Hevonen Häst

Kära Mina Läsare, varenda en utav Er.
Haver Jag spunnit Er en Väv? Icke den art af Väv vi placera uppå Natt-tygs-bordet utan den art af Väv vi kalla en Saga, mer specifierat Sagan om Hevonen Häst? Jag kan icke minnas, må ni? En handling som kan te sig att utföras Lätt, men ack! Mitt erbarmeliga Skafferi ekar "af Tomhet", men icke vilken tomhet som helst, ehuru det är en tomhet af Madeleine-kakor som skapar denna Rymnd för ljudet att studsa uti. Ni får dock ej tro att mitt Skafferi gapar tomt utöver just denna enda, enstaka, singulära brist. Nej, tänk om! Jag ber Er. Tänk om. Skafferiet mitt fullständeligt Bågnar och Digrar av bakverk i alla de Slague: Saffransbullar, Marzipanerbröd, Sockerkakor i färgerna tre ("Oh, quel Charmant! Un tricolore!") och Form-franskor. Oh! Dessa Form-franskor.

"Snälle Krister berätta mer om Edet Skafferi". Sluta rota i mina Hålor, en man måste få bära sina hemligheter ehuru han är en GentleMan. "Men berätta Något Annat således!" Javisst, men var då tysta. Låt mig berätta Sagan om Hevonen Häst.

Min Farfar var en ryttare. Över nejden, där for han. I stallet, där förde han sitt leverne.

- SNälle Farfar, Spela då Shack med din Yppersta Favorit, din Sonson Krister.
- Tig, lille Gosse. Ty Jag skall spela Kroppens Shack med min Häst - Hevonen.

Kära Läsare, ni må förstå? Ni följa mina generaliska Tankar? Hevonen Häst var min ädle Farfaders Häst och de älska varandra, vilket ibland tog sig, låt oss säga, Hand-Gripliga Hand-Grepp. "Lille Krist, maka undan dig från Stall-Stugan" kunde Farmor Säga. "DIn Farfader skall Älska med sin Häst". Så kunde hon Säga, den milda Farmor. Och då genertes Jag. Röda Kinder, blossande av Skam. Likt så många Gossar före Mig önskade Jag, att Min Farfader kunde älska med Min Farmoder. Men icke. Åren Gick och hon förblev orörd, Lilla Farmor. Hon bad till Vår Herre "Oh Herre! Månde att Hevonen Häst dör eller åtminstone blir förlamad!". Men Hevonen han Levde, spänstig och Rask. Men så en Dag kom Vändpunkten.

Med Vändpunkten menar jag således Social-Förvaltningen, formgedd likt Richard Tegersdorf, den Socialdemokratiske Commune-Tjänstemann. "Ve och Fasa!" viskade Farfar när Tjänstemann T. kom vandrandes. "Upphör Omedelebart med dina Sysslor med Hevonen Häst" svarte denne. Och så blev det; Hevonen Häst fördes bort och kvar blevo min Farfar. Kvar blevo Han, som förr i Stallet. Men en nyhet: Han var ensam. Och en dag, Oh denna Sorgens dag, gingo han bort, min lille Farfar.

Ni må förstå? Ni må Lyssna till Generalens (=Mina) ord? Detta är ej en Saga om enbart Hevonen Häst, ej en Saga om Enbart min Farfarders Kärlek & Äktenskapsbrott, utan i Först och Främsto en Saga om den Svenske Socialdemokratie och hur den tvinga oss Alla in i Samma Mall. Oh, politiker. Låtom Oss leva! Låtom oss hava Våra Liv. Jag ber på mina knän. Vemhelst vi älska, varhelst vi detta göra - Låtom oss. Ock än en gång, för att stryka Under: Låtom oss.

Upprivet, fylld av Saknad
Krister Holmér