Min egenteliga Plan var nu att Förtälja om dagens evenser. Dock har sådana ej skett ännu. Däromledes måst jag Förtälja om Går-Dagens kväll, under vilken den unge gosse masserade mitt blinda ärr (obs ärret är inte blint utan bara pyntat). Först kände jag en smärta men sedan bara en avkoppling. Efter det skulle Gossen hem och då slappnade jag av i min Soffa. Jag tänkte på den Massage jag gavs av den unge Gossen Claes och ersatte honom i min Fantasi av en Ung Singulär Mamma med flätor som kringlor och hy som en nygräddad Kanelbulle. Detta gjorde ett Trick månde ni tro och snart blev jag avslappnad. Men efter avslappningen kom min Ångest:
- "HEjsan Ångest Gamle vän
- Hejsan Krister nu är jag här igen
- Jo detta ser jag
- Är du lycklig Krister?
- Nej för jag har ångest
- Varför har du ångest Krister?
- För att jag är ensam
Du kommer alltid vara Ensam Krister
- Nej nej snälla och så grät jag
- Jo skrattade Ångesten
Och denna Ångest, likt en svartsjuk dvärgalf, dröjde sig kvar när jag vaknade och den fick mig att tänka på Valborgsmäss ty då vaknade jag också ur min Paulun med smärta i magen. Dennn smärta opererades bort, men denna jag har Nu kan man inte få att försvinna så. Är detta grymma ödets grymma ironi? Människans lott i detta liv? Svaret är ja och minns mina ord "Ångest är en arvedel".
Oroligt, illsuoriskt
Krister Holmér
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar