Här sitter jag
den bakande poeten
på en kvällskvist
och innerligast hoppas
att den icke skall gå av
Här hänger jag
den bantade profeten
och kramar nattträdet
för att inte
hastigt ramla ner
Här flyger jag
den brakande kometen
ner från stammen
hastigt virvlande
Här ligger jag
den brustna poeten
och känner morgonljuset
värma mig
Det gryr!
Det gryr!
Ånyo jäser morgonen till dag
(C) D.S.
måndag 7 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar