Nej nu mina kära Läsare ska jag prata med er om en Allvarlig Sak *S* Ni äro många som har undrat "Den där Krister finner han bara inspiration hos De Stora Klassikerna eller stiger han då och då ned till, så att säga, fotfolkets nivå?" och svaret är: ja, men bara ibland. Ni som läser denna Blogg vet redan vilken relation jag har till John Fogerty och hans blues-orkester Creedence men kan de räknas som PopulärKultur? Svaret är inte ja som förut utan nu är det nej. Creedence är rock men åter till saken: jag kan njuta av pop jag med ibland.
Och när jag njuter av Pop-musik njuter jag av detta eminenta CD-album av Samuel Fröler som min mamma och jag lyssnade på tillsammans under bilfärder till vår sommarstuga i Värmland en sommar för måhända kanske möjligtvis tio år sedan? Ja: "Blunda mig till ljus Igen", detta Pop-Album av Samuel Fröler, mer känd för er som Skärgårds-doktorn (Eller var det Gärsgårds-doktorn *sKRATTAr*). Denna CD har många höjdpunkter men den som ej kan glömmas är den erotiska "Blues för vänster hand" som fick mitt tonåriga jag att rodna av skam och självidentifikation. Såhär kan man höra en del av den:
”Onani javisst
Jag är en onanist
En dans med mig själv
När jag är helt själv
Det är ju så underbart
Och ganska kladdigt
När det är klart”
Snälla säg att ni förstår den? För jag blygs för att Tolka!
Väldigt Väneligen
Eder Krister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar