Skändad i Prag

"Gossar små kan vara så grymma så!" Så sant som det är sagt kan även Gossar vara grymma för jag var med i ett bagarlag förut och där blev jag mobbad. "Åh Krister vilka fina vaniljhjärtan" lät det inför mig men bakom ryggen var det "Åh Krister är en sån pajas". Men vem var en pajas? Inte Krister utan Sebastian som var BagarMästare i Bagarlaget och var en ond Djäv*l som bara försrstörde. Som på vår resa till Prag (Oh Tjeckien, detta underbara land!) som tilldrog sig min första vecka i bagarlaget. "Följ med Krister så lär du känna oss bättre". Och det gjorde jag! För det bästa JuniorBagarLaget i staden ville jag vara med i och klart jag ville lära känna dom! Tömde mitt sparkonto gjorde jag och Pilsner drack vi (Fakta: Pilzen är en stad i Tjeckien ehuru Pilsner fåptt sitt namn) och dessutom även Starkare Drycker. Till slut blev jag så fuller, för första gången i mitt liv, och livet snurrade och var rent Ljuvligt och jag Skrattade! Åh vad jag skrattade! Jag var så lycklig och så gick vi tillbaka till vårat utsökta Vandrarhem och det var då jag blev Skändad. Det var när jag ramlade i trappen som de tog tag i mig och bar in mig i duschen och där låg jag och skrattade medans de klädde av mig för det kändes som ett Äventyr! Men så var jag naken och då Skämdes jag, jag Blygdes fäör min kroppp och det var då det hände. Jag skakar och gråter för att tänka på det, tänk då att nämna! Men jag var naken och de drog ner sina byxor och Sebastian var först och de turades om att pissa på mig där jag låg naken och skändad på ett iskallt golv. Och vad de pissade! Som om det aldrig tog slut och där låg jag, kall och skakandes och vad jag grät! Jag grät tills jag inte hade nån röst och då hade Pisset redan torkat in och jag stank och då kräktes jag. Jag kräktes upp all Pilsner och saltkringlor och där låg jag tills städerskan (eller säger man lokal vårdare?) hittade mig och duschade av mig allt piss och kräks men en sak inte försvann: Skammen. Skammen av att vara skändad.

Och än är den kvar, den skammen. Men säg mig: skulle någon annan än en hjälte berätta det här på Internet? Kära läsare - ni är mitt allt.

Öppenhjärteligt
K. Holmér