Lifvets krokighet

Din hand är krokig,
säga du.
Din mun är sorglig,
säga du.
Din rygg är kröken,
säga du.
Din blick är bruten,
säga du.

Jag haver jobbat,
säga jag.
Jag haver bakat,
säga jag.
Jag haver både gjort
och förtjänat
levebröd,
säga jag.
(Ty jag äro bagare.)

Men du få bara damm?
fråga du?
Men då få inten lön?
fråga du?
Men det få ej behålla vad du tjänat?
fråga du?
Men du få under tvång ge pengar till nån annan?
fråga du?

Ja,
säga jag.
Jag betala skatt,
säga jag.
Fast jag leva i ett fritt land,
säga jag.

Det äro icke frihet,
tänka jag.
Detta är icke skatt,
tänka jag.
Detta äro kol,
tänka jag.

(c) Krister Holmér