Tidigtimmans rodnad

Oh, morgon,
fru morgon,
arla stiga du mot himlen,
tidig är din aftonbön
Som en dufva
fläker sina vingar,
bringer du en sol
så ljus och skön

Oh, morgon,
fru morgon,
så är du hos mig åter,
du tvättar sorgen från mig,
du trösta dem som gråter
Din himmels kinder rödgas,
liksom kinder min flicka
De lyste som två milda månar,
som brunno de av tände-sticka

Den natt,
den natt,
var lång och hård
Så var ock jag,
men veten,
du gryningstimmans Lord
att ock på dagen
strålar jag
min lem vill icke vekna
för ty att det är dag

(c) Krister Holmér