Visar inlägg med etikett Mobbning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mobbning. Visa alla inlägg

tisdag 29 april 2008

Fjäril Hvingad??

Lyss Opp Lyss Opp ehuru jag scrufwar Fiolen och sjunger en Carl Micael Bellmansk klagosång, ej på vers men ack på Prosa, denna uppfinning af Homeros som ter sig likt Macaloes och Fantastique! Ni må ursächta att mitt Språk kan te sig kanske möjligtvis måhända lite ännu mer Finstämt idag än andra dagar, men detta har sitt anlete i att det jag nu ska Berätta, Förtälja och Förevisa är en Ytterst SorgeSam Historia om en Hvacker ung Gosse och hans Gigantösa Plågo-ande.

Denna Plågo-ande, denne Tyrrann gingo under namnet Magister Bunsenbränner och var, så att säga, tysk lärare på ett Hoegstadium i Westra Swerige, där den Unge Gosse hade sitt säte af Läro. Ack ja, ack JA, Denna Tysk voro icke Själf utan hade sina Cumpaner - De två Dieter und Horst hvilka kallades Dieter und Horst på de tyska lektioner. Och tillsammans de Flina likt Hyenor tillsammans med Tyrannen hvilken gingo under Betäckningen Bunsenbränner. Ni må förstå hvartåt vi må leda. IN I DÖDEN! Jo förvisso, ack javisst. Det voro ditom De ville försända Honom, den unge Gosse. Men med Styrka och Hvärdighet han Höllo sig kvar och är idag den Man ni så tålmodigt och andaktsfullt lyss till.

Fantabulöst, graciöst och Väneligt
Språk-Ekvilibrist K. Holmèr

lördag 12 april 2008

Nattståndna Funderingar

Ädla krigare och vackra jungfrur -mina läsare kort och gott. Om ni som jag läser i mass-media, har ni då läst om denne man jag aldrig kan minnas namnet på? Med mass-media menar jag de dagliga nyheterna i tidningen Dagens Nyheter och så min egna Favorit Svenska Dag-bladet dit jag skickar mina insändare som ibland blir pubblicerade (eller puppade som vi i branschen säger lite vulgärt, ni förstyår säkert) och ibland ej. Men denne man vars namn jag nu kom på, han heter Theodore Callifatides och han säger saker ibland som får mig att tänka. Och just nu tänker jag: vad är humor? Är det humor att förnedra? Ja i de fall där Auguste förnedrar den Svenska Adel i Svarta Fanor men det finns också faror! Som den i humorn då jag i min ungdom kallades för Monkey-Man (=Apmänskan) och de slog mig tills jag blödde och tårar flöt ur mina ögon. För i den humorn fanns bara den svartaste förnedring och skam. Men vissa saker ändrar på sig för nu har jag fler Vänner än de flesta. Revanchen är stark och ingen som kan skratta åt mig spelar nu längre nån roll!

På Återseende och Mycket Väldigt Väneligen
DS