Balladen om en brunstig sjöman

En skeppa mjöl
på båtens kjöl,
sen ligga vi och knåda,
vi äro degiga, vi båda.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

En påse socker
äro ocker
utifall den kostar tusen,
sådant pris tager endast busen.
Men på sjön finns pirater,
med dyra varor och diva-later.
När de komma till min båt,
och jag stå där nybakt och k*åt,
säga det att jag är för rund,
att min djupa hållning ej är sund.
Ty de vill ha glitter och paljett,
men det äro icke lätt,
att på havet uppbåda,
sådant ur sin låda.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

Efter tio år på vågen
spänner jag nu bågen
Dristar mig att ropa hej,
fast bron ej under varit mig.
Så kommer vi i hamn,
där möter jag en famn,
full av bylstig byst som mig förföra,
full av spefull lust som skörbjuggen förgöra.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

Salt var droppen på din kind,
när jag for för måttlig vind.
Salt var havets djupa svall,
salt var vågen, blöt och kall.
Salt är droppen på min lans,
som bröto fram mitt i vår dans.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

(c) KRISTER HOLMÈÈÈÈR