Den femtonde ungdomen

Varför fick jag aldrig någon moped, mor?

Var jag för liten och för tunn eller för lortig om mun?

Varför fick jag aldrig någon moped, mor?

Var jag Elak och stygg, gjorde hyss bak din rygg?

Varför annars, fick jag aldrig någon moped mor?

Tror du att jag skulle köra över stackars trasten,
tror du jag skulle motorisera i starens vackra bo?
Tror du jag skulle sluta städa rummet och slänga kvasten,
tror du att jag skulle på ren pin köra ut från en bro?

Kan du säga mig mor, varför jag aldrig någon moped?

Jag kunde ha brummat omkring,
sladdat vådligt i ring.
Jag kunde ha skjutsat damer där bak,
eller låta dem sitta fram på mitt flak.

Oh, mor, MOR; Varför gav du mig aldrig någon moped?

Var jag för vild och burdus inomhus?
Var jag för blid och timid?
Gjorde jag dig ont,
var mina teckningar fula?
Gillade du inte figurerna,
blev det för mycket av det gula?

Snälla snälla snälla mor - varför i guds namn fick jag aldrig någon moped?

Jag vet att jag var rädd för cyklar
och bilen ville jag aldrig åka i,
men kunde du inte gett mig den chansen,
var du tvungen att låta bli?
För idag vitsade Anders på vårt Spexue,
om hur han alltid åkt moped och ätit kex.
Vad skulle jag vitsa om då,
HUR KUNDE DU GÖRA SÅ?!!

Oh, kära mor,
du har gjort dig till Anders lycks smed
när du förvägra mig en ny moped.


(c) Krister Holmér