Det Gamla Slottet Ögonblick

Blunda Edra ögon en stund.Låt dem Hvila. Nå, blundar Ni? Eller försöker Ni lura Eder Krister? Så måst fallet vara, ty om Ni verkeligen Blundade, skulle ni Ej kunna läsa Detta. Nåväl. En bluff är en Bluff och jag är icke den som låter lagt kort Ligga. Ty blunda igen, och jag skall föra er på en Resa, mot det gamla Slottet Ögonblick, alldeles invid Hjälmaren. Må Ni ha besökt? Det har i alla fall Jag. Under en kort dag på början "af min Lefnads Branter", jovisst. Men de Minnen som etsat haver etsat sig Hårt.

Oh, Slottet Ögonblick! Dit for vi, Mor och Jag. "Oh, Mor! Om Jag ändå Finga Sova här i baksätet!" Och Sova, det finge Jag. Hela Långa Färden lågo Jag där, skakandes av Upphetsning. Upphetsning i baksätet. Så exaltad Voro Jag, att hela Croppen min skakte. Ty anspänd, det var jag. Hopp, det hade Jag. Hopp om livet, hopp om Drömmen. Och Drömmen den blevo Sann. Ty det var på Slottet Ögonblick jag bevittnade mitt första Samlag mellan man och Kvinna. En rödbrusig man med Kock-mössan på svaj och tvinnade Mustasher. En rödkindad Flicka med Stora Behag. Omsvärmade i det allra Heligaste på Stora Skärbrädan. Oh! Denne Unge Gosse jag varte. Månde att Det var Där Jag blevo Man?

Många Gånger haver Jag försökt Gestalta det magiska Jag såg. Senast Igår, då jag lockte in lille Lisa Servitris in i Stora Skafferiet. "Luta Dig Fram", sade jag. "Jag kan inte finna Cacaon". "O ja visst", svarte hon. "Jag är Villig". Och hon lutade sig fram. Och Jag förde den in. Mustashen Vaxad, Kockmössan på Svaj. Men ändock: Skammen. Ty svikit mitt löfte till Eva-Lotta Smedberg, har jag nu. Men därpå: Njutningen. Njutningen av att ha Överrumplat Lille Lisa Servitris, blott Sjutton v¨årar. Njutningen av att ha Släppt han fri, den Vilde.

Ty Celibatet är inget för Män som jag; det som en gång släppts lös måst så förbli: Otyglat.

Vällustigt,
Krister Holmér