Drömmarnas kväll

Drömmars moln,
ni bär mig bort
Likt en faruekost
som tar adiu
Ett ting jag önskar blott
sen så må jag dö

Visa mig den dröm
där jag fru Dormin
i min armar famnar
Visa mig den fylligt
hur vi bland rosenblad
och bäddar hamnar

Hon kommer på mig
då jag står och bakar,
hon kliver fram
och sen på degen smakar
Säger "OH, men herr Holmér,
nu var ni stygg!"
Jag frågar "Var det
för att jag smekte er rygg?"
Hon säger "Nej,
ty din deg är odygdigt god,
kom Krister
ta mig här på ditt bord"

Och där i moln av mjöl
och nybakta drömmar
sliter vi i varandra
och klädernas sömmar
Det savar, det slafsar
som ljuvaste musik
Jag är som en hungrig,
fri i en brödbutik
Jag äter och nafsar
och hungrar mig in,
fru Dormin gör det samma
och säger "Nu är du min!"
Och visst är jag hennes,
ståtlig och rak
Visst kysser jag henne,
visst älskar jag bak

Så amoreuse är jag,
och precis då jag kommer in
Kliver förbi dörren
Harry Dormin
Han vinkar och säger,
"Hej, gamle vän"
Jag vinkar tillbaka,
"Är du här igen?"
Och visst är han det,
den barbröstade ynglingen
En glänsande siluett
i en dörrpost i skymningen
Men han bjuder avsked
och jag tar åter upp mitt heta göromål
Fru Dormin hon kucklar
och smetar in min kropp med grädde från en skål
Och just som vi tror
att såhär skall kvällen förlöpa
Då knackar det åter på dörren
en jänta som kakor vill köpa
Jag frågar "Vilka?",
hon svarar "Dina!"
Och gud, då ser jag,
det är Sabina!
Lättklädd som aldrig
hon kastar sig i leken,
hon äter av grädden
och smakar på smeken
Och så förlusta vi oss
den trio, quelle belle
Och visst var det ljuvligt,
denna drömmarnas kväll

(c) Krister Holmér