För jag kände att nu, alldesamans, nu för det faktiskt räcka och var nog. Ner till 1231 kom jag. "Bätte lycka nästa gång, Krister!" säger jag till mig själv. Hoppas att allt det och allt annat går bra och bättre för er andra.
Ett poem om räkning
Vare sig man räknar upp
eller nedräknar
neråt
Är det som droppar
i ett litet, litet hav
som ändå är så stort
För varje droppe är ett tal
och vi kommer aldrig nånsin räkna alla
Det finns alltid någon deciliter kvar i havet,
som vi aldrig kommer simma i,
det finns alltid någon droppe kvar i bäcken,
som vi aldrig kommer gråta
Men ändå fortsätter vi att dricka,
ändå fortsätter vi att räkna
För vi vet aldrig
- vem vet? -
kanske en dag når vi fram
Till dess är vi bara, du & jag & Oden
människor och gudar
utan båt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar