Olycksaliga öde

Ajaj! Man över-bord! Man skadad! Nu ska jag förtälja vad som har in-träffat:

Klockan stod på 5:57 i morse, bara tre minuter innan jag som vanligt skulle stiga upp för att sätta en deg på jäsning och kanske skriva ett poem. Då - med ett dunder och med ett brak - som om åskan åtföljd av blixten föll mot mig - rasade från himmelllen min John FOgerty Plansch i megaformat ner!!! *pustar skrämt* Denna, min näst käraste ägodel, satt som sig bör rakt ovanför min säng, min silkespaulun. Vad kan ha hänt? Har bakvätskan ångats upp mot pappret, lösgjort den från nålarna? Har månne något av mina nattliga äventyr ruskat den lös från sina fattningar? Intet står mig klar. Intet, för det att ty jag fick den, rakt i ansiktet.

Känner ni - god damer och herrar - till det engelska uttrycket "Paper-Cut"? Ett skärskott, ett riktigt anfall, orsakat, utfallet, av ett pappersark. Tänk er då ett monstuörst massivit ark, med den vackre och oh så stilige Creedence Clearwater Revivlesångaren John Fogerty på. Det var en himmelsk tur att jag som vanligt sov med solglasögonen på, annars hade jag kanske varit blind vid det här laget. Pannan däremot gick det dock desto mera sämre för. Ett stort jack, ett hack - en fåra. Av blodigt var och poetns smärta - så framlever jag nu mitt liv.

De två saker jag kan trösta mig med - trotts detta olycksaliga öde som endast en sällsamt olycklig och upphöjd bagarpoet - är att FOgertyplanschen skadede sig klarade sig oskadd och att den sköna sjuktsköterskan, en vän Dam, som sydde såret i min panna på akuten, gav sig min adress och utlovade att vi någon gång under våren skulle dela en saftig kringla.

Väneligen men skadad,
Krister Holmér