Ett popuellt poemförsök för ungdomen

Ensam haver jag varit,
med ditt anlet i min själ
Och i de drömmar jag bära,
haver jag fuktat dine läpper med mina
en tusende gång
En gång in i mellan,
ser jag dig passera vid min port
GODER AFTON!
ÄR DET MIG DU MÅNNE SÖKER?

Jag kan se det i Din blick
Jag kan se det i i Din mun
Du är allt jag känna lust inför
(och) mina armar vorde villiga mot Dig
För du veten vad du skolen säga
Ock du veten vad du skolen göra
Ock pompouös till storlek är min vilja,
att för dig förtälja
"Jag haver kärlek för Dig..."

Min längtan är att se solen gnistra i din Päls
Och jag säga dig "tid" och "tid" igen, hur mycket kan jag bry min själ?
De sällsynta tillfällen, då jag känna mitt hjärta, det viljen svämmen över
"GODER AFTON!
ÄR DET MÅNNE MIG DU SÖKER?!"

För jag hysa undran om var du äro
Och jag undra vad du göra
Varder du en plats, och känna dig ensam?
Eller, är någon där och idka älskog hos Dig?
Förtälj mig, hur skall jag få dig i säng?
Ty, jag haver ingen nyckel till den lösningen.
Men, så låten mig begynna - "Jag älskar med Dig".

GODERAFTON, ÄR DET MIG DU SÖKER!!!!!!!????


(c) Popual-Krister Holmér

Utan kjolar på kubbar och kobbar och skär

Kanderade frukter,
eksotiske lukter.
Tänk ett sådent på-hitt,
att med dylikt
pynta min P*itt.

Du bragte parfym,
du bragte en plym.
Sen upp på en holme,
du sprutade och fläktade
min käre, käre D*olme.

Met krepp-papir
och rödgad Kir,
sitta du på Huk,
drickandets vinet,
smyckandets min k*uk.

Likt en Prinsessa
i vacker kreppad skrud,
skrider D*asen fram
likt en nykysst brud.
Rosig och stel,
men lyckelig och hel.

Du fråga min Sn*oppe,
"Kanske ett Stoppue?"
Men svaret vordo nej,
kanske kan du trötta mig,
men aldrig med den svålen,
att du ger nog till p*ålen.

(c) Krister Holmér

Bakverks like

Låt mig Gnida
in din Sli*da
med Sylt och Marmelad!

Låt mig Göda
det Oerhörda
med kakor och Choklad!

Låt mig Förfina
din V*agina
med Strössel och Kristyr!

Låt mig Titta
på din F*itta
när en Bulle lagts uppå!

Låt mig ha ett Möte
med ditt Sk*öte
när det pryds av Karameller!

Låt mig Hurra
för din M*urra
då den doftar som Confectue
Ty din Sn*ippa är som Bakverk -
Vacker, Ståtlig och Perfekt!

(c) Mästerbagare, förste Älskare Krister "DOn Antonio" Holmér

Hund-trixet ( i Svea Rikes tjänst....)

Hon mötte Mig där,
i Biskopslunden
Hon kommo ej ensam -
ty hon medbragte Hunden

Hon var brunett
Hunden en pudel
Vi gingo till mig
och spes Apfel-Strudel

Vi sutto kring bordet
och hunden därunder
Hon talte så blygt
om sin kärleks grogrunder

Ej elskare hon haft
som vågat prova på
Detta syndefulla trix
som hon ville föreslå

Det hon sade vorde rysligt
Ja, det vart faktiskt hemskt
Det vorde väldigt syndigt
Ja, något ganska Svenskt

Hon talte om en trekant
med dessa trenne hörn:
Hon och Jag och Hunden
Som kvinna, man och Björn

Självfallet vart Jag chockad
ock vad mer: arg och bestört
Men sedan började Jag tänka
om vad som vore Störst

Är Störst att vara Redig
och inte kn*lla Karo
Eller Störst att vara Syndig
och Svensk i sin "Samvaro"?

Svaret ter sig självklart,
ty jag är en riktig Man
Jag offra Mig för Er,
ni vackre Svenskar i Vårt land!

Således kröp vi under,
Brunett, Gosse och Racka
Ni kan måhända tro att ni mig Stå i Skuld -
men det är Jag som Er ska tacka

(c) Krister Holmér 2008

Späck

Stekfett,
STEKFETT!
*gnider mig i stekfett*

Glidning
Glidning
*Glider fram i stekfett*

Sl*idor
Sl*idor
*Sli*da full av stekfett*

Allt
går
så lätt

Allt
är
så fett

Kropparna
och maten
Maten och
kropparna

Jag äto
Jag sluko
Jag glida fram längs smör
Så som gentelmenner gör

Jag spiso
Jag griso
Mig ner i sl*idans djup

Du gingo givandes
ett väl-lust-tjut

Jag icke längre skilja
sl*ida i från steke-fett,
ty när du är så väldig
är det icke lätt
Men vad spela det för roll?
Ty, jag elska elska elska
att du äro rund som en mjuk boll

(c) Krister Holmér

I kapslad äro jag

Som ett nesligt djur
i en liten bur
sitta jag och tänka.
I ur och skur,
som en söt lemur,
naturen mig stora tankar skänka.
Vad tänka jag
bland blad och barr?
Om nya tag
mot botandet av starr?
Nej, icke
att synen bekymra mig,
ty jag se så länge,
du stå framför mig.
Sedan, när du är Försvunnen,
försvinna synen från ögat,
och smaken från munnen.
Det var kring dig
jag min drömmar närde,
För din skulle var det
jag danserna lärde.
Att skråla och röra
mig rytmiskt och väl,
det var du, bara du,
som till det var mitt skäl.
Men när du är borta,
när du gått din kos,
då bliva, då bliva,
jag endast till mos.
Du var pälsen
kring min hand,
du var kungen
i mitt land.
Du var nävarna
som höll mig,
du var lyckan
som den föll sig.
Till dig kom jag
och sökte skydd,
till dig kom jag
när jag var brydd.
Och aldrig, aldrig
att jag tänkte illa,
bara för att du
råkar vara en Gorilla.
Ty, utan dig,
jag sitta ensam här.
Ty, utan dig,
blott en LEMUR jag är.

(c) Kapslad Krister

Själens låga, eller eldens?

De knastra
De knastra
De kulliga berg
De frasa
och spraka
och få en ny färg

En skogsbrand?
Javisst.
Anlagd av mig
Ty skogen den kan
ej säga nej

Glädjen äro stark
då jag se saker brinna
Nästan så stark
som när jag se en kvinna

Men en kvinna
en kvinna
Kan avspisa inviter
Hon kan neka,
hon kan skratta
Hon kan
försvaras av Banditer

Så hända
så hända
på Uppsala Bar
Jag smeka en kvinna,
sen få stryk av en Karl

"Min kvinna
min kvinna"
så hade han sagt
Ty han ville ej
att Jag skulle
smeka inatt

Och slaget,
ja slaget
Det vart så hårt
Att jag flydde,
ja flydde
Ty livet vart svårt

Så här är jag,
här är jag
Uppe i bergen
och värmen den värma
ända längst in i märgen

Skogen
Ja, Skogen
den får brinna
och försvinna
Ty detta går jämnt ut
mot att jag inte få en kvinna

(c) K-i-t-r H-l-é-

Föreslag i befolkenings-frågan

Barnet ensam i världen stå
med en tiggar-bössa i sin hand
Tårar trilla ner för kinden
Hur kan detta ske i vårat land?
Vi äro allesammans lika
på så väldeligt många sätt -
gemene Svensk: han älska bullar,
och han slita tills han dofta Svett

Gott så, gott så! Förfäderligt annars.
Ty en Svensk är strävsam i sin Moral
Men vi hafva dock ett problem, gigantiskt:
det må finnas en BOMB i våran "Sal"

Denna riskera snart att explodera
och utplåna våran Stolta Stam
Ni må tro att jag drömma mardröm?
Men jag svär att denna dröm är Sann
Ty det må finnas vissa grupper
Lata, skygga, skurkar alla
Dessa vill till katastrofen,
Dessa vill att Stammen falla!

Vi kalla dessa "arbetslösa"
men PARASITER är ett bättre ord
Bleka, feta - till fördärvet
De äta allt på Vårat bord

Dessa äro icke svenskar,
ty Vi definieras "strävsam man" -
Strävsamma finns, båd hos kristna som muselmaner
Skulle du vilja påstå, att en arbetslös är likadan?

Må ni minnas det där barnet?
Jag tycka ej att dess tiggande är en Skam
Ty han bär på onda anlag
Som hota och längta efter att få tränga fram

Ty i den lilla barna-p*tten
Där dölja sig ett lömskert hot
Så låt honom svälta, låt honom tyna
Ett brott, javisst. Men vårt enda bot.

Copywright: DSVSS (=Den Som Vågar Säga Sanningen=Krister Holmér)

Att fullborda kerleken - Utfördt i trenne episoder

De tyna,
de tyna,
dina kliv.
På dyna,
på dyna,
jag sluta mitt liv.
Min blick är ren,
min tanke klar,
än så länge
har jag känslan kvar.
Därför är det tanken
som sysselsätta mig,
på hur jag i svårmod
lät duellera dig.

Jag väcker dig i natten,
jag räcker dig en värja.
Jag sträcker mig mot vatten,
jag hör ehuru att du svärja.
Sen fäktas vi
fast fruntimmer du äro,
och sen så när du spetsat mig,
så bliva vi så käro!
"Varföre?"
Din undran är stor.
"Våldsamhet?"
Vad hava det med amour?

Jo, ty du ville icke låta mig i sängen.
Jo, ty du ville icke följa mig till ängen.
Och vilken är kärlek är kärlek
om inte till sist,
den fullbordas med le penetration,
om än det ske med list?
Så jag finge icke penetrera dig,
och jag äro icke den som icke taga nej.
Istället lät jag dig,
med vassa värjan din,
komma här och penetrera mig,
ty i mitt hjerta, stack du spetsen in.

(c) Krister Holmér

Sartres ficka

En erektion som bultar
ger mig existentiella kval
Jag tänker på den styve Sartre
som sporte vist om alla val.
"Vi klyvs itu av viljor,"
sporte Sartre sensuellt
"Allting skulle vara fridens
om vi alltid fick smeka sexuellt."
Men ack, du vise Sartre
En sak du icke har betänkt:
Att raskt kommer polisen
och tar den som i det fria Stänkt.
Så jag står där i buss-kön
med en lång och ådrig t*sk
Om jag skulle börja smeka,
då hade jag åkt fast!
Men oh, du dumme Sartre
jag har tänkt ut en hemlig sak.
Den skall låta mig att smeka
min lem tills den blir slak!
Och detta är en jacka,
vars fickor saknar söm -
alltså där längst inne,
så att handen skall få rum
Den skall leta sig till gylfen,
säga "Hej min vän, goddag"
och sakta så dra ner den
och om p*tten sen ta tag.
Och då så skall jag r*nka
vart och när jag vill
Och sedan kunna stänka
och smeka lite till.
Så tack, ändock, du Sartre
för att du bidrog till min idé
Jag skall tänka på dig i buss-kön,
smeka och sen le.

Le Cópý-wright à lá Krist€r Holm´€r, deux-ooh-ooh-ått

Trois d'animale, passe-par-tout?

En tax, en hund, en racka,
jag tänker mig en dubbelmacka.
Taxen där i mitten,
med den väldigt lilla p*tten.
Ej att jag tänka eroteriskt kring detta,
jag bara undra hur djuren lusten mätta.
Ett spörsmål av filosfoisk natur,
ty, jag spörja - hur göra djur?
Vilja de stanna upp ett tag,
innan den stora stormen.
Vill de göra sak i lag,
eller följer de den tvåsamhete formen.
En smörgås med ett pålägg,
men inget bröd upp på.

(c) Krister Holmér

Trennde droppar för sju tårtor

En morgon då jag sovo
med hufvudet mot kudde,
det bankade på fönstret mitt
och hufvudet jag snudde.
Jag stack det ut
för att få se vad som stod på,
då såg jag tvenne "vänner"
som fram längs vägen gå.

"Åhå! Åhå!
Hej, du gamle Krister."
Så ropa de till mig.
"Åhå! Åhå!
Du, tunna ister."
De stod och toka sig.

Jag sporde där upp på,
vad bankningen anförde.
De se att frågan var pikant,
som bankningarna rörde.
"Sjung ut, sjung ut!"
sa jag,
"Vad har ni på ert Hjerta?"
"Se ut, se ut,
idag!"
De svarte mig och fyllte
min själs lekamen med en smerta.

Vad smertan anbelangar,
så var den ganka kort.
Det dröjde icke länge,
förrän jag den sopat bort.
Men vad den på berodde,
skall jag förtälja nu:
Mina "fränder" bragte med sig,
blott ej en tårta, utan sju.

"Men, Krister"
spörjar någon,
"vad är det till sorg för skäl?
En tårta för väl endast
med sig sådant som är väl?"

*Jag ryster på hufvud*
*Jag ryster på knopp*
*Jag höjer mitt finger*
*Jag säger "Lyss opp!*

För att nu så göra
en lång historia kort,
de bjöd Mig ingen tårta,
de tog dem med sig bort.

Så stod jag därför ensam,
utsvulten, men fri.
I handen höll jag dock
ett polaroid-fotografi.
På bilden såg jag mina "fränder"
som hölla tårtor i alla sina händer.

Tre droppar fällde jag,
när jag tagit bilden in till mig.
Den första en tår,
som ner för kinden runno sig.
Den endra voro vit
och kommo ur min lem,
den lät jag smeka fram
när jag tittade på dem,
som mot mig höll upp tårtor
och logo på en bild.
Den tredje droppen voro åter tåren,
en för skammen, om än mild.

(c) Krister Holmér

Balladen om en brunstig sjöman

En skeppa mjöl
på båtens kjöl,
sen ligga vi och knåda,
vi äro degiga, vi båda.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

En påse socker
äro ocker
utifall den kostar tusen,
sådant pris tager endast busen.
Men på sjön finns pirater,
med dyra varor och diva-later.
När de komma till min båt,
och jag stå där nybakt och k*åt,
säga det att jag är för rund,
att min djupa hållning ej är sund.
Ty de vill ha glitter och paljett,
men det äro icke lätt,
att på havet uppbåda,
sådant ur sin låda.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

Efter tio år på vågen
spänner jag nu bågen
Dristar mig att ropa hej,
fast bron ej under varit mig.
Så kommer vi i hamn,
där möter jag en famn,
full av bylstig byst som mig förföra,
full av spefull lust som skörbjuggen förgöra.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

Salt var droppen på din kind,
när jag for för måttlig vind.
Salt var havets djupa svall,
salt var vågen, blöt och kall.
Salt är droppen på min lans,
som bröto fram mitt i vår dans.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

(c) KRISTER HOLMÈÈÈÈR

En snidad Hämnd

Jag hafver blivit kallad patrask
En lantis, en dräng
En son till ett fnask

Det hafver skrivits i tidningen
af Westgota Nation
att Krister Holmér blott är
ett S*tans fattig-hjon

Men pass opp, du lille Anders
Du tidnings-redaktör
Du gräver din Egen grav,
jag ser raskt till att du Dör

Ty skammen som du gett mig,
då du Stalte all min heder
Skall alldeles strax förbytas
och istället bli min Seger!

Mina Flinka fingrar, mitt bagarsinne
Kan yttra sig på många sätt
Med skulpturala gåvor och talanger
hafver "Herren" vår mig glatt försett
Ty jag kan icke bara nypa petit-chouxer
eller tvinna rosor av marzipaan
Jag kan även göra träskulpturer
som jag ställa ut uppå på Stan

Tvenne stockar, en hyvel, en kniv
Allt jag behöver
För att ge Stockar liv
Hela natten vart jag uppe
och snidade två Män
Att det skulle bli fantastiskt -
det hade jag på känn!

En blev lik dig, Anders
Den stodo på alla fyra,
den fick stå längst fram
Den andra stodo Upprätt bakom
Och han var lik mig, ja - precis likadan!

Den bakre, han vart Nöjd
Den främre, han vart bister
På denne skrev jag Anders
På den förre skrev jag Krister

Ner för trapporna släpade så jag
dessa tvenne Män som jag hafver gjort
Jag ställde dem där ut på Torget
så att folk skulle kunna skratta och ta Kort
Och se, ja se! Folk samlades omkring
De skrattade och peka
och stodo i en ring

De Skrattar åt dig, Anders
Du smädare, du falske P'tt
Men nu så får du Skörda
den lycka som du smitt

Du hånade mig, vart så tarvlig
men vad säger du nu, när alla ser
hur du i staty-form brutalt blir påsa*tt
av den Styve hjälten Krister Holmér?

(C) KRISTER VICTORIUS HOLMÈR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kännare av Folk

En fåle, en fåle,
en sliten och grå!
Den redo, den redo
en kvinna upp på!
Fålen var långsam
och kvinnan var matt,
snart vorde alla
där bakom ifatt.
De redo och skumpa
tills dagen var natt,
men kvinnan och fålen
ännu där satt.
Vad lära vi då
av en sådan figur?
Att den som är fattig
ej skall vara sur.
Ty den som är fattig
är ock alltid lat,
den kan ej förvänta
sig guldiga fat.
Blott den av adel,
som har karaktär,
veto att rida
en märr som den här.
En ståtelig springare
med muskler av stål.
Som lyder sin herre
ock giva allt vad den tål.
Ty herrens blå blod
det skumma av fröjd,
när han utav rättfärdig rikedom
sen blifva nöjd.
Hur gick det väl då,
för fålen den grå?
Av lathet den gick under,
så tänk vilken blunder
för kvinnnan att ej vara rask,
att blott blifva vad hon var -
simpelt patrask.

(c) Blåådrig Krister Holmér

Uti vår bakbod

Upp på mitt bakbord där jäsa de där,
två bakelser!
Är du än hungrig, så smaka de här:
Ät bullar och finska pinnar,
ta strudlar och hallongrottor!
Smaka en tårta, ät marsipan!

Fagra små fingrar här bjuda till dans,
kom kvinnofolk!
Vill du så bakar jag en vetekrans
Kom kyssar och heta munnar,
kom händer och tjocka kavlar!
Kom ljuva Sabina, kom fru Dormin!

Uti min bakbod jag äta små bär,
kom mes madames!
Jag frustar och slickar tills du är kär!
Kom hallon på fyllda byster!
Kom blickar och gör mig yster!
Kom visa din rosknkopp, mitt hjertas mjöl!


(c) Viseskalden Krister Holmér

Morgon-Gröten

Gröten den var morgon-kall
Min mamma har försovit Sig

Lilla mamma, vakna!
Jag springa in i kammaren

Men oh! Den skammen,
den rodnaden

Mamma
är ej Ensam

Mamma
har en Kavaljer

Hårig vart han, icke ståtlig
Med P*enis i vädret

"Får jag vara med?"
säger Jag undrande

Gröten, den får
kallna Mer

(c) KH 2008

Patoralism #1s

Bak höskullen
invid gödsel-stacken
sträcka jag ut
mina ansträngda armar

Cikador de sjunga,
pigan släntra iväg

Min lem hafver funnit
ro


Copywright Holmér

Utanförblifven, viljandes in

Jag äro den Vita Mannen
som smyga på Savannen
En mystisk dans jag följa
Säg, vilka hemligheter må den dölja?
Jag se tre Mörke i en ring
Jag se men förstå just Ingenting
Ty di Mörke di dansa med liv och med lust
Di skaka på Stjärtar, på Lår och på Bröst
Mina likar till Sinnet, men ej till rytmiken
Jag bliva rörd och ledsen, en Smula besviken
Jag ropa till dem, "Låt mig Vara med!"
Men de bara Skratta: "Lämna oss i Fred!
Ty vi kan se hur du se Ut.
Blek och gänglig, en vinglig Drasut.
Du hafva Ej Rytmus, Ej heller det där Svänget
Du får icke vara med, i detta Coola Gänget."
Oh! Det blifva Så här, hur Jag än göra
Krister får icke vara med - bara se men inte röra

(COYWIGH) Kristisch Holmisch 2008.