Endast skuggors feeri

Här ligger jag
den skadade poeten,
med bandage kring huvet
och stjärnor kring planeten
Den snurrar och sirrar
och bildas ett hack,
djupt in i pannan
var det nåt som sprack
När John Fogerty på en glänsande affisch,
föll ner och skadade Mich
Det ilar i mitt sår
och isar i min själ,
är det ondskan som nalkas
vill nån ha mig ihjäl?
Det pickar på mitt fönster,
uppenbara mönster
Jag tror nån kommer,
jag hör de flaxar utanför
Jag ser tre fåglar,
som flyger och skränar så som fåglar gör
Är det mig de vill ha,
är jag det byte de jagar
Är det mig de ska hetsa efter,
som stackars åkersorkar uti hagar
Ändå reser jag mig
från min sjuka bädd,
ändå ställer jag mig där vid rutan
skadad men beredd
Jag höjer handen
och lossar haken,
in dundrar svartglänsande korpen
så stor att jag aldrig sett maken
Han sätter sig på dörrkarmen,
jag känner tomhet, jag känner harmen
Sen viskar den
med sluten näbb innan den går
"Leonor, Leonor,
du fantiserade om hennes hår"
Och sen när fågeln flugit har sin kos
ligger jag i sängen, som krossad till mos
Hur kunde ondskefågelen säga mig,
det jag aldrig förtäljer någon annan
Syns det i mina röda ögon?
Går det att läsa i såret i pannan?
Att varje natt
drömmer jag om Leonor,
hur vi mjölar
och hur vi älskar
tills det går och går och går
Skamset somnar jag
med hennes namn på min läppar,
jag drömmer oroligt och modernistiskt,
om djupa dalar, långa käppar,
om att baka
naken och fri
om att vaka
då allt, allt är förbi

(CopyWright) Krister Holmér