Kvinno-Frukost á lá Tysk

Gladd och bestoltig,
så vackte Tyskan Opp
Ännu en dag
af äventür!
Men då gröthen den koktes
så förlorte hon Hopp
Ty det heilen det gingo
ganz öfver-stür

Oh denna kvinna -
Av enfalldigheit fylld,
men med skönliger Cropp
Hon krüddte så Gröten
med godis "Nonstopp"
Men denna den Godis
Den passa ej Gröth
Icke, nejvisst
den äro för Söth

Ach nein,
Fräulein
Das bist nicht Gut.

Var sak den hava platsen sin:
Nonstopp den skall i munden in!
Direkt in i munden -
Passera icke Gröt!
Oh du enfaldiga
Du haver båd Frukost
som Nonstopp
förstört!

(C) "(C)andü"(C)ungen (C)rister (C)holmér

Herr Potatos Äventyr

Fru Potato, Fru Potato
Haver du hört?
En rotselleri haver viskat
att Herr Potato Fröken Rödbeta förfört
Herr Potato, oh den knölen
haver till Fröken Rödbeta rullat
Sen haver de idkat älskog
Ja, du hörde rätt-
de haver faktiskt Kn*llat
Men ack, jag hörde mer
Ty precis, precis där efter
Rullte den Knölen vidare
till mina Morots-rester
Tre strimlor,
tre strimlor
Haver jag i kylen lämnat
Där haver Herr Potato stannat
och nu*ppat vilt - OHÄMMAT
Men det värsta,
ja det värsta
Haver jag lämnat till sist
Ty inatt rullte Herr Potato ut ur kylen,
till den naket sovande Krist
Där smögo,
ja där smögo
Herr Potato in i min ända
Där lågo han och myste
Kanske snurrade en vända
Fru Potato, Fru Potato
Du måste Mig tro
Jag lågo enbart stilla, jag ville blott få ro
Och jag beder Er om ursäkt
för att jag väckte er med mina stön
Men jag måste faktiskt tillstå
Att er knöl till make äro Skön
Jag beder förvisso Ursäkt,
ty det som skedde vorde icke rätt
Men ändock vart livet allt bra ljuvt
med en potatis i min stj*ärt

(C) Kristlock Holmes

Att hinn dygden fatt

Arma gosse,
det äro jag,
ty jag haver blivit fråntagen
all flärd och välbehag.
Man haver rånat mig
på det som aldrig får försvinna,
man haver tagit från mig
min kära mödomshinna.
Den som jag har vaktat,
så spänsligt med mitt liv.
För den har jag duellerat,
skjutit musköt och dragit kniv.
Men nu klämtar domeklockan,
nu står jag mol allena.
Ty jag har icke längre
dygden mellan bena.
Helig FADER,
oh, FÖRLÅTEN MIG!
Späd MADONNA;
ÅH, begråten mig!
Det vordo endast så,
att jag ville kärleken besmaka,
men säg mig HERRE, nu,
kan jag knyppla den tillbaka?
Mitt liv i dina händer
och skammen på mitt bord,
en sorgedag i sänder,
i munnen bibelord.
Aldrig mer jag skola
skilja lår från lår,
aldrig mer jag skola
kyssa någons hår.
Om du bara ger mig
mödomen igen,
skall jag ge dig lifvet
och blifva pingsetvän.


(K) Crister Holmér

En sång till lifvet

Hej, speleman,
stäm opp din luta,
besjung nu detta
utan ansats till att sluta.
Ty, jag haver
något att förtälja,
jag veten något
alla quinnor böra välja.
Lyss nu opp,
så tar vi ton,
det skall höras upp från Slottet
ända ned till Bron.

Jag viljen gerna
dedicera denna sång,
till fantastiske uppfinningen
O.B. Fleur Tampong.

Det hände sig som så,
att när jag här om sisten,
skulle kyssa en v*agina
blevo jag så blodig som en martyrerad Kristen.
Hur kan detta komma sig?
Jag undra där i skötet.
Om detta nämndes intet,
vid det första mötet,
där upp på West-Göta Nation,
i mörkret invid baren,
där jag uppvaktade en quinna
tills hon gav de rätta svaren:
"Jojo, Krister, att jag vill,
kyssa Dig på läppen, och ännu litet till."

Så lågo jag där nede,
först uppbragt i mitt sinne.
Jag kunde icke bringa
en dylik situation till minne.
Visst är min tunga riksbekänd,
icke bara som en degavsmakare,
utan även ock
som alla Svenska Sl*idors fyrverkssprakare.
Jag haver tryckt läppar
och pressat tunga,
mellan ben
på åldringar och unga.
Men aldrig förr jag haver
slickat med sådant frenesi och mod,
att det ur de vackra skymslen framför mig
har frodigt stänkt av blod.

Till en början vart jag skamsen,
vad haver jag nu gjort?
Jag har skadat denna flicka,
och bör fly från denna ort.
Ändå var det som
att hon av vällust tjöt,
ändå var det som
att hennes päls var av fuktens safter blöt.
Det bar mig därföre
helt emot,
att hindra denna njutning,
denna sexagudars blot.
Jag drack från den blodets källa,
med glatt och friskt humör.
Jag lapade i kring Clitoar
så där som katter gör.
Och visst att det var icke
alls med obehag,
är det någon som gillar nya smaker
så månde det va jag.

Men när min quinna
efter mången lång minut,
under min beröring skälvde
och skaka glasrutor med tjut,
såg hon att mitt anlet
var rött och mörkt av blod,
då såg hon att mitt kött
rakt i vädret stod.
Vi idkade därföre
en timmas älske-skog,
och sen hon mig i blicken såge
och milt i handen tog.
"Oh, Krister"sa hon sedan,
hädanefter ska jag bruka O.B. Fleur,
"ty det är sådant som var quinna,
med själfvbeakting gör".

Och allt sen den dagen
brukar hon tampong som propp,
och pressar ned mitt hufvud
äfven om jag säga "Stopp!".
Blodig blir jag icke längre,
bara glansig på min hy,
och fylls tampongen opp,
så tager hon en ny.


(c) Krister Holmér 2008

Une poem surrelaistique

Smögo,
gjorde jag,
i djupet av en kavel.
Längre, längre in,
till munnen slöto mig
i sina våta läppar.
Plattare och plattare,
för varje kaveltag.
Mattare och mattare,
för varje dag.
Sen plötsligt vorde jag
som stånden
ur en socker-burk,
betald
ur förnämelig portmonä.
Jag stodo där
och sockrade,
tills tigern åt mig upp.
Där inuti
under ränders tunga svall,
jag föll och ramla
tills det small,
en knall,
ett boda-kaBOOM.
Tigern voro sköten
och den jägarens sköte
voro mitt hem,
där åto jag
vad som mig gavs
där levde jag i blygda djungler.
Sen en morgon bakade
jag scones,
och liksom sconeset
i munnen smälto
smälte så och jag
BORT.

(C) rikster merloh (200?)

Une poem dadistique

Ah! ÖH! OHHH.
Nema-nema-nema-NAAA.
EH! OH! ÄHHH.
Duba-duba-duba-DAAA.
-iH.
-aH.
-oh OH
-OH LA-LA!
-eh
-ehh
-auo-auou-auouu!!
Mane-mane-daab.
Mane-mane-dabe-do.
Oh.
OH.
äh.

(c) krÖstÖr hÄlmÄr 200§

Une poem modernistique

söktesöktesöktesöktesökte
.söktesöktesöktesöktesökte
..söktesöktesöktesöktesökte
...söktesöktesöktesöktesökte
....sökteskötesöktesöktesökte
.....söktesöktesöktesöktesökte
......söktesöktesöktesöktesökte


[C] Krister Holmero (2008)

Ni haver fest, inte sant?

Lustiger miner
och ett potato-"chips" på läppen, din.
Hej, långe Jan, här vankas festligeheter.
Bubblerande viner
och en jule-slpis kring halsen, din,
Hej, runde Dan, här frodas tokigheter.

Men vad äro "roligt"?
Vad äro "skoj"?
Detta:
att lavettera min mun,
att idka tjo ock stoj.

Men vad äro "tokigt"?
Vad äro "lustighet"?
Tydeligt icke,
att berätta vad en vis MAN vet.

Ty min vitterhet hava tydligtvis
ej helt ett värde,
ty mina nattliga rencontrents
äro ej intrresannt,
bland dreng och o-lärde.

Hotfulle miner
och ett silver-"tejp" kring t*asken, min.
Hej, Anders ful, vad äro det för nesligheter?
Uthällde viner
upp-på gördelene, kring midjan, min.
Hej, Thomas dum, vad föda dessa tarvligheter?

Att jag visade min p*enis,
när det ändå vorde fest?
Att jag tryckte den mot quinnan,
som du tarvar mest?

Men be-tänk just då,
att när jag gå,
då gänge hon bredvid mig.
Ja, tänk ock-så,
på oss två,
när hon hava KRISTER i sig!
Ty, Quinnan viljen icke leva
som en rutten karls trofé,
hon vilja njuta livet,
med en bagare vid sidan och hatten tjäckt på sned.
Så gudarne må skratta,
när jag avlägsnar entré,
ty då stå festens "HERRAR",
i slakna sorgsna led.

Självf haver jag en quinna,
hängandes om armen,
hon viska i mitt öra:
"Snart får du betäcka barmen."
DÅ, då äro festen i mitt hus!
DÅ, då äro HERREN ANDERS blott en lus!


(c) Krister Holmér 2008

Kung Krister och Madame Monsieur "(ett avant-gardistiskt dram)

Preludium: "Erotica. Stolta fader, vackra moder som i lustfyllda lekar förde den stolte fram och ut. Resultat: den man som nu till eder talar. En son? Jovisst - en son, det han vart. En karl? Jovisst - en karl, det han blevo. Lysste ni rätt? Han blevo en karl! Och ack en sådan karl, ty han curtiserade, fyllte en kvinna med säd och däran: En Annan. Raskt till nästa sedan."

Scenario: "Librarium. In i i Uppsala Bibliotek, följen I med genom långa trånga gångar, virvlande labyrinter med väggar 'af book' fram till skötets ägg. Däran: Ett möte med: En madame. Ben af ansenlig längd, blick fylld af vilja."

Peripeti: Upphör med denna din prosa-lyrik! En bakgrund, skall denna te sig nödwändigum? Icken. Prosaiska texter, förenklade ord. Hvad blifva af dessa tufvor? Inga lass må vältas. Vart är lusten, vart är sprätten? I denna din epik finns bara torra nötter. Giv oss det folk-lust-spel vi så dryfta till!

Oh! Ett folk-lust-spel, utspelat en ödesdiger Morgon Efter. Men bort från Realitet och Självbiografi, låtom oss förflyttas till det folkligaste af allt: Medeltiden. Häran är Krister (Jag) icke blott Bagare utan istället Kung. Det tager sin början:

KUNG KRISTER:
Madame, madame!
Jag beder Er god-morgon
Minns ni alla de försöken?
Då vi inte lycktes Göken?

MADAME MONSIEUR:
Penis.
PENIS!
*Sagolika penis*
Minns du hur vi lekte
och du min penis smekte?

KK:
Oh nej, oh Nej!
Det kan jag icke minnas
Ty Ni är en dam -
då kan icke penis finnas

MM:
Rumpa.
RUMPA!
*Makalösa rumpa*
Minns du hur det skumpade
när jag din rumpa pumpade?

KK:
Oh nej, oh nej!
Det kan icke hava skett
Det vorde väldigt syndigt,
det vorde icke rätt!

MM:
Njutning.
NJUTNING!
*Underbara njutning*
Minns du vilken njutning
du fick utav min skjutning!

KK:
Oh nej, oh nej!
Det är icke frun som njutning gör
En sanningsenlig njutning
kan bara skjutas av Monsieur!

MM:
Herre.
HERRE!
*Storartade herre*
Minns du inte då du till mig sade
att gräva i dig likt en spade?

KK:
Oh jo, oh jo.
Detta jag faktiskt minns
Men jag måste glömma
Ty en kung behöfver ingen prins
En prins kan bringa glädje,
skall jag tillstå i min bikt
Men trohet till naturen
är kungens främsta plikt
Ehuru samlag ibland män
faller utanför naturlighet
äro det av Yttersta Vikt
att de skall ske i Hemlighet
Så du min Prins, du sveko mig
Du förde fram vår natt i ljuset
Du lät alla taga del
af lusten, hettan, glädjen, ruset
Och trots att jag höll dig nära,
att jag drack utaf din Sav:
bed farväl till ditt hufvud -
Ty nu skall det av!

*Madame Monsieurs hufvud huggs af*

KK:
Ty man skola icke ljuga
så säga våran Gud
Och hans trogna tjänare Krister
skall efterleva Bud
Ty jag skall inget säga
allt skall ske i lugn, i frid
Men när jag så skall sova
så vill jag ha en prins bredvid

RIDÅ

(c) K. H. litteratur-förnyaren numero 1

Gudomlig blixt eller häxeri?

Jag har haft en kamrat,
som jag inte längre känner.
Och det samma ödet
har drabbat ännu fler av mina vänner.
Jag har haft lärare och lärarinnor,
jag har känt herrar och känt kvinnor.
Jag har upplevt och spankulerat,
jag har levat och spekulerat.
Jag har kysst kinder och händer,
på mången fiender och fränder.
Jag har klappat lår,
jag har sänkt näsan min i hår,
och dragit in doften
från kvällar på loften,
rullandes i hö,
badandes i sjö
och badandes i bäcken,
just som näcken
var jag om baken
alltid lika naken.
Jag har knådat degar
och bakat bullar.
Jag har gjort tårtor
och bestigit kullar.
Jag har smekt magar
som mig behagar,
jag har lekt i halmen
haft handen under kjolar
när jag sjungit kyrkopsalmen.
Jag har kysst en blygd,
jag har kysst två.
Jag har kysst stora bröst,
jag har kysst små.
Men allt detta,
flugit har sin kos.
Alla mina minnen,
blivit har till mos.
Om
inte
det vore för ett magiskt under,
som förevigar mirakel, likväl som blunder.
Vissa kalla detta för ett häxeri,
jag kalla det blott gudomligt fotografi.
Tag endast kameran i dina händer,
fota tårtor och fota fränder,
spara det du älskar mest,
spara nakna stunder från en fest.
Gör allt detta och framkalla sen,
du blir du lycklig, käre vän.
Besök EXPERT,
de kan sin sak, jag svär.
Besök EXPERT,
ty de heter vad de är.

(C) Kristr Holmér

Gudars Dialog om Bagares Problem

När jag äro bitter -
eller skall jag säga butter? -
finns det blott ett endaste ting
som kan få mig på Fötter

"Åhå, ja Krister!
Jag vet nog vad det är!"
Jaha, du Tor?
Nå, säg vad Jag begär!

"Det du söka att finna
haver lockigt hår och stora bröst
Du söka en Quinna
som kan skänka dig sin Tröst!"

Det där vorde en gissning,
det vorde vad du tror
Men låt mig säga som så:
Du har fel, gode Tor

"Oh! Men Låtom MIG Gissa!"
Javisst, min vän Frej.
"Du söka en Fisk,
måhända en Gädda eller en Sej?"

Frej, du är frodig
ock därtill ganska Grann
Men du sporte en fråga
som icke vart Sann

Men så en sista Gissning
innan jag ger er de Sanna Orden
En sista gissning,
må den komma ifrån Oden!

"Det du söka att finna
äro större än båd Quinna och Fisk
Det äro något fantastiskt
Något som rengör din Disk!

Ty det du söka att finna
är Disquemedel Yes
Det bästa av alla,
var bagares Fäbless!"

Javisst, min vän Oden
Där fick dina fränder så de teg
Ty Yes är det enda som biter
mot fläckar "af Deg"

Du är den visaste "af Gudar"
ty du vet att förstå
att för en Bagare av rang
är Yes det bästa han kan få!

(c) Kristur Holmúr, asernes Vän, år 908 enligt Christus

Folkligt Lustspel i Skogs-miljö, med biroll "af Frans"

Oh Sabina,
min Sabina!
Min underbara Sköka
Följ med Mig ut i Skogen
Följ med mig ut och gö*ka!
Under tallen
skall jag lägra Dig
Under eken,
där skall du kn*ulla Mig!
Följ med,
följ med
Följ med mig ut
Invid Grävlingens gryt
skall du få dig ett Skjut!

Jag tager dig
bakvänt
och se, titta där!
Där är en Ekorre
som jag haver kär
Ullig och luden,
med underbar Svans
Oh Sabina, du snälla
Låt mig döpa den "Frans"?
Vi älskar, vi P*ippar
och Frans tittar på
Du generas, du blygs
men säger "Låt gå"
Och när Du så s*uger,
Och jag på ditt ansikte ejakulerar
Så står ekorr'n Frans där
och se - han APPLÅDERAR!

(C) Jägmästare Ch. Holmér

Une baknning de favorite

Du säga Menuett,
då säga jag walz.
Du säga Tango,
jag säga inget allz.
Ty, det spela ingen roll,
för en man af rang att veta,
vad dansen som han dansa kallas,
ty de alla äro heta.
Du är en präktig qvinna,
du väcka min amour.
Du äro hertiginna,
och min Luste den äro stor.
Dina kinder är som bolster,
dina ögonlock som lakan,
en skrynklig filt din näsa
och sängen äro hakan.
Dessa tankar tänka jag,
ty du får mig att på sådant tänka,
plyschbeklädda sovrum,
där den sexuelle njutning finns att skänka.
Men, grevinna,
så stå vi här i dansen,
jag äro röd om Kinden
och du äro lite skamsen.
Men bort och kos,
med skamfullhet!
HIT, så tvärt,
med UPPRYMDHET!
Du gäcka mig med rullningar,
du väcka mitt begär,
du sträcka dig i bullningar,
du göra mig helt kär.
Men det som eggar mig till fullo,
med din ljuva, vackra kropp,
är att den te sig som en degklump,
som bölja sig därunder, i alla dansens hopp.
Och som du, la Belle Amie,
säkert, säkert vet.
Äro denna Menuetten,
en dans som gör en het.
Så när vi svänga runt här om,
och taga våra steg,
då yra det av mjöl omkring,
då bakas så din deg.
Så när vi dansat färdigt,
när vi gå från balen ut,
då har du gräddats färdig,
då får jag SLUKA dig till slut.

(C) Krister Holmér

En sann(?)skyldiger histoir

En vän jag hade
och hans namn var Nuppe.
Hej, Nuppe, Nuppe,
det var vi två.
Vi vore oskiljbara,
"Det skolo bara vara så".
Vi vandrade i skog tillsammans,
vi gingo till skolan i tropp.
Aldrig att de kunde skilja på oss,
aldrig att vi lyssnade på "stopp!".
När Nuppe så fick nuppa,
då fick jag nuppa också.
När Nuppes mage guppa,
ja, då guppade min också.
Då Nuppe kramade sin mamma,
jag smekte hennes byst.
Då Nuppe fick en Puss på kinden,
jag voro allaredan kysst.
Ja, oskiljbara voro vi,
icke en dag av ensamhet, icke en stund fri.
Det fanns en gnista mellan han och Mig,
ty vi voro tillsammans, även då när han sa "Nej".
Ty, jag höll så av honom,
och jag var hans vän,
att jag inte ens för Trugan,
dukade under och gingo hem.
Men när Nuppe sista natten,
på vår sista sammankomst,
bad mig att lämna honom,
det voro ingen konst.
Ty utifall han ej vill sällskapa nåt mer,
då går jag ut från rummet hans, och går en trappa ner.
Där nere bor hans moder,
så bylsigt, vackert fet,
så rosig och så vacker,
så gudemliget fet.
Där älska jag med henne,
från morgon och till kväll,
och vi idges icke sluta,
ense när Nuppe säga "Snell, snell!"

Så voro detta sanning,
haver jag upplevt detta här?
Nej, det äro påhitt,
det lovar jag och svär.
Visst haver jag på känn,
att Nuppe en gång,
kunde ha blivit en god vän,
och visst haver jag tänkt,
på hans feta vackra mor,
som mången gång fått mig stänkt,
när jag begrundat hennes kropp så stor.
Men själfva denna saga,
jag haver inhämtat på biograf.
Men ingen tager skada
av att jag inspirerades däraf.

(c) Krister Holmér

Pompe Adieu

Oh, vad haver Jag gjort?
Jag haver begått ett Brott
Jag som bara skulle känna
Jag som bara skulle klämma
Men Jag nypte
och Jag strypte
Och Jag bultade för hårt
Jag slog kanske en smula
Men Jag beder ej förlåt
Nu ligger du så tyster där
Blott en blöter fläck
När du ligga död så där,
så är du icke Käck
Jag gillte Dig när du vart glad
du vorde då en starker Tröst
Men så en dag så blev du trist
Då förlorte Jag min Lust
Så Jag kände och Jag klämde
och gjorde det för hårt
Och hjärtat slogo mer och mer
Att sluta blev för svårt
Jag dräpte dig,
det gjorde Jag
Och fast vid det Jag stå
Ty du underhållte icke mer
Så du mål väl Förstå?
Jag äro ej ett Bortskämt Glin
Innerst inne är jag God
Men med dig, du Pompe - min Kanin
Jag icke hava tålamod

8C9 Lile Krister Holm+er 6 år (1988)

Mitt Hjärtas porlande dryck

En soliger dag om våren,
jag tog en spatsur genom spåren.
Det vindlades violer,
det doftade av lort.
Det sjöngo av fioler,
och jag fingo intet gjort.
På ängar kring mig välvde vackert dis,
det dofta ljuvligt från ett kök.
Jag voro som i himmelskt paradis,
jag voro som en glader gök.
Kunde dock inget,
göra mig ännu mera glader?
En naken villig kvinna,
eller ett fång biskvichoklader?
Nej, intet, jag svarar Dig.
Alls intet, ack nej och nej.
Utom, för ty, kan-ske en Hallon-soda,
ty de äro ju gudomligt goda.
En sådan skulle gjort mitt liv till fest,
Hallonsoda äro paradis, när paradis är bäst.

(C) Krister Holmér 2008

Ett popuellt poemförsök för ungdomen

Ensam haver jag varit,
med ditt anlet i min själ
Och i de drömmar jag bära,
haver jag fuktat dine läpper med mina
en tusende gång
En gång in i mellan,
ser jag dig passera vid min port
GODER AFTON!
ÄR DET MIG DU MÅNNE SÖKER?

Jag kan se det i Din blick
Jag kan se det i i Din mun
Du är allt jag känna lust inför
(och) mina armar vorde villiga mot Dig
För du veten vad du skolen säga
Ock du veten vad du skolen göra
Ock pompouös till storlek är min vilja,
att för dig förtälja
"Jag haver kärlek för Dig..."

Min längtan är att se solen gnistra i din Päls
Och jag säga dig "tid" och "tid" igen, hur mycket kan jag bry min själ?
De sällsynta tillfällen, då jag känna mitt hjärta, det viljen svämmen över
"GODER AFTON!
ÄR DET MÅNNE MIG DU SÖKER?!"

För jag hysa undran om var du äro
Och jag undra vad du göra
Varder du en plats, och känna dig ensam?
Eller, är någon där och idka älskog hos Dig?
Förtälj mig, hur skall jag få dig i säng?
Ty, jag haver ingen nyckel till den lösningen.
Men, så låten mig begynna - "Jag älskar med Dig".

GODERAFTON, ÄR DET MIG DU SÖKER!!!!!!!????


(c) Popual-Krister Holmér

Utan kjolar på kubbar och kobbar och skär

Kanderade frukter,
eksotiske lukter.
Tänk ett sådent på-hitt,
att med dylikt
pynta min P*itt.

Du bragte parfym,
du bragte en plym.
Sen upp på en holme,
du sprutade och fläktade
min käre, käre D*olme.

Met krepp-papir
och rödgad Kir,
sitta du på Huk,
drickandets vinet,
smyckandets min k*uk.

Likt en Prinsessa
i vacker kreppad skrud,
skrider D*asen fram
likt en nykysst brud.
Rosig och stel,
men lyckelig och hel.

Du fråga min Sn*oppe,
"Kanske ett Stoppue?"
Men svaret vordo nej,
kanske kan du trötta mig,
men aldrig med den svålen,
att du ger nog till p*ålen.

(c) Krister Holmér

Bakverks like

Låt mig Gnida
in din Sli*da
med Sylt och Marmelad!

Låt mig Göda
det Oerhörda
med kakor och Choklad!

Låt mig Förfina
din V*agina
med Strössel och Kristyr!

Låt mig Titta
på din F*itta
när en Bulle lagts uppå!

Låt mig ha ett Möte
med ditt Sk*öte
när det pryds av Karameller!

Låt mig Hurra
för din M*urra
då den doftar som Confectue
Ty din Sn*ippa är som Bakverk -
Vacker, Ståtlig och Perfekt!

(c) Mästerbagare, förste Älskare Krister "DOn Antonio" Holmér

Hund-trixet ( i Svea Rikes tjänst....)

Hon mötte Mig där,
i Biskopslunden
Hon kommo ej ensam -
ty hon medbragte Hunden

Hon var brunett
Hunden en pudel
Vi gingo till mig
och spes Apfel-Strudel

Vi sutto kring bordet
och hunden därunder
Hon talte så blygt
om sin kärleks grogrunder

Ej elskare hon haft
som vågat prova på
Detta syndefulla trix
som hon ville föreslå

Det hon sade vorde rysligt
Ja, det vart faktiskt hemskt
Det vorde väldigt syndigt
Ja, något ganska Svenskt

Hon talte om en trekant
med dessa trenne hörn:
Hon och Jag och Hunden
Som kvinna, man och Björn

Självfallet vart Jag chockad
ock vad mer: arg och bestört
Men sedan började Jag tänka
om vad som vore Störst

Är Störst att vara Redig
och inte kn*lla Karo
Eller Störst att vara Syndig
och Svensk i sin "Samvaro"?

Svaret ter sig självklart,
ty jag är en riktig Man
Jag offra Mig för Er,
ni vackre Svenskar i Vårt land!

Således kröp vi under,
Brunett, Gosse och Racka
Ni kan måhända tro att ni mig Stå i Skuld -
men det är Jag som Er ska tacka

(c) Krister Holmér 2008

Späck

Stekfett,
STEKFETT!
*gnider mig i stekfett*

Glidning
Glidning
*Glider fram i stekfett*

Sl*idor
Sl*idor
*Sli*da full av stekfett*

Allt
går
så lätt

Allt
är
så fett

Kropparna
och maten
Maten och
kropparna

Jag äto
Jag sluko
Jag glida fram längs smör
Så som gentelmenner gör

Jag spiso
Jag griso
Mig ner i sl*idans djup

Du gingo givandes
ett väl-lust-tjut

Jag icke längre skilja
sl*ida i från steke-fett,
ty när du är så väldig
är det icke lätt
Men vad spela det för roll?
Ty, jag elska elska elska
att du äro rund som en mjuk boll

(c) Krister Holmér

I kapslad äro jag

Som ett nesligt djur
i en liten bur
sitta jag och tänka.
I ur och skur,
som en söt lemur,
naturen mig stora tankar skänka.
Vad tänka jag
bland blad och barr?
Om nya tag
mot botandet av starr?
Nej, icke
att synen bekymra mig,
ty jag se så länge,
du stå framför mig.
Sedan, när du är Försvunnen,
försvinna synen från ögat,
och smaken från munnen.
Det var kring dig
jag min drömmar närde,
För din skulle var det
jag danserna lärde.
Att skråla och röra
mig rytmiskt och väl,
det var du, bara du,
som till det var mitt skäl.
Men när du är borta,
när du gått din kos,
då bliva, då bliva,
jag endast till mos.
Du var pälsen
kring min hand,
du var kungen
i mitt land.
Du var nävarna
som höll mig,
du var lyckan
som den föll sig.
Till dig kom jag
och sökte skydd,
till dig kom jag
när jag var brydd.
Och aldrig, aldrig
att jag tänkte illa,
bara för att du
råkar vara en Gorilla.
Ty, utan dig,
jag sitta ensam här.
Ty, utan dig,
blott en LEMUR jag är.

(c) Kapslad Krister

Själens låga, eller eldens?

De knastra
De knastra
De kulliga berg
De frasa
och spraka
och få en ny färg

En skogsbrand?
Javisst.
Anlagd av mig
Ty skogen den kan
ej säga nej

Glädjen äro stark
då jag se saker brinna
Nästan så stark
som när jag se en kvinna

Men en kvinna
en kvinna
Kan avspisa inviter
Hon kan neka,
hon kan skratta
Hon kan
försvaras av Banditer

Så hända
så hända
på Uppsala Bar
Jag smeka en kvinna,
sen få stryk av en Karl

"Min kvinna
min kvinna"
så hade han sagt
Ty han ville ej
att Jag skulle
smeka inatt

Och slaget,
ja slaget
Det vart så hårt
Att jag flydde,
ja flydde
Ty livet vart svårt

Så här är jag,
här är jag
Uppe i bergen
och värmen den värma
ända längst in i märgen

Skogen
Ja, Skogen
den får brinna
och försvinna
Ty detta går jämnt ut
mot att jag inte få en kvinna

(c) K-i-t-r H-l-é-

Föreslag i befolkenings-frågan

Barnet ensam i världen stå
med en tiggar-bössa i sin hand
Tårar trilla ner för kinden
Hur kan detta ske i vårat land?
Vi äro allesammans lika
på så väldeligt många sätt -
gemene Svensk: han älska bullar,
och han slita tills han dofta Svett

Gott så, gott så! Förfäderligt annars.
Ty en Svensk är strävsam i sin Moral
Men vi hafva dock ett problem, gigantiskt:
det må finnas en BOMB i våran "Sal"

Denna riskera snart att explodera
och utplåna våran Stolta Stam
Ni må tro att jag drömma mardröm?
Men jag svär att denna dröm är Sann
Ty det må finnas vissa grupper
Lata, skygga, skurkar alla
Dessa vill till katastrofen,
Dessa vill att Stammen falla!

Vi kalla dessa "arbetslösa"
men PARASITER är ett bättre ord
Bleka, feta - till fördärvet
De äta allt på Vårat bord

Dessa äro icke svenskar,
ty Vi definieras "strävsam man" -
Strävsamma finns, båd hos kristna som muselmaner
Skulle du vilja påstå, att en arbetslös är likadan?

Må ni minnas det där barnet?
Jag tycka ej att dess tiggande är en Skam
Ty han bär på onda anlag
Som hota och längta efter att få tränga fram

Ty i den lilla barna-p*tten
Där dölja sig ett lömskert hot
Så låt honom svälta, låt honom tyna
Ett brott, javisst. Men vårt enda bot.

Copywright: DSVSS (=Den Som Vågar Säga Sanningen=Krister Holmér)

Att fullborda kerleken - Utfördt i trenne episoder

De tyna,
de tyna,
dina kliv.
På dyna,
på dyna,
jag sluta mitt liv.
Min blick är ren,
min tanke klar,
än så länge
har jag känslan kvar.
Därför är det tanken
som sysselsätta mig,
på hur jag i svårmod
lät duellera dig.

Jag väcker dig i natten,
jag räcker dig en värja.
Jag sträcker mig mot vatten,
jag hör ehuru att du svärja.
Sen fäktas vi
fast fruntimmer du äro,
och sen så när du spetsat mig,
så bliva vi så käro!
"Varföre?"
Din undran är stor.
"Våldsamhet?"
Vad hava det med amour?

Jo, ty du ville icke låta mig i sängen.
Jo, ty du ville icke följa mig till ängen.
Och vilken är kärlek är kärlek
om inte till sist,
den fullbordas med le penetration,
om än det ske med list?
Så jag finge icke penetrera dig,
och jag äro icke den som icke taga nej.
Istället lät jag dig,
med vassa värjan din,
komma här och penetrera mig,
ty i mitt hjerta, stack du spetsen in.

(c) Krister Holmér

Sartres ficka

En erektion som bultar
ger mig existentiella kval
Jag tänker på den styve Sartre
som sporte vist om alla val.
"Vi klyvs itu av viljor,"
sporte Sartre sensuellt
"Allting skulle vara fridens
om vi alltid fick smeka sexuellt."
Men ack, du vise Sartre
En sak du icke har betänkt:
Att raskt kommer polisen
och tar den som i det fria Stänkt.
Så jag står där i buss-kön
med en lång och ådrig t*sk
Om jag skulle börja smeka,
då hade jag åkt fast!
Men oh, du dumme Sartre
jag har tänkt ut en hemlig sak.
Den skall låta mig att smeka
min lem tills den blir slak!
Och detta är en jacka,
vars fickor saknar söm -
alltså där längst inne,
så att handen skall få rum
Den skall leta sig till gylfen,
säga "Hej min vän, goddag"
och sakta så dra ner den
och om p*tten sen ta tag.
Och då så skall jag r*nka
vart och när jag vill
Och sedan kunna stänka
och smeka lite till.
Så tack, ändock, du Sartre
för att du bidrog till min idé
Jag skall tänka på dig i buss-kön,
smeka och sen le.

Le Cópý-wright à lá Krist€r Holm´€r, deux-ooh-ooh-ått

Trois d'animale, passe-par-tout?

En tax, en hund, en racka,
jag tänker mig en dubbelmacka.
Taxen där i mitten,
med den väldigt lilla p*tten.
Ej att jag tänka eroteriskt kring detta,
jag bara undra hur djuren lusten mätta.
Ett spörsmål av filosfoisk natur,
ty, jag spörja - hur göra djur?
Vilja de stanna upp ett tag,
innan den stora stormen.
Vill de göra sak i lag,
eller följer de den tvåsamhete formen.
En smörgås med ett pålägg,
men inget bröd upp på.

(c) Krister Holmér

Trennde droppar för sju tårtor

En morgon då jag sovo
med hufvudet mot kudde,
det bankade på fönstret mitt
och hufvudet jag snudde.
Jag stack det ut
för att få se vad som stod på,
då såg jag tvenne "vänner"
som fram längs vägen gå.

"Åhå! Åhå!
Hej, du gamle Krister."
Så ropa de till mig.
"Åhå! Åhå!
Du, tunna ister."
De stod och toka sig.

Jag sporde där upp på,
vad bankningen anförde.
De se att frågan var pikant,
som bankningarna rörde.
"Sjung ut, sjung ut!"
sa jag,
"Vad har ni på ert Hjerta?"
"Se ut, se ut,
idag!"
De svarte mig och fyllte
min själs lekamen med en smerta.

Vad smertan anbelangar,
så var den ganka kort.
Det dröjde icke länge,
förrän jag den sopat bort.
Men vad den på berodde,
skall jag förtälja nu:
Mina "fränder" bragte med sig,
blott ej en tårta, utan sju.

"Men, Krister"
spörjar någon,
"vad är det till sorg för skäl?
En tårta för väl endast
med sig sådant som är väl?"

*Jag ryster på hufvud*
*Jag ryster på knopp*
*Jag höjer mitt finger*
*Jag säger "Lyss opp!*

För att nu så göra
en lång historia kort,
de bjöd Mig ingen tårta,
de tog dem med sig bort.

Så stod jag därför ensam,
utsvulten, men fri.
I handen höll jag dock
ett polaroid-fotografi.
På bilden såg jag mina "fränder"
som hölla tårtor i alla sina händer.

Tre droppar fällde jag,
när jag tagit bilden in till mig.
Den första en tår,
som ner för kinden runno sig.
Den endra voro vit
och kommo ur min lem,
den lät jag smeka fram
när jag tittade på dem,
som mot mig höll upp tårtor
och logo på en bild.
Den tredje droppen voro åter tåren,
en för skammen, om än mild.

(c) Krister Holmér

Balladen om en brunstig sjöman

En skeppa mjöl
på båtens kjöl,
sen ligga vi och knåda,
vi äro degiga, vi båda.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

En påse socker
äro ocker
utifall den kostar tusen,
sådant pris tager endast busen.
Men på sjön finns pirater,
med dyra varor och diva-later.
När de komma till min båt,
och jag stå där nybakt och k*åt,
säga det att jag är för rund,
att min djupa hållning ej är sund.
Ty de vill ha glitter och paljett,
men det äro icke lätt,
att på havet uppbåda,
sådant ur sin låda.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

Efter tio år på vågen
spänner jag nu bågen
Dristar mig att ropa hej,
fast bron ej under varit mig.
Så kommer vi i hamn,
där möter jag en famn,
full av bylstig byst som mig förföra,
full av spefull lust som skörbjuggen förgöra.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

Salt var droppen på din kind,
när jag for för måttlig vind.
Salt var havets djupa svall,
salt var vågen, blöt och kall.
Salt är droppen på min lans,
som bröto fram mitt i vår dans.
Bröd och bullar jäsa,
salta vågor stänka oss.
Känn hur bränning fräsa,
när vi kasta loss.

(c) KRISTER HOLMÈÈÈÈR

En snidad Hämnd

Jag hafver blivit kallad patrask
En lantis, en dräng
En son till ett fnask

Det hafver skrivits i tidningen
af Westgota Nation
att Krister Holmér blott är
ett S*tans fattig-hjon

Men pass opp, du lille Anders
Du tidnings-redaktör
Du gräver din Egen grav,
jag ser raskt till att du Dör

Ty skammen som du gett mig,
då du Stalte all min heder
Skall alldeles strax förbytas
och istället bli min Seger!

Mina Flinka fingrar, mitt bagarsinne
Kan yttra sig på många sätt
Med skulpturala gåvor och talanger
hafver "Herren" vår mig glatt försett
Ty jag kan icke bara nypa petit-chouxer
eller tvinna rosor av marzipaan
Jag kan även göra träskulpturer
som jag ställa ut uppå på Stan

Tvenne stockar, en hyvel, en kniv
Allt jag behöver
För att ge Stockar liv
Hela natten vart jag uppe
och snidade två Män
Att det skulle bli fantastiskt -
det hade jag på känn!

En blev lik dig, Anders
Den stodo på alla fyra,
den fick stå längst fram
Den andra stodo Upprätt bakom
Och han var lik mig, ja - precis likadan!

Den bakre, han vart Nöjd
Den främre, han vart bister
På denne skrev jag Anders
På den förre skrev jag Krister

Ner för trapporna släpade så jag
dessa tvenne Män som jag hafver gjort
Jag ställde dem där ut på Torget
så att folk skulle kunna skratta och ta Kort
Och se, ja se! Folk samlades omkring
De skrattade och peka
och stodo i en ring

De Skrattar åt dig, Anders
Du smädare, du falske P'tt
Men nu så får du Skörda
den lycka som du smitt

Du hånade mig, vart så tarvlig
men vad säger du nu, när alla ser
hur du i staty-form brutalt blir påsa*tt
av den Styve hjälten Krister Holmér?

(C) KRISTER VICTORIUS HOLMÈR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kännare av Folk

En fåle, en fåle,
en sliten och grå!
Den redo, den redo
en kvinna upp på!
Fålen var långsam
och kvinnan var matt,
snart vorde alla
där bakom ifatt.
De redo och skumpa
tills dagen var natt,
men kvinnan och fålen
ännu där satt.
Vad lära vi då
av en sådan figur?
Att den som är fattig
ej skall vara sur.
Ty den som är fattig
är ock alltid lat,
den kan ej förvänta
sig guldiga fat.
Blott den av adel,
som har karaktär,
veto att rida
en märr som den här.
En ståtelig springare
med muskler av stål.
Som lyder sin herre
ock giva allt vad den tål.
Ty herrens blå blod
det skumma av fröjd,
när han utav rättfärdig rikedom
sen blifva nöjd.
Hur gick det väl då,
för fålen den grå?
Av lathet den gick under,
så tänk vilken blunder
för kvinnnan att ej vara rask,
att blott blifva vad hon var -
simpelt patrask.

(c) Blåådrig Krister Holmér

Uti vår bakbod

Upp på mitt bakbord där jäsa de där,
två bakelser!
Är du än hungrig, så smaka de här:
Ät bullar och finska pinnar,
ta strudlar och hallongrottor!
Smaka en tårta, ät marsipan!

Fagra små fingrar här bjuda till dans,
kom kvinnofolk!
Vill du så bakar jag en vetekrans
Kom kyssar och heta munnar,
kom händer och tjocka kavlar!
Kom ljuva Sabina, kom fru Dormin!

Uti min bakbod jag äta små bär,
kom mes madames!
Jag frustar och slickar tills du är kär!
Kom hallon på fyllda byster!
Kom blickar och gör mig yster!
Kom visa din rosknkopp, mitt hjertas mjöl!


(c) Viseskalden Krister Holmér

Morgon-Gröten

Gröten den var morgon-kall
Min mamma har försovit Sig

Lilla mamma, vakna!
Jag springa in i kammaren

Men oh! Den skammen,
den rodnaden

Mamma
är ej Ensam

Mamma
har en Kavaljer

Hårig vart han, icke ståtlig
Med P*enis i vädret

"Får jag vara med?"
säger Jag undrande

Gröten, den får
kallna Mer

(c) KH 2008

Patoralism #1s

Bak höskullen
invid gödsel-stacken
sträcka jag ut
mina ansträngda armar

Cikador de sjunga,
pigan släntra iväg

Min lem hafver funnit
ro


Copywright Holmér

Utanförblifven, viljandes in

Jag äro den Vita Mannen
som smyga på Savannen
En mystisk dans jag följa
Säg, vilka hemligheter må den dölja?
Jag se tre Mörke i en ring
Jag se men förstå just Ingenting
Ty di Mörke di dansa med liv och med lust
Di skaka på Stjärtar, på Lår och på Bröst
Mina likar till Sinnet, men ej till rytmiken
Jag bliva rörd och ledsen, en Smula besviken
Jag ropa till dem, "Låt mig Vara med!"
Men de bara Skratta: "Lämna oss i Fred!
Ty vi kan se hur du se Ut.
Blek och gänglig, en vinglig Drasut.
Du hafva Ej Rytmus, Ej heller det där Svänget
Du får icke vara med, i detta Coola Gänget."
Oh! Det blifva Så här, hur Jag än göra
Krister får icke vara med - bara se men inte röra

(COYWIGH) Kristisch Holmisch 2008.

Jordens hemfvist

På landet förrättas det tarv,
bak-om ett uthus, upp på en harv.
Jag äro ej från där,
ty jag bor i staden här.
Här hava vi kläder,
här härska civilisation.
Där smiskas det med läder,
där saknas tågstation.
Jag se icke ner på dem,
som lägre stå än mig.
Men att det själfva vilja leva så,
det förundra mig.
Själf trives jag bäst
bland bilar och torg,
ej upp på häst,
bland vinbär och sorg.
De bär som jag behöva,
jag få upp på kaka.
Den dagg jag vill röva,
jag har på min haka,
allt efter jag lapat
ett sköte helt ur,
säg vem utav lantis och stads-bo
hava mest tur?

(z) Krister Holmér.

En Smörgås Surpris (Lovisa & Påläggs-kalven)

Jag gned in min Lem
med ost och Skinka
och toppade med en gnutta Smör
Jag gjorde det med mycken Glädje -
ty det är ju så
Adeln gör

Och utåt gick jag,
stolt och lång
med Lemmen doftandes
i min Kalsong

Sedan mötte jag dig
Där, på baren
Du ställde frågorna
och Jag gav svaren

"Mas oui, mas oui
Det är sant som du har hört
Det är jag som har
alla dina väninnor förfört
Men idag har jag provat
ett helt nytt trick
du får veta om du roar
min Lem med några Slick"

Och det sades och gjordes
och vi gick dit Opp
Inne på mitt studentrum
inspekterade du min Sn*pp
Men oh! den förvåning
som då mötte dig
Du blev så Chockerad
att du kräktes på Mig

Jag ropade högt, när du snabbt sprang bort
"Lovisa, Lovisa! Livet är för kort!
Fly icke den Surpris
som jag dig skall ge
Lovisa, Lovisa!
Du får mig att Böna och Be
Lovisa, kom tillbaka
Kom genast, var rask
Kom så skall du få smaka
på min adels-T*ask!"

Men icke kom Du,
och ej Farväl du vinka
Och då vart jag Ensam
med Smör och ost
och Skinka
Ej längre vart jag hel,
nej nu vart Jag halv
Ensam med min Lem
Min lille Påläggs-kalv

(c) Kr1st3R H01méR 2008

När de täcka ställa sig och täcka

Hej Frej
vad hände med dig?
Det är som det är,
du for och hämtade
en sån där.

Förr var det du och jag,
för var det blott vi två.
Förr var Frej och Krister,
som hand i hand fick gå.

Men hej Gamle Frej,
vad hände med Dig?
Det är som det är,
du for och hätmade
en sån där.

Jag är inte sådan
som inte låter andra människor ha,
jag är bara sådan
att jag ej gilla dem som ta.

För även om,
Gamle Frej,
det var du som,
hämta henne till Dig,
var det ändå hon som log,
då var det hon som tog,
åh, nej, åh, nej,
gamle frej,
det var ju hon
som tog Dig från Mig.

Vi var de två vänner
som CCR med Creedence,
vi skrattade och stojade,
men ändå voro allting fridens.
Sen kom hon,
som en kil i båten,
som en Ono i Beatleslåten,
hon kom hit och tog vad som var mitt,
och hon har onda ränker smitt.

Ty jag bjödo er till Lust-Spel,
som den glade man jag är,
Jag bjödo även henne att ta del,
av drame-konsten jag har kär.
Men sutto hon med blickarna mot mig?
Nej, icke ens i blyghet emot dig.
De strålade mot Anders,
så må de båda dra åt fanders.

För hej,
gamle Frej,
minns du ännu Mig?
Vi fann på poem,
lägrade kvinnor ihop.
När timman var sen,
tog vi oss ett stop.
Men det är som det är,
du for och hämtade
en sån där.

(c) Krister Holmero. 2008o.