- Låten helen världen veten!
Dina tjocka vader hetsar mitt sinne.
- Låten helen världen veten!
Din kropp är ett djur.
- Låten helen världen veten!
Din kjol är en mur.
- Låten helen världen veten!
Din är degen.
- Låten helen världen veten!
Ingen har sjungit "Låten helen världen veten!"
om Harry,
men bara om hans moder, om dig, fru Dormin.
O grefvinna, denna dikt har gjort dig fet
och förgudligat dig.
O grefvinna, moder till Harry, jag har bediktat ditt väsen!

(c) Prinsessan = Krister Holmér

Krister på Entreprenad

Oh! Rykten många färdas Vägar Långa! Oh! Redlösen låg jag därom, häromledes cirkumsistens. Redlösen i Hörnet "af" Westgota Nationue. Ehuru redlösen i hörnet, men eljest med Hörsel skarp som Kniven! Så viskningarne nådde, de nådde ända fram till mina Öron. Viskningarna Nådde ända Fram och vilka viskningar sedan! Ankalgelser, det riktade de. Helt befängda, det voro De! Ty det sades att Krister Holmér komma från arbetarklassen. Oh mondiu! Blodet rusade, ej ner till P'enis likt brukligt utan Upp, Upp, Upp! Ut ur P*Enis, in i Hufvud. Höger-röder, det varte Jag. Stoltheten, den Svalte Jag. Ock vidare: Krister Holmér, ej blott arbetar-klassue utan även utan Netwärkue af Contactuer. "Oh! Är detta sant?" Mas oui, mmin Companjonue! Dessa lögner hörde Jag talas, Jag kände dem Spridas. Och sedan Dess: Blickar. Kalla. Hårda. Förfrämligande. "Försvinn, Fule Krist. Du höra ej Hemma bland oss andra på Wästgoeta Naccion". Oh, Skamm! Oh, Vrede!

Men vad vore jag utan en "kraft af initiativ" som given af Herran? Blott Inget, en lus. Säkerligen inte Krister Holmér. Eljest haver jag tagit anställningue. Jag såg en annonse och Jag sökte. Och nu imorgon skall Jag tillträda den tjänst "de la annonsalemang" som jag Sökte. Den helga ätten Florin söker en tutor, en utomskoslig Lärare. Ty yngste Gosse Florin, den unge Junker Tordh, skall snart taga sin examen. På hans bevis? Två nadirer. Jo, ni hörde rätt. Två nadirer och dessa i form af underkänt i Franska och Litteratur-historia. "Men vad haver detta för rörelse med dig, vackre Krister?"

Oh ni Klentrogne! Oh ni Svagsinte! Skäms, mina Läsare. Låt skammen falla över Er! Tyse det ur ett Perspektivue som är Detta: Entré Krister Holmér, mästare af Franska Tungan, Litteraturens bemästrare! En kväll i veckan. Pris: Gratis. Jag skall lära den gosse. Oui. Naturallemang. Han skall kunna recitamera Flambert på originalspråk när vi äro Clara.

Och min Förtjänst? Band. Band upp i Öfverclassuen. Band af Betydelse. Nu skall i8ngen Kunna Skratta åt mig, Säga "Där är han, bondp*tten". Nej. Aldrig mer. Ty de skola se mig och se bildning, se RAFFINNEMANG, se fasoner som endast Tillhöra Öfverklassen!

ÖST ÄR ÖST, VÄST ÄR VÄST
ÖFVERTCLÖASSUEN ÄRO ALLTID BÄST!

ÖST ÄR ÖST VÄST ÄR VÄST
ÖVERCLFASSUEN ÄRO ALLTID BÄSTUE!

Upprymt, svävande, dristigt,
Förste Furste-Slickare Krister Holmér

Nebuchadnezzar Nebuchadnezz Nebuchadne Nebuchad Nebu Ne

Nebuchadnezzar han kan
ta mig vart han vill
Han kan
ta mig när han vill
Ty han är kung av Babylonien
Han är kungen av Assyrien
Nebuchadnezzar han kan
ta mig i Mesopotamien
Han kan
ta mig bakom en Kamel

Oh!
Och när vi gingo hand-i-hand
viskade de,
sladdertackorna

Ett stulet leende
En hoppfull blick
Nebuchadnezzar tvingar
sin Fallos i min

(RÉMLOH RETSIRK :ETIRWYPOC)

söndag 5 oktober 2008

Innan hon gav mig till en främling

Hon är venus i päls
och allt går som på räls
för hon vet vad hon vill
och hon vill vad hon kan,
hon kan få mig helt still
hon kan få mig som man

Hon är venus i päls
och hon slår
och hon piskar
Hon är venus i päls
och det går
när hon smiskar

Hon slår
och jag tjuter
Hon slår
och hon njuter
Hon härskar min kropp
och när jag vill opp
har jag klacken mot halsen,
som ett ark under valsen
Jag mosas och krossas,
det gosas och frossas

För Venus har päls,
och den är så mjuk,
när den täcker hennes kropp,
då sväller min k*k
Den finnes som rock,
och den finns kring ett skö*te
Jag minns än den krock,
som blev vårt första möte

Hon korsa min väg
som en rusande vind,
men när jag sa förlåt
så slog hon min kind
Då föll jag för henne
och hon föll för mig,
nu är det vi tvenne
tills hon ångrar sig

(c) Krister Holmér

Valkars paradis

Jag är bagargossen,
på väg upp till kolossen
Aldrig har jag varit här innan,
men nu spatserar jag mot grefvinnan

Jag försvinner
i hennes djupa barm,
hon suger upp mig
i sin grova tarm

Vi älskar vårdslöst,
vi älskar illa
Jag gör allting,
som hon kan gilla

Jag är blott gossen jag,
och grefinnans ord är Kristers lag

Jag tar min examen
i hennes runda lekamen,
fastnar med händer i hudveck,
guppas runt på berg av späck

Hennes mun äter långa långa limpor och baugetter,
hennes öron slukar dikter och erotiska pamfletter
Hennes läppar suktar för min skull,
med en enda vink slår hon mig omkull

Ty jag är så liten,
ack så liten äro jag
I hennes närhet,
finnes icke någon dag
Ty hon är natten,
mörk madonna
Och hon kastar vatten,
då hon skall komma

Jag är bagardrängen,
en betjänt i sängen
Jag är förlösaren,
av kyssar överösaren
Jag är butlern som smeker,
jag är tjänaren som leker
henne fram till explosioner,
som arrangerar invasioner

Hon är ett berg,
en stor koloss
Hon suger märg
och släpper loss
Hon har mig i ett grepp,
med sina feta fingrar
Hon har mig i sitt grepp,
hur mycket jag än slingrar

Grefvinnan är fet,
hon är helt kolossal
Och Krister han vet,
att han ej har ett val
Han skall älska och knåda
tills morgonen gry,
då läggs han på låda,
sen kommer en ny

(c) KRSTR HLMR = (krIstEr hOlmÉr)

fredag 3 oktober 2008

Sävliga trappor

Susa med vinden,
Susa i Säven
Kom nu min vän
var inte oäven
Ty Viktlös är jag
och Viktlös är du
Smyg nu min Vän
så vi inte väcker min Fru

Tassa så tyst,
säg inte ett Knyst!
Ty Frugan hon sover
men det gör ej Jag

Upp för en trappa,
sen upp för en till
Oh Lilla Vän!
Du vet vad jag vill

Ensam är jag,
en Grefve med Sorg
som Annonserade efter dig
på Gator och torg

"Oh lilla piga!"
Stod det på plakatet
"Jag vill älska med dig!
Under det stjärnprydda taket"

Och svarte mig,
det gjorde du
I Hemlighet för min Fru
Den feta Grefvinnan
hon sover så tyst
Kom lilla Vän,
säg inte ett knyst!

Och så öppnar du Dörren -
Vad är det du ser?
Inget mindre än den nakne
Grefve Krister Holmér
Oh, denne grefve!
Så ståtlig och Grann!
Är detta en dröm, för bra
för att vara sann?

Tyvärr, tyvärr
Din gissning är sann
Jag är ingen Grefve,
ty endast en Man

(C) = Kristy Holman Krister Holméer

Min bulle, min bulle

Jag är en bulle jag,
jag ligger i ugnen

Jag är penslad jag,
med gulor från Ungern

Jag är en bulle jag,
jag gräddas så sakta

Jag brännes jag,
om man icke mig vakta

Jag är en bulle jag,
jag ligger och jäser

Jag är en bulle jag,
jag sväller och väser

Jag växer och frodas,
som fylliga byster

Och när jag är färdig,
då blir jag så yster

Då vill jag blott ätas,
i munnen jag hoppar

Om inte, om inte,
någon mig stoppar

Då mals jag till sörja
och blir då så mjuk

Att jag åter ser frihet
och lämnar er buk

Jag är en bulle jag,
och jag är så lyckans god

Jag är en bulle jag,
och är av Krister gjord

(c) K. H. ( = Krister Holmér)

torsdag 2 oktober 2008

Roosen i Grefvinnans mun

Det är en Roos utsprungen
Ur mina byxor
flög den ut
Och fånga den,
det gjorde Grefvinnan
Ur hennes mun:
ett lystet tjut

"Oh, se Krister!"
talte hon
"Vilken märkvärdig
och vacker sak.
Visa för mig, Krister, nu
att den ej
måste vara slak."

Och se plötsligt!
Den varde Hård
Stark och smidig
som en engelsk Lord

Tillfredsställde Grefvinnan,
det gjorde Jag
Med den hårde Roosen,
ej den Slake
Tillfredsställde Grefvinnan,
det gjorde Jag
Med min salta, ljuva Lake

CP-WRIGHT = K:H: 2008:8002

Allt av värde

Jag sålde mina pengar för kärlek,
ty något annat fanns icke att få
Jag bytte min bössa mot smälek,
och började landsvägen gå

Där gick jag och tralla
bösslöss och fattig
pom-tradde-ladde-da
Där gick jag med alla,
lelös och spattig,
Pom-tradde-ladde-da

Jag sådde min säd i en åker,
jag harva var eviga natt
Jag krafsa och slafsa och vattna,
men på skörden kunde ingen få fatt

Så jag gick från min gård,
helt bultande hård
och nynna en stump för mig själv:
Pom-tradde-ladde-da
Sen jag kom till en skog,
och där mot mig log
ett skogsrå och en näck i en älv
Pom-tradde-ladde-da

Bak om mig jag lämnat
det som inte är mitt
Rikedom och gärde,
vapen av värde
som guldsmeden smitt

Allt har stått mig dyrt,
men så har jag styrt
min kosa dit där jag hör,
där jag kan leva som man bör
sittandes i bäcken
masserad av näcken,
tittandes på
ett vackert rå
sjungandes min sång
hela natten lång:
Pom-tiddeli-da
Pom-tiddeli-pom

(CO) Krister Holmér, 2008-2800.

Måltiden

Tänk att för en kväll
i gåslever smord,
får vara grevinnans
matsalsbord
Dukas upp
utan duk, utan kläder,
med sylta, kött,
och inlagd fläder
Intagas med heta blickar,
ligga flat när fingrar på en pickar
Täckas utav sardin
och vildsvinsstek,
blottas under mat
i härlig älskogslek
Se grefvinnan äta sig,
mot mättnad
hela vägen ner till mig
Huru jag ligga där,
i brunsås indränkt,
som en naken gud,
från himmlen nedsänkt
Jag skulle i ett
blifva mat och amour,
och den som sist hugger in på mig
skall märka att jag är stor,
så mäktigt stor

(c) Krister Holmér

Min kavel blott kompost?

Purjolöken
den äger rakheten
och saknar kröken
Purju, doktor Purjo,
det luktar starkt
från dina blad
och runda stolthet,
det luktar fränt,
som mysk och olja,
som gammal havre,
åldrad säd

Pyrjopurjo, doktor Purr,
vad jag känner för din skull
Vad äro den egenskap du äger,
som icke ägas utav mig
Som gör att quinnor, de flockas,
men bara runt om dig

Tänk purre Purjo,
du lök
i mitt kök
Tänk purra Purjo,
vad de gör med dig
Var natt när jag somnar,
var natt när jag drömmer,
jag ser hur de
slickar och sliter i dig,
sugar och kyssar
som ej ges till mig

Vad är det du har
doktor Purr,
är det lukten,
den doften,
som lockar dem så?
Är det din helhet,
en fasthet,
som styvnar i längden,
är det de små mjuka gräsen
längst ut på din knopp?

Du är vad du är.
Jag är
ensam.
Jag är
blott
blast.

(COPYERIGHT) Krister Holmér

Dröm af Snöre

Den kom till mig
som i en dröm -
Rumpan med
ett Snöre i
Jag tänkte på den
dag och natt
Men ack,
nu är nog
allt förbi

Ty hur jag än
mediterar,
hur jag än
emanerar
Så står den ej
inför min Blick -
Rumpan med
ett Snöre i

Men än ett sätt
det existerar,
att återskapa
detta Ting
Så ge mig då
ett styvt, fint snöre
för då är Rumpan
plötsligt min

onsdag 1 oktober 2008

Ett Tu Trois - Et tu Troja

Aske
Hon for till mig i drömmen,
förtalte mig i sömnen

Daske
Han for till mig om dagen,
han smekte mig på magen

Da
det är dagen
fast än talsrpåkligt
skrivet

Så visst,
det är dag
och nog känner
väl jag
att tuktas jag skall
af de båda

För vad?
Nåt jag gjort?
Blott en synd,
blott nåt stort
som växa,
som bulta i
grenen

En gren
av textil,
i min byxa
en il
Som en trädgren,
men blott metafor

Vad säger jag här?
Ej att jag är kär
Utan att
jag skall straffas
för lusten
Ett slag av en kvinna,
ett rapp av en man
Sen finner ni mig,
syndig
men grann

(c)OpyWright Krister Holmér