Orden må räcka, men räcka de Till?

Djup, djup är Sorgen - likt en Sjöfågel den röra sig från Hamn till Hamn och nu, kära mina läsare falla polletten på plats. Det äro Jag som liknas vid En sjöfågel - minns den klassiska Kapten Nemo med en Albatross kring hans Fot? Likt tunga släpande Steg och nu - Mon Dieu! - vi återkomma till Sjöfågeln ehuru jag är både denna och Kaptenens Albatross. Ni månde förstå? Jag är såväl Drabbad som Drabbare - och den som Åsyftas i båda dessa fall är - Jag Själv.

En förmåga som ter sig likt Öfvermänsklig? Den har jag. Kvinnor & Contactue, dessa Skamlösa belastningar. Må Kärleken vara fri! Ja, må den Vara. Men även Friheten kan äga sina Offer (Ni må ha läst Doctor Glas?). En Frihet kräva dess tillbörliga Ansvar, och denna haver jag Icke Alltid visat. Ni förstå vartåt jag dryftar? Mina Syftningar må vara, så att säga, glas-klara?

Tillåt Mig att bokföra en viss Partikulär Diskrepans: Som barn blev jag Slagen. Och efter detta: Ett löfte. Att aldrig mera Ursäkta Mig för att Jag Är Den Jag Är. Och detta vill då säga Krister Holmér. Världen äro en Culisse och Jag innebär en Hufvudroll. Javisst. Men detta haver skavt, det Har Knastrat & Dragit. Smutsen Jag rör upp kan ej släckas med Vatten, ej Heller Min törst. Därav Jag söka Contactue. Contactue som tröst mot Törst.

Oh ni Bitterljuva! Måst Jag fortsätta denna Skam-dragning? Ja, det måst Jag. Gudinnorna veta, och det gör Jag med. Jag skall yttra de Ord jag tillsvurit mig själv att Aldrig Yppa. Jag haver skam. Detta är sant. Skämmeligt, men sant. Oh! Denna Cirkel. Den drar mig inåt, maler mig Utåt. Bakom en skärm av Språklig Ekvilibrism, Bakom en skärm av Masculine Kraftue stå Jag. Men stå Jag ensam?

Jag beder Eder: Låt mig få Veta

Beaktansfull,
Krister Holmér

Moralen och Svaren

Låt oss tala om Moral. "Oh Krister undervisa oss!". Javisst. Detta är min lott ehuru jag vet mer än er. Men samtidigt är denna lott något som gör mig Ödmjuk. Här må inga pekpinnar finnas. Jag är ingen Kvälltidnings-Expert. Jag skall icke Uppfostra, enbart Uppfordra.

Det har Mig nyss kommit till Höra att det ansees att jag är Syndig. "Nej men fy, vadan detta?" Jo lyss nu så skall jag förtälja. En god Vän, ni månde ha läst om honom, vi må kalla Honom den Unge Claes, haver idag rungit Mig och sagt "Krister din Blogg den är Fantastisk men varför skall du nödvändeligen lägra fru Isabella Dormin, maka till major Henry Dormin, moder till min gode vän den unge Harry Dormin. Haver du ingen respekt?".

Förpaffad svarade Jag: Nej jag "haver" ingen "respekt". Jag haver Lusta, något så starkt som intet annat. Och därtill "haver" jag icke Förståelse för denna Borgeliga Förstockade Moral (=BFM) som kräva Monogameni. Jag är en Fri Man och den sköna Isabella är en Fri Kvinna! Låtom oss vara Fria tillsammans. Låtom oss vara Fria i sängen, på köks-bordet, i Träd-Gården bland lummiga löv. För vad kan vara ännu mera värdefullt än två Människors Frihet? Detta liberala tankemått, vilka må ni vara som ifrågasätta?

Allt detta sade jag Den Unge Claes, min FORNE vän. Jag sade detta och mer därtill. Ehuru jag är en Erfaren man haver jagt haft Contactue med många Kvinnor. Jag må minnas min Första Förbundna: Det var Bagarkonferans anno 2001. Fasta armar, möra av knådande. Och så hon: En Ängel med Gyllenbrunt Hår och en Aptit för mer, ty Make och Gossebarn var lämnade hemma. Och mer fick hon, månde jag säga. Fråga mina Grannar. De må veta.

Argt, upprivet, smädat:
KRISTER HOLMÈR

En fortsättning på det Glömda!

Oh! Så Genant! Jag formeligen Rodnar. Från tå till topp (= min huvudknopp) och ändå långt, långt ut i Stoltheten. I villan och vallan och den underbara Upphetsningen glömde jag bort mitt föremål: Den homosexuelle Vän. Ni få icke tro att jag har några Böjelser. Så klart att jag kan inse en mans Skönhet, men är denna eggande? Är den, om jag får drista mig, Erigerande? Svar: Nej. Men den må finnas hos andra och då må jag säga: Jo Visst. Där må den finnas och där Må den Vara. Men den får ICKE vara på MITT Frukost-Bord. Men den hamnar icke där. Ty jag är ej Homosexuell, likt min vän.

Oh denne Homosexuelle Vän! Så vis dock han skall bli Lärare. Vi diskutera Ditten och vi diskutera den än mer allvarsamma Datten. Och allt så sprudlande under denne Homosexuelles ledning. Ty han är Pedagog. Han spelar Socrates till min Platon och säga: "Jaha men kan det vara på ett annat sätt än det du redan sagt Krister?". Och då tändas mig en lampa: "Ja! Det kan det sanneligen!". Oh, du min Vän! Oh du min Majevtiker, min förlossare! Ty det finns så många tankar i Mig, tankar som måste Förlösas innan de drunknar i mitt evinnerliga, Oövervinnerliga Djup.

Ni månde förstå vartåt jag vill komma? Jag skoja med den unge man, säga: Du njuter av hårdare tag? Och han må då svara: Nej ty jag tro på en mjuk pedagogik. Och då Skrattar jag för det är inte i Skolan jag åsyftar de Hårdare Tagen *fniss* utan i umgänget två Män emellan. Men detta går honom förbi. Och då kan jag känna ett Styng i mitt Yppersta Djup: Måhända är det jag som är Pedagogen och han Lärjungen?

Endast framtiden klan utvisas. Endast Framtiden kan utvisas....

Begrundande, Cerebralt
Krister Hoer

Den Homosexuelle Vän.

Kära mina läsare, har ni en Homosexuell Vän under Lärarutbildning? Ty det är en sak som jag har. Mitt vidsynta sällskap begränsar sig ej till de Socialt Acceptabla, utan även till dem som må, så att säga, falla utanför de ramar som vårt Stolta Samhälle ställer upp. Alltså accepterar jag även Homosexuella Lärarelever i mitt sällskap, trots åtskilliga näsrynkningar som signalera att Krister Holmér, det är en man som är för fin för dessa kreti och dessi pleti. Och jovisst! Krister är för fin. Men han är även finare! Ty vad kan vara finare än att vara fin? En fråga av Ontologisk Karaktär, väl värd att inspektera. FilosofiStudenter: Jag kallar eder! Här haver ni ett ämne för en Uppsats D. Var så goda.

Hamnen och namnen, jag vet vad som gäller

Blott en dag,
ett ögonblick i sänder
måst jag leva
Drömmarna skall jag lämna
Jag skall aldrig mera nämna
de önskningar som i mig dväljs
Utåt jag visar
en polerad yta
Men inuti kan jag höra
vargar ryta
Det finns en längtan
i mitt bröst
En längtan efter
ro och tröst
Jag längtar efter
att få hålla ett barn i famnen
Jag längtar efter
att få viska de magiska namnen
Lille Krister Auguste Kornblå Holmér
så heter barnet
jag i drömmarna se
Barnet som skall bli
min förstfödde son
Barnet som skall ta mig
bort härifrån
Bort från längtan och lustan
iväg till den ungerska Pustan
Dit skall vi fara, min son och jag
Där skall vi vara, varaeviga dag
Bort från Studenstadens eviga gytter
Bort från Kvinnokarlens ständiga flykter
Flykter som gå
från en famn till en annan
Ständigt en ny hamn
där jag kan lägga till
Men innerst inne jag veta
att lyckan inte är en hamn man kan hyra,
den har inte ens ett namn - den har Fyra
Och namnen de tillhöra
den Gosse jag ser:
Krister Auguste Kornblå Holmér

(copy)W(right) Krister Holmér

Akademien har jag betvingat, likt en Galt bestiger en Sugga!

Ni haver väl Mig ursäktat? Ni haver väl Mig förlåtit? Ni haver väl haft Överseende? Ty jag har inte haft tid med Er. Ty jag har skrivit klart min Uppsats D!

"Oh Krister!". Så må de säga. Och detta skall de få göra. Ehuru jag skrivit hela min Uppsats D på en endaste helg må jag ställa en fråga: Hur många av Er har rott denna bedrift ända in i den talspråkliga Hamnen? Ej så många som har Tvivlat! Krister den bespottade, numera pelarhelgon? Ja, så får det vara. Alla dessa telefonsamtal med kontentan: Har du icke börjat? Jo svarar jag. Jag har sökt information. Men har du inte skrivit något och jag svarar nej. Jag har händerna fulla! Händerna fulla med surdeg att knåda och kvinnobröst att smeka. Jag har inte haft någon tid att ägna Akademien.

Och detta är inget jag skäms över. Ingalunda, näppeligen! Detta visar bara att Krister det är en man som många konster behärskar. Men nu får ni mig ursäkta Igen. Jag skall dricka en kopp javanesiskt Kaffe, knapra lite Madagascariank Choklad, måhända förefatta (eller Skalda, för den del!) ett Poem och sedan cykla hem till min handledare Thorbjörn för att där lämna in min Uppsats D betitlad "Uppsatsue D - En rundwandringue blandue Kristyr af 1600-taletsue Europa".

Väneligen,
Eder Ständige Ciceron Krister Holmér

Drömmarnas kväll

Drömmars moln,
ni bär mig bort
Likt en faruekost
som tar adiu
Ett ting jag önskar blott
sen så må jag dö

Visa mig den dröm
där jag fru Dormin
i min armar famnar
Visa mig den fylligt
hur vi bland rosenblad
och bäddar hamnar

Hon kommer på mig
då jag står och bakar,
hon kliver fram
och sen på degen smakar
Säger "OH, men herr Holmér,
nu var ni stygg!"
Jag frågar "Var det
för att jag smekte er rygg?"
Hon säger "Nej,
ty din deg är odygdigt god,
kom Krister
ta mig här på ditt bord"

Och där i moln av mjöl
och nybakta drömmar
sliter vi i varandra
och klädernas sömmar
Det savar, det slafsar
som ljuvaste musik
Jag är som en hungrig,
fri i en brödbutik
Jag äter och nafsar
och hungrar mig in,
fru Dormin gör det samma
och säger "Nu är du min!"
Och visst är jag hennes,
ståtlig och rak
Visst kysser jag henne,
visst älskar jag bak

Så amoreuse är jag,
och precis då jag kommer in
Kliver förbi dörren
Harry Dormin
Han vinkar och säger,
"Hej, gamle vän"
Jag vinkar tillbaka,
"Är du här igen?"
Och visst är han det,
den barbröstade ynglingen
En glänsande siluett
i en dörrpost i skymningen
Men han bjuder avsked
och jag tar åter upp mitt heta göromål
Fru Dormin hon kucklar
och smetar in min kropp med grädde från en skål
Och just som vi tror
att såhär skall kvällen förlöpa
Då knackar det åter på dörren
en jänta som kakor vill köpa
Jag frågar "Vilka?",
hon svarar "Dina!"
Och gud, då ser jag,
det är Sabina!
Lättklädd som aldrig
hon kastar sig i leken,
hon äter av grädden
och smakar på smeken
Och så förlusta vi oss
den trio, quelle belle
Och visst var det ljuvligt,
denna drömmarnas kväll

(c) Krister Holmér

En Don Juan i förklädnad, må han snart träda Fram!

Vad vore livet utan vänner? En retorisk Fråga, javisst - men ack så välvärd att begrundas! Jag återkommer nu från en dag i vänskapens Tecken, i vänskapens Töcken (!) ehuru denna Vänskap fyllt mig "af ett Lyckorus" ej skådat sedan jag läste "Drottningen har ett Juvel-smycke" av knivmördaren, skolförståndaren och präst-sonen CJ Almquiste. Så luta er tillbaka nu då jag tända er min Lanetrna Magica och föra er bakåt i tiden, till denna Eftermiddag.

I arla morgonstund vaknar jag. Oh, allt som ska göras! "Men vad har du att göra Krister?". Mycket min vän. Mycket. Degar skall redas och smetar skall stekas. Javisst. En syssla som vaneligen fylla mig av glädje. "Men varför blir du inte glad nu Krister?". För att jag känner mig ensam. "Stackars Krister men kan ingen bjuda dig på en, så att säga, supé?". Javisst! Och detta var vad som hände då telefonen rang och den unge Harry Dormin sade "Släpp genast alla knådar-planer och besök mig i min Herrgård". Och i hans Herrgård jag besökte honom. Min finlemmade Assistente och vem mer var där jo den Unge Claes, Harry Dormin's föregångare som snart skall emottaga sin Hatt. Oh dessa Gossar! Oh denna Krister! Oh denna dag i en lant-idyll utanför Uppsala Stad.

Vi Gossar, vi Unga Män haver haft mycken umgänge. Ståtlige Harry som Rider taktfast, Vackre Claes som agerar betjänt. Och jag, deras Herre och Gosse-man som ligga och få alla sina lustar tillfreds. "Harry min vän, kan du så hämta mig ett glas av Lemonad?". "Lille Claes, månde att du bragte mig ett Paraply ehuru Solen lyser i mina ögon?". Denna dag har ägt en Skönhet som Ord ej kan skönja, bara beskriva. Likt ett litet mårddjur (ej järv men måhända iller eller - oh, quel magnifique! - en Hermelin) som smyga omkring och viska "Denna skönhet är mig för stark!", så känner jag mig nu då jag beskriva det som varit. Den arma tid som flutit.

Men ännu vackrare än den Kärlek unga Män emellan, det har Harrys Mamma varit. Hon kom i sällskap av sin make, Hästuppfödare, Major & Gentleman Henry Dormin. En ståtlig Karl på min ära, men ej värdig att sola sig i sin Hustrus Glans. Oh, denna kvinna, denna Mamsell! Denna vackra Isabella Dormin som rodnade under mina ögons hårda blick ehuru de avslöjade en annan hårdhet därunder. Likt en sann Madame hon scrufva sig Generat när jag kyssa hennes hand, gång på gång med mina ögon fästa på hennes fylliga barm. Generad och otillfredsställd jag lämnade henne idag, men nästa gång vi ses måst jag se till att, som vi diskreta Herrar må säga, stöta i hennes blöta.

Och snart skall nog detta ske, då jag lyckats smickra mig in hos Major Henry Dormin till den grad att jag blivit bjuden som Sommar-gäst till Herrgårdssätet, då jag har uttryckt intresse för hans två svagheter: Lippizaner-hästar och Malt-Whiskey. Men föga vet han, denne vackre, aningslösa man, att då han ligger i sin schäslong med magen fylld av Kristers Petit-Chouer och sin egen Sprit, så skall jag - den Unge Krister Holmér - inta såväl hans silkesPaulun som hans vackra Fru.

Ett suktande, oanständigt, kättjefullt, lystet och (framför allt) Vällustigt Arrividerci sänder jag, Krister Holmér, mina läsare!

Lyriska kändisskapet

Så har man gått och blifvit både publicerad och famös! Den vitt beryktade och högeligen respekterade och välrenomenerande Hem-Sidan "Dikter 360" har efter moget över-vägande nämeligen bestämt sig för att publicera ett av mina poetiska poem-alster.

Inte nog med detta. De har också skrivit utförliga recensioner om mitt utlämnande verk, och däri enhälligt hejdlöst hyllat mina stora diktar-talanger. De uppmanar mig också att uppsöka närmsta scen, för att där gör slag i sak, och för den bredare massan förkunna min konst och visdom. Kanske, goden folk, skall detta bliva sanning. "Oh, Krister, dette vore gudoemliget!" Jaha, min danske vän, kanske det, kanske det.

Imorgon skall jag spörja min unge Assestente, Harry Dormin, för att höra vad den unge och finlemmade ryttaren har att säga om saken. Måhända har han råd att skänka.

Till dess, läs mitt poem och dess applåderande anmäleningar här: här.

Förutan diva-later,
eder
Krister Holmér

Centralt för lyrikern, denne Nätte vän

Gossen, den unge Harry Dormin i språnget! Den unge Harry DOrmin på hästen. Raska kuse, arma krake! De flyger! Ja, se. De flyger.

Ovanstående prosa-lyrik är ett försök av Undertecknad att skildra dagen som den varit. Jag och Harry Dormin, min Assistente. Harry Dormin med sin häst. Dessa är de elementue, måhända pusselbitar som har utgjort en dag som denna. Är jag för kryptisk? Är min ekvilibrism för flyhänt? Ach, hästen! Denna Apollons dygd. Jag må minnas Farfar: Krister Holmér d. ä:st (=den äldste). "Nu skall jag ut i stallet" sade farfar. "Må jag följa med, må jag följa med?" sade jag med Oskyldiger Röst. "Nej stanna hemma sa Farfar för jag ska språka med min häst".

Åh, sålunda de språkade! Likt en Zarathurst och hans Elds-Dyrkare. Men även ett Gosse-barn måst få Språka med sin farfar ehuru denne yngling haver spörsmål. Skall dessa få gå obesvarade, orsakat av den arme Fåle? Ack, Hin Håle. ACK, HIN HÅLE! Fasta händer hade han, min Farfar. Och ett fast handlag haver jag ärvt.

Oh, vilken utsvävning? Ja, visst. Så låt mig nu återgå till Ämnet: Den unge Harry Dormin.

Den Söte helg.

I vackren kvinnen,
I reden redlösen mödren
i baren
jag saluterar
eder

Utan ett berätta för mycket har jag i helgen bakat morgonscones åt inte mindre än tre olika kvinnor, och då sov jag ändå ensam den natt som framför Lördag ligger.

Kanske har jag samlat mer kraft för att berätta min grandiosa bedrifter, en stund i framtidens mund. Om icke - tänk er allt, och tänk er sen det ännu bättre.

Nu skall jag försöka habulitera mitt skakade hufvud. Den unge Harry Skall köra minn rull-stol ner till Conditori Victoria, där jag skall serrer la main med hufvudkonditorn, min blivfande Chefue.

Utmattat,
Krister Kristyr (i dubbel bemärkelse) Holmér

Brådskande Brask-Lapp

Månde detta stämma! Herrej*vlar månde detta stämma ehuru Gamle Krister skall ut på krogen ikväll! Åh dessa mammor! Dessa Singulära Mammor med erotiska Fantasier om Undertecknad! Undertecknad med sin kavel, Undertecknad med sitt stolta Organ! Då mitt sexuella "liv" i det sista varit begränsat till vissa välbeprövade Förmågor kommer jag att vara på jakt ikväll. Så månde detta stämma! Jag skulle bli så glad.

Upprymt, förväntansfullt, liderligt
K. Holmér

En mästarbagare? JA! En mästar bagare.

Kära mina läsare nu skall ni få ett besked som inte är ett SorgeBesked utan ett GlädjeBesked för i sommar har jag fått anställning på det ärvördiga Conditori Victoria här i Uppsala Stad! Jag postade in arbets-prover och de vart särdeles förtjusta i mina kanapéer men även mina Syd-Franska Wienerkransar vann Juryns uppmärksamhet. Därför vill jag säga tack Juryn! Ädla mina läsare, månde att ni komma på Besök så att vi kan hava ett Spörsmål! Min anställning inleds "i början af Juni Månad, då Solen står som högst" och kommer att vara Oregelbundet Irreguljär.

Väneligen
Krister "Kristyr"

Droppar du för mig?

Blott en tår i havet,
blott ett strå i navet
Vem minns väl det?

Blått är det i havet,
sport är det på travet
Vem glömmer det?

Endast en dag
i ditt famntag,
endast en tid
i ditt stall
Endast en tvist
med dett hamnlag,
endast en stund
på din pall

Sen är du min,
skön Sabina,
Sen skall vi
dricka ett stop
Sen är kyssar
och kramarna dina,
sen skall vi
ligga ihop

Ljuvlig
blir den stunden
Som bullen
rykandes färsk ut ur ugnen

(c) Krister Holmér

WHisky in The JAR

Vad kan vara bättre denna Onsdag Kväll än äkta Rock and Roll!

Den nya vänskapen kom omdelbart

Denne yngling, Denne spänstige Gosse Harry min Assistente må vara en gåva sänd från Gudarna. Eljest han följde mig hem från Affären sade han "Skall jag hålla dina Kassar, Krister" och jag sade ja tack ty jag har nyligen haft hjärn-skakning. Och då sade Harry "Menar du så här" och skakade våldsamt på sitt Hufvud. Åh, ni månde tro att jag skrattade när Harry gjorde så. Och sedam sa jag Harry vill du ha en kaka? Och så sade Harry "Gärna" och då sade jag "AJ!! Du påminner mig om min olycka" och vi skrattade både likt lyckliga fränder i den lummiga UppsalaDagen.

Ni får dock ej tro att jag och min Assistente bara haver skrattat. Vi haver även Trätat. "Oh mon dieu!" Ja min franske kamrat, det jag säga må vara sant. Ehuru jag och den Unge Harry pratat om Politiken där vi har, så att säga, olika färg.

Låt mig ge Eder Läsare en bakgrund: Flanerandes längs Uppsala Gator vi möta en ung flicka, en Utsände af Operation Dagsvirke, en lortig - så att säga - tiggar-unge. Då jag vända Hufvudet ivrigt Bortåt säga Den Unge HArry "Nej Krister Du måste se Barnet i ögat och hjälpa Denne", varpå jag Replikerar "Ju mera jag hjälpa HENNE desto sämre blir det för MIG." Jo förvisso svarade Harry och insåg att det samma månde gälla Honom: Ju mera han må hjälpa ANDRA desto sämre kommer det att bli för HONOM SJÄLV.

Med detta var trätan över och vi sjasade iväg den Unga Utsända som försökt slå en kil oss karlar emellan. Som tur var såg vi raskt inpå en liten Hund som såg så lustiger ut ty den hade ingen PÄLS! Och med detta kom skrattet tillbaka. Skrattet mellan Harry och Mig.

Väneligen, politiskt:
Krister H0lmér (oberoende liberal)

Sprätten & Lusten - Ett Epos

Rosor och Buteljer -
Oh, svagsinta kanaljer
Ni tror att livet blott är
en räcka af Blomster och Sprit
Men lyss till Kristers luta
så ska ni få veta
hur Passioner kan bli heta
på denna vackra skuta
vi kallar Moder Jord
Ja lyss till mina ord,
ty här står jag inför er -
den unge Krister Holmér

Här går jag med självsäkra steg
"Oh, en sån sprätt!"
så säga de som förgås av avundsjuka
"Oh, en sån Karl!"
Så säga de som förgås av Lusta
Och jag skall ge er båda rätt
för det är icke lätt
att inte va en sprätt
när man vet vilken karl
man innerst inne é
När man är
DEN UNGE KRISTER HOLMÉR

Beundrarbrev i e-postform?
Min inkorg svämmar över.
Mästerverk i eposform?
Ni får vad ni behöver.
För här är jag,
släpandes mitt hjärta i smutsen
För att få den rätta skjutsen
i min Poesi

Sabina, Sabina!
Sabina du fina!
Kom till din Krister
Du vet ej vad du mister
Oh, mitt hjärta förgås
Men det är bara så
som sanningen kan nås
Hjärtat det bultar och brister
innanför bröstet hos eder Krister
Jag spottar och sparkar och alla här ser
den STARKA PASSIONEN hos Krister Holmér

Sexuella lustar,
hästar och kuskar
Alla fantasier
som jag gör till mina
Jag har älskat på Nilen
med den vackra Cleopatra
Jag har legat med
Marie Antoinette
Men det är inte lätt
För det enda som ej har skett
är att jag fått den jag mest åtrår
Icke Sabina, men den vackra Leonor!

Tvenne de kvinnor som se mig och drabbas
av en rädsla som ej kan förklaras
"Oh vilken man,
hur kan han va sann?
Om jag stannar hemma,
så kan han ej krossa mitt hjärta!"
OH DENNA SMÄRTA
DENNA EVIGA SMÄRTA
TY DE JAG HELST VILL HA
FRUKTAR ATT JAG SKALL GE DEM
SAMMA ÅKOMMA SOM DE ÅSAMKAT MIG

Varenda dag en kamp mot döden -
detta slutligaste av Människoöden
Men se på mig, jag kämpar starkt
Mot krafter som jag ej rå för,
likt en erektion som aldrig dör
Här står jag nu med kaveln i handen
och Bagarmössan lätt på sné
Huka er nu, båd Herre ock Fru
Tro aldrig på det ni ser -
För här kommer nu
den unge Krister Holmér!

(COPYWRiGHT) Krister Holmér

Tills isen kokar

Den första Passionen
var ljuvlig och het
Dagarna tillbringades
i sängen
Och det var
hela poängen

Den andra Passionen
var erotisk och stark
Älskogen skedde
precis överallt
båd där det var varmt
och där det var kallt

Den tredje Passionen
var sexig som få
den tog mig i vånda
den tog mig i nöd
den älska mig sårig,
men nu är den död

Den fjärde Passionen
var hård som en nöt,
den bringade vallmo,
den bringade stöt
oh,
så jag njöt

Den femte Passionen
var den största och sista,
den var rusig och ren
slog band kring ben,
drev mig ut, drev mig in,
tills jag sansen och minnet
helt mista

Så står jag här
blottad och brusten,
än har jag längtan
och än har jag lusten
Men vem skall bringa mig
den sjätte passionen,
vem skall göra den femte,
ej till den sista,
men till blott en
i processionen

(C) Krister Holmér

Så bleve han funnen

Se där! Se där! En ny ynling har nu inträtt i tjänste hos mig, som Assistente, med anledning av den brutala hjärnskakning jag under gloriösa omständigheter har tillskansat mig.

Den nye assistenten är en god frände till min förre - Claeuse - som varmt har sänt mig sina rekommendationer om sin vän. Assistente och gosse numoro 2 har haft möjlighet att inträda i min tjänste, då han - till skillnad från sin förre föregångar och på sätt och vis välgjörare, då denne rekkomdnerade den andre jobbet och mig att låta honom få det - redan har tagi den stora Studenten, och nu har vandrat runt i sysslolöshetens sötdoftande men ack - ACK - så förrädiska slöja.

"Men, Krister, vad heter då denne üngling?" Oh, min tyska vän, det ska jag förtälja: Harry. Han heter Harry. "Oj, *fniss*, det var ett lustigert namn!" Ja, visst är det! Lustigt som få! Och de sade jag till honom också, när vi nu på morgonen råkades. Tyvärr blev såg han ut att bliva en aning moloken då jag påtalade detta, men han lös snart upp igen då jag för hon sjöng det chanteuska numret "Harry har hittat en hare och haren heter faktiskt Herman, när Herman blir rädd skuttar han två steg i taget, två steg i taget HEJ!". Då blev det raskt muntra miner ånyo.

Ännu vet jag icke mycket om denne Harry. Clause har dock intygat att han ska vara av förträfflig art, rask och pigg, med sinne för både humor och allvarsammare grader. Själv har han också berättat att han på fritiden älskar att rida. Oh, vad han verkar rida. Ständigt, upp igen och upp igen. Finlämmad och reslig, det tycker Harry att en häst skall vara. Och mer lär väl framkomma under det umgänge vi skall uträtta under den närmsta tid.

Med vänskandets hälsningar - Adiue!

Eder,
Krister Holmér

Jag kräver

Jag kräva icke raffiga kläder,
jag kräva icke herrar i läder.
Jag kräve icke lyxig dryck och mat,
jag kräva icke påvevigd oblat.
Jag kräva icke massa pengar,
jag kräva icke breda sängar.
Jag kräva icke anständighet,
jag kräva icke integritet.
Men jag kräva ett hufvud som är helt,
jag kräva ett könsumgänge som icke är stelt.
Jag kräva en mäkta stor kavel,
jag kräva att få rensa min navel.
Jag kräva en plats på Parnassen,
jag kräva en stund på terrasen,
i vila och frid,
i låga och strid,
jag kräva min plats
här i livet.

Copywright Krister Holmér

Om jag söka, må jag Finna? -Shakespere

Ehuru den unge Claes ej kan återinträda i Tjänst föranlett av närstående Examina med tillbörlig Hatt sänder jag en Modest Förfrågan till alla mina läsare: Må någon av Intresse inträda i Gossens skor under cirkumsedes En Vecka framåtledes och bistå min Rehabilisering? Svara denna annonsalemang á sexy_holman@yahoo.se och jag skall taga Er anökningsform i Djup beaktining. Timlön utgår men F Skatte-Sedel krävs för anställning.

Hoppfullt,
Krister Holmér

En icke-linjär redogöreslse, båd Gyllen brun och SVART

OH en sån dag! OH en sån underbar dag som går-dagen var i en början att dess färg för nu och för evigt är GYLLENBRUN, denna min Största favorit av alla färger, likt en Nybakt Bulle reser sig upp och hälsar dagen godmorgon: "GODMORGON Dagen!". Ehuru denna dag även således var en SorgeDag men detta inträffade under dess Andra Halva och färgade den Svart.

Anförtrott av att den Unge Claes skall avsluta sin Tillförordnade Tjänst som min Personliga Assistent tog jag med honom till Uppsala BadHus, en uppgaskande manöver som hade en verkan. "Gör bomben Krister" skrattade Claes och Krister GJORDE bomben från bassäng-kanten och sedan sprang jag upp till Ettans Trampolin och där gjorde jag också Bomben och ALLA skrattade och Gossen Claes som skriker "ÅH KrIster hoppa trean!" och jag, andfådd med vatten strilandes längs min kropp tar mig upp längs treans Trampolin och nu skriker jag, Jag skriker "SE upp DÄR nere för här kommer Bomb-Krister!" och alla såg upp och vattnet det stänkte!!! Och anfådd var jag och det bultade i mitt bröst för nu blev jag SEDD och min unge Gosse skrattade så frejdigt aqtt hjärtat värmdes och jag sprang upp till femmans Trampolin FEM METER upp och alla stod och applåderade och skrek HEJA KRISTER HEJA KRISTER VÅRAN KRISTER DU ÄR BÄÄST!!!! Och jag gjordfe Bomben från Femmans Trampolin men detta var olycklibgt ehuru jag slog mig Illa.'

Detta inskedde strax efter klockan 15 på Dagen Igår och vid midnatt vaknade jag upp återigen på Uppsala Lassarett och skrek "AJ det gör ont" och doktorn, den ädle doktor Hans vakade över mig och sade "Du må vara en hjälte, men hoppa ej Bomben från Femmans Trampolin igen eljest du nu har ådragiot dig medvetslöshet och Hjärn-Skakning". Detta var doktorns ord och de Var Sanna. Anlett av mitt höga Fall han jag, Krister Holmér den mäknskliga Bomben, rotera ett halvt varv och landa med huvudet mot vattenytan istället för Fötterna. Detta gav mig HjärnSkakning och även medvetslöshet, ehuru fallet var Hårt. Nu måst jag dricka fruktsoppa och Vila i två dagar men sedan är jag tillbaka i Gammal God Form (=GGF).

Den Unge Gossen Claes har sänt mig blommor, Gud välsigne.

Skadad men ändå Väneligt
Eder Krister H.

Där solen skiner växer GODmodighetern

Ajaja, vad det bultade och bankade i mitt lealösa Hufvud under gårdagens dag. Men idag är jag åter kry rask - ja, alltså, så kry och rask en gentil Herre som mig själv kan ha ontologisk möjlighet att tilltädes vara när han (det vill säga jag) har fått sin Vackra blindtarm utskuren ur sin lekamen.

Ute skiner och solen och ute drillar fåglarna. Det ska bli mig ett sant nöje att spatsera och flanera kring Uppsala gatläggningar, en dag som denna. Och detta skall jag göra i kampanjon med min Assistente, den unge yngleningen Claeseu.

Forfararande är det dock något som ruvar mig. Något helt ospecifikt har krupit in i medd skallben och sörplar där i sig spinalvätska, utan att ge sig till känna. STIG FRAM, ryter jag, men inget minne ploppar upp. Har det hänt något, under de tidvis suddiga festligheterna häromdagen? Har jag - Krister - Kanske utfört ett stordåd, och sedan i min ödmjukhet och godmodoghet valt att glömma detta, för att inte gå här och stoltsera och berömma mig själv och vara styv i korken, bara för att jag har utfört en så oerhört behjärtansvärd och självutlämnande godaktig handling. Då måste jag i sådana fall ta mig själv i näven, skaka den, och berömma mig för ett så ädelt till tag. "Ja, det var verkligen ädelt Krister!" Ja, tack, tack, men det är ingenting att skryta om.

Väneligen,
Krister Holmér

det E prima PARTY när loke har såndärnt

wooohoo ojojoj Jag Krsty Kristyr (==KRister) har ännu icke gått och lagt mig. För. Att . Igår va jag och Loke - hehe DANS PÅ VALHALL I KVÄLLE, SLÅ PÅ TRUMMAN BROR, - vi hade festligt vi. eller andr och jag DRAck en hel del massa gurre gurre gpottigt fin vin som jag nbästan lite känner af fortfarande framdeles, va. Ni förstår? Ni FÖRSTÅR. En poetsom jag som talar va?!! HAHAHAH jag kan rimma som i dimma när jag dricker vin och e fin och köper en gardin på stan får jag en kram av en nattvandrande dam för jag spankulerar med henne när loke har försvunnit jag tror jag har förnummit att eros flugit hit så jag följer med henne dit och säger tack ajö och och må ni trö, hon kysste mig på munnen sni sen var hon försvunnen och att dricka vin det är som att öppna kranen på svanen som har diktartalang det bara rinner över och gröver än så behöver det inte bli för en diktarsjälk är fri-

oj.
vad trött jag blev nu...

det är nåt jag har jgofrtgjort som jag glömt tror jag medn jag kaninte mi annas om det är så.

nu är dret visst tdag.

AjöKE!Bn

//kristy holman

OBS!!!

OBS!!! Ni får icka taga nedanstående som att jag ej längre kommer att Blogga, ty detta ska jag. Jag ska nu bara ge Mig i väg på Äventyr. Hej då.

Krister.

Hej då

Nej nu har jag inte tid för er längre "Jo snälla Krister Snälla". Nej sa jag för nu ska jag till Loke på förfest och Förfriska mig innan nattens Äventyr. Hej då.

Krister

Hot Linxx, den andra för idag.

Kära Läsare, ni läser väl Eder Beowulff? Annars kann ni finna Honom här: Beowulff.

Alias K.Holmèr

Igår var dagen då jag pånyo syntes i Medierna, denna gång på Riks-Nivå. När jag i all hast ögnade igenom snaskblaskan Aftonbladets Interaktiva löpsedel på jakt efter nya Recept på kanske en fransk vetekrans eller månne något med Timjan? såg jag en inbjudan till en multimedial pratsession med ett ungt Konditori-Biträde vi må kalla Emine om hur exakt vi Herrar skola klä oss för att denna sommar vara Ypperst Klädsamma. Trots att jag fördömma allt vad Kvällspress må heta (dvs Aftonbladet och denna EXpressen) kunde jag icke stå emot denna Emine. Jag antog Alias KristerHolmér, båd mystiskt och avslöjande och ställde dessa frågor som nu må följa:

KristerHolmér säger: Vilken sorts väska är rätt i sommar? Något av textil eller kan jag använda min mörka läder-weekendbag även nu?
Emine Sander säger: Först: din läder-weekendbag fungerar året om. Dock så är det starka färger som gäller till sommaren och att köpa på sig en väska i en stark färg är ett bra tips om man inte vågar ta steget att bära plagg som är så "lysande". Finns fina i nylon på American Apparel.

KristerHolmér säger: Manschette-knappar - moderiktigt eller ett Fashionabelt Faux-Pas?
Emine Sander säger: Moderiktigt? Köper man en finare skjorta till kostym, är det ofta med manschetter. Det är inget fel med det. Jag tycker dock att man ska satsa på ett par diskretare knappar.

KristerHolmér säger: Jag använder ofta Rutiga Flanellskjortor men får höra av vänner att detta är, så att säga, ett misstag. Stämmer detta och måste jag nu köpa nya skjortor inför sommaren?
Emine Sander säger: Dina vänner har fel. Rutor är rätt. Du kan dock satsa på lite större rutor nu inför sommaren (de kommer att vara helrätt även till hösten).

KristerHolmér säger: Jag är Bortbjuden på Bröllop i Juli. Dresskod = kostym. Den enda jag har 'är mörk och jag undrar om Ettiketten. Är det mörk som gäller eller måste jag skaffa en ljus pga sommar-nattens värme??
Emine Sander säger: Jag är inte mycket för regler. Är du bekväm i din kostym? Kör på den. Komplettera möjligen med ljus skjorta och hoppa över slipsen. Känns det inte för konstigt – bär vita (rena) Converse på fötterna.

Dessa var Mina frågor och den Unga Emines Svar. De var Väldigt upplysande, måst jag tillstå Henne. Multimedian finns i sin helhet att finna på denna plats, utifall att den nyfikne vill ha flera Goda råd inför denna Sommar.
Nu skall jag gå och göra någonting helt Annat.

Moderiktigt väneliga Häslningar (MVH)
K. Holmér

Ensamma Tankar och en Dialog

Min egenteliga Plan var nu att Förtälja om dagens evenser. Dock har sådana ej skett ännu. Däromledes måst jag Förtälja om Går-Dagens kväll, under vilken den unge gosse masserade mitt blinda ärr (obs ärret är inte blint utan bara pyntat). Först kände jag en smärta men sedan bara en avkoppling. Efter det skulle Gossen hem och då slappnade jag av i min Soffa. Jag tänkte på den Massage jag gavs av den unge Gossen Claes och ersatte honom i min Fantasi av en Ung Singulär Mamma med flätor som kringlor och hy som en nygräddad Kanelbulle. Detta gjorde ett Trick månde ni tro och snart blev jag avslappnad. Men efter avslappningen kom min Ångest:

- "HEjsan Ångest Gamle vän
- Hejsan Krister nu är jag här igen
- Jo detta ser jag
- Är du lycklig Krister?
- Nej för jag har ångest
- Varför har du ångest Krister?
- För att jag är ensam
Du kommer alltid vara Ensam Krister
- Nej nej snälla och så grät jag
- Jo skrattade Ångesten

Och denna Ångest, likt en svartsjuk dvärgalf, dröjde sig kvar när jag vaknade och den fick mig att tänka på Valborgsmäss ty då vaknade jag också ur min Paulun med smärta i magen. Dennn smärta opererades bort, men denna jag har Nu kan man inte få att försvinna så. Är detta grymma ödets grymma ironi? Människans lott i detta liv? Svaret är ja och minns mina ord "Ångest är en arvedel".

Oroligt, illsuoriskt
Krister Holmér

Stunder med gossen

Idag har jag och Claes haft AKtivitet. Han är mäkta begåvad, den gossen, ska jag säga er. Vi bakade, men ehuru jag själv har fått min arma blindtarm avlägsnad, fick således den unge Claes sköta själva praktitaliteterna, medan jag informerade honom om hur saker ska styras och degar ska redas. Det blev en storartadt weinerfranskakrans av det hela.

Medan jag - halvtpåhalvt sysslolös - har suttit och bevakat när Claes har bakat har jag författat ett nyskrivet poem. Jag delar nu med mig:

Den stumpen,
säger ni,
den var väl inget värd
Men jag saknar ändå,
känner jalousi mot dem
som fortfarande har
hela kroppen kvar

Se den unge sparven,
som trycker händerna i degen
Han har kraften kvar,
och oh, och ty,
han har den blinda tarmen
Själv har jag tomhet,
själv har jag halvhet,
själv har jag harmen

Den stumpen,
säger jag,
den var en del av mig
Den fanns med mig när jag diktade,
den fanns med mig när jag sov,
den fanns med mig när jag bakade
och alla kvinnor må intyga -
den fanns med mig när jag låg

Saknad - hej, jag famnar dig!

Copywright Krister Holmér

Icke ARbetarklassen.

Denna Ljuvliga dag på BagarHögskolan hände det mig en Lustiger sak med spännande Påföljder. En, så att säga, "krusare" till mig - en mycket vacker och ung dam - ställde mig ett högaligen och Osannolikt dagsaktuellt interessant Spörsmål som krävde mirakulösa mängder av inspektion: Den om vilka som är dagens Neandertalare. Jag inspekterade länge och väl med Rynkad Panna tills jag så småningom replikerade: vad tycker du, min Sköna. Hennes svar kom blixtsnabbt, likt en oskolad Gosse som för första gången får Älska en kvinna: "Det är de som inte Jobbar som är Dagens Neandertalare". Och då gned jag min haka med intensiva Cirkelrörelser för att visa att jag höll med till fullo. För detta gjorde jag minnsann. Jag höll med I YPPERSTA GRAD! Ehuru de arbetslösa taga våra Penningar (Ni må minnas Herr Arne?) av daga, saknas det mynt för att fylla vår talspråkliga Pung. Och vem vill inte ha Pungen fylld så att den senare må tÖmmas? Ehuru Pungen dräneras i de arbets-ovilligas Giriga Gom blir den tom tidigare än den kan tömmas i min. Gudarna må veta att de bidrag som går till detta - ursäkta ordvalet men gratulera mig för allitterationen - Pungslukande Pack skulle Kunna Användas till mängder av annat, eljest måhända en icke oväsentlig Höjning av mitt STudiemedel??

Politiskt och väneligt Uppfostrande,
Krister Holmér (oberoende liberal)

Jag är han med låten - Ett havsromantiskt poem

Du har en fix idé kapten Roberts,
du har en fix idé styrman Skoog
Ni för oss dit inget blåser,
ni plöjer havet utan plog
Ert uppförande är remarkabelt
och era långa vajrar lossar last
Er kattflock svassar resonabelt
och alla kvinnor är helt fast
För ni sjömän
ni vet att föra er
Oh, ni gossar,
ni vet att gå
Ni andra
kan knappast störa er
för ni vet,
att det är så,
att i kajutan
där svallar vågen
och upp på skutan
där ligger sågen
Och om sågar
utav masten
så faller den
i hast, den
Allt som finns kvar
av er båt,
Det är en karl
med en munter låt

Copywright Krister Holmér

Rehabilitering och Ontologi

Kära mina läsare,
Ni månde få veta att denna rehabilitering fortskrider Bra. Detta tack vare den unge Claes, en sistaårs gymnasist vilken jag anlitat som, så att säga, Rehabilisator. Han skall snart mottaga en Student-Examen med tillbörlig Hatt och är i nödgat behov av en extra utdrygning av sin KAssa. Däranledes blev han anställd och hans F-Skattesedel är "af Yppersta Rangue". Åh, denne Claes! "Ja berätta om honom Krister". Ja, det ska jag göra. Söndagen spenderades i staden Stockholm där vi såg Farmor och Vår Herre i en uppsättning. Till en början trodde jag att denne Claes var en Stram Gosse och han såg mig som något av en Äventyrare. Hans vision var sann men det var inte min. Den var Falsk. På tåget hem underhöll han mig med sina anekdoter. Detta var då Allt om denne unge Claes som avslutar sin tjänst Snarast då jag känner mig rehabiliterad.

Nu ska vi prata om något mer aktualiserat, ej längre gårdagens nyheter. Ty ehuru jag besitter en viss epsitemologisk förmåga, kan jag mig icke förstå mig på denna Ontologi som saluförs. Eljest den är Oppurtun, må den även vara Sensuell, eller, om man får drista - Erotisk? Låt mig få veta.

Tacksam för svar,
eder Krister

Jag bringar skambud

VAR ÄR JAG?! var min först tanke, då jag vaknade upp igår, den Röda första MArs, omtultat och omtöcknad, för en gångs skulle icke på en arm av en skön Madame. När svaret sakteligen sänkte sig ned över mig, när sansen således omfamnade mig åter, stod det klart: Jag låg ej hemma i min bagarbädd, jag låg i sjuksäng. Hur? Jo, se:

Någon av er kanske undrar hur Valborgsmässan förlöpte. "Oh, ja! Snälla Krister, låt oss veta!" Nåväl: Efter att ha nu samlat mina "tankaer" skall jag nu presentera det för ER:

På Valbogrskvällen, då det i ilande fart och hastihet drog i hop sig till mitt storartade framförande som fransosk Spexuepremiärist ilade det ävenledes till i min mage. "Oh, stackars Krister, hade du kanske ätit något olämpligt?!" Nej, svarar jag på det, icke. Det var ej magsjuka som anlöpte mig. Det jag erfor var dess värre av en annan karaktär. Det var den stora nervösemangen. ELler - som vi branschmänniskor inom den Ädla Scen-konsten kallar det - rampFEBER.

Oh. Det bultade och baxnade i min mage. Det bullrade och bubblade i min mun. Fjärilar samsades med knip och smärtan med ljuvligaste adrenalin. Och med fjärilarnas vingelflax, som sakta steg mot skyn, via min strupe, steg ock FEBERN.

"Nej, du, Krister" sa jag till mig själv, helt allvarligt. "Bulten icken ditt HIERTA för konsten?!" Och då svarade jag uppriktigt mig själv: "JO, Krister! Det gör det sannerligen!". Med missmodigt mod begav jag mig därför - trots högtflygande feber och nervositetimangsvärkande (TRODDE JAG) mage, begav mig mot Uppsalas stora Spexuescen, med endast Konsten, Hämnden och Äran i HIERTA och SINNE.

Men - som ni snart skall erfara, och som jag till min stora fasa redan har erfurit och upplevt - något mer än bara hjätemod och konstnärssinne brann inom mig!

Som jag tidligare - i mitt självsvådliga upprättfärdiga och sanninsgskyldiga sinne - har meddelat Eder, hade jag stora planer för den nu omtalde kvällen (DET VILL SÄGA: valborg). För visso skulle jag göra skådespelar succé. Tanken jag ruvade på var att jag skulle sammanföra - likt en modern spjuversk men intellektiolell dramaturgisk Boccacio - den stora Humorkonsten med det stora Allvaret. Där till skulle jag, likt äldre ärofyllda Kavaljerer, ställa till KUPP och DUELLE, för att återta min ära från tölpen och tyvärr tillika huvudrollsinnehavaren Anders.
(Även hade jag en smal intention om att, genom storartat skådespel och stoltserande kuppgenomförande, få medtaga en vacker ung-mö hem till min paulun.)

MEN, gott folk, - och pass på, ty här kommer den självaste vändningen, le PERIPETI som de sköna fransyskorna säger - det blev ICKE någon premiär för Krister! Det blev inget storartat skådespel. Intet av de kupper, dueller och ränker som till detta tillfälle special-smidits. Jag, Krister Holmér, föll handlöst till marken, i djävulska plågor och med brinnande buk.

Medan ridån för Spexuet gick opp, sköts jag in, uti en Ambulans. Med ilfart bar det av mot Uppsala Universitets-Lassarett. Där enleverades min stackars blind-tarm. Där vaknade jag så igår. Utan kvinna på armen, utan äran i hamnen. Just i dag, denna dag, blev jag sluteligen uteskriven, och jag hoppas därmed att ni förlåter mig - kärka, kära läsare - för att min Blogg för en lång lång tid, legat i träda.

Sjukligen,
men ständigt välvilligen,
Krister Holmér