Resumée af Nio Dagar

Om Ni sticka hål i Mig, blöda då Jag icke? Om Ni kittla Mig, fäller jag inte ett Fniss? Om Ni förgifta Mig, dö jag då icke? Och om Ni fela mig, skall Jag icke hämnas? Svaren på alla dessa frågor, alla tre äro: Ja. Resolut och handfast må detta ja vara, javisst. Men rymma det någon tvekan? Se detta som en hand, en försoning ut i Midsommar-natten ty Jag förlåta Eder. Ni får min nåd.

Jag lämnade Er inför en duelle. Där stodo jag, i Biskopslunden; med baskern på sned och Kniven i hand. Där stodo de, i Biskopslunden; med bekymrad Blick och Hårdhet i hand. Slogo mig, det gjorde de. Men enbart för mitt eget bästa. Avväpnad, lägrad av en högre makt - ni må säga Vad ni vill, men besegrad var jag icke, Snarare FRälst.'

Jag fördes till Uppsalabygdens Sanatorium. Unge Dormin körandes i Ilfart, den VAckre Clasue strykandes mig över pannan. "Lille Krist, vi skall Sauvera Eder". Tack, God Vänner ty ni förde mig till Sanatoriet där jag togs emot av Eva-Lotta Smedberg - min matrona, min hus- och matmoder.

In i väggen. Det var dit jag hade gått. Eva-Lotta och jag; samtalen vi Hade. Är jag för illusorisk? Skriver jag för Modernistiskt? Nå, Scrufwa min Fiol. Jag är den jag är och jag är Krister Holmér. Så sporde vi, Eva-Lotta och jag om Den Hårde Vår. Oh, en sådan Hjälte. Dessa tusen Bollar, icke undra på?

Det finns Minnen. Det finns tusen minnen från min vecka på Sanatoriet. Våndas icke, Trogna Läsare. Era mejl haver jag emottagit och de haver Wärmtue. Men orken för Svar, den har saknats. Alla frågor skall dock besvaras. Måhända i en, så att säga, fråge-låda?

Regnet slår i Marken och här sitter Jag. En väg, har jag funnit. Kräftor, har jag ätit. Fjorton Styckna inalles, denna midsommar-dag, härledd från tyskans mittzommerdach (=dagen i sommarens Mitt).

Med dessa Ord jag lämna Er. Men snart må jag återvända.

Väneligen, löftesrikt
Krister Holmér