Som nyförfrälst bloggskrivarskribent haver jag nu kastat Mig ut i det yppiga hav av gungande bokbloggar, som omger min egen lilla ö. Till att börja med kan jag kontrastera att hurivida de andra bloggarna har roliga namn så har de det. Men de kan inte tolkas speciellt dubbelt. Som mitt (som kan tolkas trippelt, vilket är dubbelt som bra som dubbelt och tribbelt så perfekt som enkelt).
"Sofias tänkta tankar" är kul att säga om man uttalar det kanske tio gånger på raken. Men det går inte att tolka så mycket. "Deckarmamma" låter lite spännande. "Du är vad du läser" låter kul, för det låter som ett hot, dett dödshot, men jag kommer inte på någon mer tolkning. "Bokbloggen.com" är ganska tråkigt och "Nitton stolar" kan jag inte tolka alls. Det roligaste bokbloggnamnet (förutom mitt, Kristers, eget) är "Bokh*ra" tycker jag.
Nu kommer en rolig intressant och personlig anikdot (kan man säga): I skolan idag, efter knådföreläsningen, innan jästseminariet, pratade jag med min bakar-lärarinna om det här med olika bloggnamn. Då sa jag att jag tyckte att Bokh*ra var ett kul namn. Då berättade min bagar-lärar-inna att hon faktiskt hade haft en liknande förening när hon var ung på sjuttiotalet. Då sa jag oj. Då berättade hon att de hade kallat sig för "Bakh*ra" och att de hade träffats många gånger i veckan och bakat som galningar. Och de hade inte nöjt sig med en enda sorts bröd eller bakverk, sa hon, "nemenenne". Utan de hade, sån att säga, "hoppat i säng" med vilken brödsort som helst. De hade bakat frallor och limpor och kransar och baugetter och painericher och tårtor och bakelser och bullar och kringlor och weinerbröd och salzburgbröd och muffins och konsindeiler. Då sa jag att det lät kul och spännande. Då sa hon att det var det. Att det var spännande och kul och till och med äventyrligt.
(Kommentera gärna.)
Väneligen,
Krister
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar