Nya äfventyr ock gamla

Erindra,
erindra,
erindra dig
Hur jag fick
Hur jag fick
det att tindra
hos dig

Minns,
kom och minns
Kom och minns
hur jag log
när du smekte
och smekte
och kysste och log

Nedteckna minnet,
det minnet av mig
Hur jag svepte
pussa
och munkn*lla dig
Ej med min p*eis,
för ty med min mun
tryckt mot ditt sköte
en himmelens stund

Men nu är den över,
den stund som var vår
Nog kan jag höra,
hur du fäller en tår
Över att aldrig,
nej aldrig,
få se mig nåt mer
Vem är då jag?
Jag är Krister Holmér!

Så erindra,
minns och bevara så mig,
djupt i ditt mörker,
i vätan hos dig
Så kanske jag kommer,
jag kommer ju snart,
ej till din bostad,
så kan du gissa vart?
Jo, jag kommer i famnen
på en annan jänta,
ty aldrig mer
skall du, bara du,
få höra mig flämta

(c) Krister Holmér