Händer i spad och tankar i rymd

Ehuru jag idag stående vardande på jobbet, med händerna nedsänkta i en deg de la rose och masserade denna, inmarcherade en ynglig ung dam, vars silkesyta mig frapperade. Annette - den assistente sociale, som min högt omvördade moder har låtit anställa ovanpå mina vägnar - haver i stenhuggna ord, givit mig rådet att icke idka älskog på två veckor, vare sig med quinnor, männer eller lös-vaginor. Detta i klander ville jag ändock icke låta den unga skönheten förbiglida mig, varuppå jag inledde en konservation med Skönheten.

Jag sporde henne så: Vare du student?
Svaret hennes löd: Javisst! Jag är blott en ung student!
Därpå löpte ett långt och vackert sirlande samtal, mellan oss båda. Vi talte om ena tinget, och det andra aprés. (Visst föreställde jag mig degen under mina händer vara hennes barm, men icke en inbjudan, icke en erigerad blick släppte jag från mig.)

"Nå, Krister, var det allt du hade att berätta? En charming anakedot, yes?" Nej, min sydbrittiske frände, icke blott. "Vad har du mer att förtälja, yes?" Jo, det skall jag säga dig. Hon förtalde nämeligen att hon var student vid den Litteraera Vetenskapen. Hon förtalde - då jag sporde - hur deras filosofer resonerade. De resonerade i tolkningar! Visst haver jag tolkat förr - "Yes, visst, du har ju tre lysande tolkningar i den här bloggens titel for example." - men icke grundligt, icke enligt konstens alla regler. Därför skall jag pröfva detta nu:

Jag tolkar Creedence "Bad Moon Rising".
Jag tolkar det således, att de mörka moln som stiga, icke endast skall reflektera de äkthetens och fasthetens mörka moln, som om höstdagar skymma våra skyar. Jag tolkar det även och således så att dessa mörka moln som stiga, ochså är tankens orosmoln! Det är PSYKET! De mörka molnen Fogerty besvärjer är SYMBOLER! De stå för något djupare. De stå för annalkandens smärta, och annalkandens sorg.

Detta fann jag spännane! Att spänna intellektets vidder. Ytterligare! Längre! Till rymdens gränser och sedan åter!

En kort film har jag även funnit, som haver Ovan nämnda musikstycke till ledmotiv:


Väneligen hälsning,
Kristr Holmér

Varandet döljer det Krister må Slöja

Ljuv, ljuv är Kärleken men Djup, djup är Sorgen - sorgen över en svunnen tid, eller -än mer korrekt - sorgen över en svunnen Kärlek som singlar ner mot marken likt ett löv på höstes första dag. Ack! Ni må minnas känslan, upperymdheten? Och sedan; besvikelsen. Lille Gudinna, kan du svara på Kristers Ideal? Icke? Så var det tänkt och jag ber Dig, gå din väg. Oh! Denna väg. Kringelkrokig, det är den. Raka vägen till fördärvet, dit bär den. Ty här sitter jag ehuru Sorgen är kommen (Ni må minnas liknelsen vid lövet?) eljest Sommaren den ljuva har tagit slut till föremån för Höstens djupa In-tåg. Vackre Sabina, den skamlösa. Med min Kikare har jag beskådat, rätt igenom ditt Fönster. Med mina ögon har jag skådat, dina Erotiska Dunster.

Emedan jag efter afslutat värfv med Lisa Servitris, fortfarande kände mig en smula, så att säga, små-pilsk gingo Jag till Sabinas Hus. "Oh Krister hade du din kikare med dig?" Ja, det hade Jag. Men borde jag burit med mig denna skåde-tingest? Svaret må bli ett Resolut icke ty jag fingo ej Se det Jag önskat Mig. Istället för en naken Sabina, urstigen ur Dushen fick Jag detta se: En Naken Sabina med dito Karl. Oh du lede! Du svultne Fi. Smal, det vart han. Arg, det vart jag.

Men min Ilska må dock övergå, till något Annat, det tyskarna kalla Das Wahrenheit. Jomenvisst! Varandet, var vad jag talte. Varandet, var vad jag inte tålte. Ty Sabina må icke mer än en kVINNna vara. Och likt sådan: Kött. Kött och inget mer förutom "Trosor af Spetsue". Ej Hennes fel, blott naturens. Och Naturen? Ett varande, ett Tillstånd.

Gåtansfullt,
Hemlige Holmér

Skönhet i Ett Annat Ljus

Haver ni någonsin sett något så Lustigert som en Man, smygandes omkring, iförd Camouflage-byxor, Grön Skjorta och Kikare? Inte? Ja, då haver ni Icke sett mig - Krister Holmér - bakom Krydd-Hyllan på Konsum i Uppsala Centrum idag! Oh, det är sant. Smög, det gjorde jag. Bakom Krydd-hyllan, där vart jag. Kikaren i Fast Grepp, spanandes på den Blonda Sabina, denna Byst-Drottning. Vacker vart Hon. Syndig vart Jag. Ty jag kunde icke låta bli att smeka den Lille, även kallad Rubinen, ty kåt vart jag och allt kåtare blev Jag. Doften av Kardemumma och den fagre Sabina i kikar-siktet. Vem hade kunnat stå emot?

Annars är mina dagar likt de alltid varit, månne mer Erotiskt laddade. "Oh, hur kan detta vara möjligt?" Jo min käre Vän och Frände, det skall jag förtälja. Ehuru Jag heta Möten med den lille Lisa haver Varenda dag haver min, så att säga, "Glupskhet af Erotique" vuxit. Ni må finna mig på Uppsala Bar, den Färgranna Drinken i den ena handen och den Yppiga Damen i den andra. Oh, som de älska mig! Singulära mammor, Pregnanta ungmöer, Flätade tonårs-flickor. Det må icke finnas en Kvinna i vars smak Krister ej få plats. Detta kan te sig likt Sjelfqlartue, men ha i åminne! Det mellersta stadium, Liten Krist. Mobbad vart han. Slagen vart han. Var må trösten finnas? Hos den ljuva Fanny Frändele, sötaste Flickan i klassen. Men fick han tröst, den Lille Krist? Icke! Enbart spott och spe. Men oups! Skåda nu:

Krister älskaren
Kvinnan den älskade

Ni må förstå? Följ min stig nu, till en bild som må vara mer Frän men ändock Tydligare:

Krister penetreraren
Kvinnan den penetrerade

Vackert må vackert vara, men det blekna i skenet av Den Styve Holmér.

Väneligen,
Den Styve Holmér

Essans och Briljans

Stormar det kring Er? Känner ni hur, så att säga, hela Havet gungar? Haver ni mistat all fast Mark att stå på? Då, och endast preciseligen då, kan ni säga att ni vet hur det är att vara Krister Holmér.

Väneligen
Krister Homöérs

Krister Holmérs rörliga Bilder

Denne min vän, som vi må kalla Carl haver sänt erforderlig teknikalisk Hjälp. Och då säger Vi: Tack, Carl! Lille Gosse, gjord av Guld. Och resultatet? Låt ögonen vattnas!:


Denna är Söt.


Denna är Farlig.

Eroticistiskt
Krister Holmér

Det Gamla Slottet Ögonblick

Blunda Edra ögon en stund.Låt dem Hvila. Nå, blundar Ni? Eller försöker Ni lura Eder Krister? Så måst fallet vara, ty om Ni verkeligen Blundade, skulle ni Ej kunna läsa Detta. Nåväl. En bluff är en Bluff och jag är icke den som låter lagt kort Ligga. Ty blunda igen, och jag skall föra er på en Resa, mot det gamla Slottet Ögonblick, alldeles invid Hjälmaren. Må Ni ha besökt? Det har i alla fall Jag. Under en kort dag på början "af min Lefnads Branter", jovisst. Men de Minnen som etsat haver etsat sig Hårt.

Oh, Slottet Ögonblick! Dit for vi, Mor och Jag. "Oh, Mor! Om Jag ändå Finga Sova här i baksätet!" Och Sova, det finge Jag. Hela Långa Färden lågo Jag där, skakandes av Upphetsning. Upphetsning i baksätet. Så exaltad Voro Jag, att hela Croppen min skakte. Ty anspänd, det var jag. Hopp, det hade Jag. Hopp om livet, hopp om Drömmen. Och Drömmen den blevo Sann. Ty det var på Slottet Ögonblick jag bevittnade mitt första Samlag mellan man och Kvinna. En rödbrusig man med Kock-mössan på svaj och tvinnade Mustasher. En rödkindad Flicka med Stora Behag. Omsvärmade i det allra Heligaste på Stora Skärbrädan. Oh! Denne Unge Gosse jag varte. Månde att Det var Där Jag blevo Man?

Många Gånger haver Jag försökt Gestalta det magiska Jag såg. Senast Igår, då jag lockte in lille Lisa Servitris in i Stora Skafferiet. "Luta Dig Fram", sade jag. "Jag kan inte finna Cacaon". "O ja visst", svarte hon. "Jag är Villig". Och hon lutade sig fram. Och Jag förde den in. Mustashen Vaxad, Kockmössan på Svaj. Men ändock: Skammen. Ty svikit mitt löfte till Eva-Lotta Smedberg, har jag nu. Men därpå: Njutningen. Njutningen av att ha Överrumplat Lille Lisa Servitris, blott Sjutton v¨årar. Njutningen av att ha Släppt han fri, den Vilde.

Ty Celibatet är inget för Män som jag; det som en gång släppts lös måst så förbli: Otyglat.

Vällustigt,
Krister Holmér

Lejon, min spegel!

Denna dag, vilken strax är över. Denna dag, vilken natten söver. Oh! Denna dag har varit underbar, eftersom den burit på många Glada Ting. Ni må höra ett exemplar? Javisst. Det må ni. Ty idag när jag vaknade, klockan sex likt alltid, stego opp jag med ett leende uppå de tvenne läpparna mina. "Oh Krister månde att du vaknade invid en ung Quinna?". Nej, ehuru den ärade Assistentue Eva-Lotta Smedberg mig rådit har att, så att säga, Vila den Vilde (=min Stolthet, även känd som Kron-Juvelen). Istället för att vakna invid dessa, drömmer jag om dessa - som Ni uttryckte det - Quinnor. Och som jag drömmer; potent och Viril, man märker vilken man jag är. "Oh vad Underbart men vad drömde du inatt?" Jo, jag drömde att jag var ett mäktigt Lejon med yvig man och icke bara en utan TRE p*enisar med vilka jag samfällt Smekte tre vackra ungmör; en Blondin, en Brunette och en med hår svart som Korpen. Och oh, mina Läsare. Ni må förstå att de alla dessa var Isabella Dormin, mor till min förra Assistente - Harry Dormin.

Däranefter åt jag min Frucostue. Nybakta Scones med Smör som jag kärnat. Och oh! Det var njutbart. Nära nog jämnbördigt med att som Lejon införa alla sina Stolta Organ i intet ont anade Jungfruer, alla vända åt Växlande direktioner och håll. Därefter: incykling till Conditori Victoria. Oh, detta Conditori! Lille Lisa, den nya Servitrisen, endast sjutton år. Läppar fylliga, baken fast och barmen Yppig. Oh! Det vattnas i munnen, rycker i T'asken. Ni må förstå? Eller måst jag Skrika? Såväl. JAG BLIVER UPPEGGAD, HÄNFÖRD, EXALTERAD, LADDAD. Till den milda Grad att jag måst uppsöka Den Lille Herres Rum och skaka min p*enis opp, opp och ner, ner tills jag må uppnå Ejakulation. Men vem tänka jag på? Måhända den Lille Lisa. Måhända Sabina, Snabbköps-kassörskan. Måhända någon av de 100 kvinnor jag lägrat. Men mest av allt; Mor Dormin.

Åh, denna ejakulation. Den smakade sött, båd bokstaveligt och bildeligt. Och efter mitt Skiftue: ett Bad. Men ej i vatten, utan bad i Bastu med min Stolte Chefue, denne barske man. Och skratta, det gjorde vi. Och Drack Öl, det gjorde han. Jag drack dock Kaffe, denna ädla dryck, uppfunnen av Indinaerna, förädlad av oss Europ´´eer. Och vackert vart det. Och Masculint ändock, då vi talte om den Lille Lisa och hennes fasta stjärt. Redan haft henne, min Chefue har. Erövra henne, skall jag. Dock finns hon enbart på min Lista som numero tre, ty dessa gå före:

1. Isabella Dormin
2. Sabina, den nämnda kassörska

Men Oh! Jag hava problem med Tyglandet. Käre min Gud, varför är jag blott född som man? Mer tillfredsställande vorde, att vara ett Lejon med P*enisar Tre.

Väneligen
Krister Holmér