Apollons Kavel - Le debut!

Jag hafver idgat debut!!! Icke den sexuelle, ty den hafver jag - som bekant äro - afvklarad sen längst tillbaka. Nei, jag haver idgat bok-debut! JAG - KRISTERO HOLMERO - ÄRO FÖRFATTARE! Icke endast bagardräng. Icke endast mästerlig älskare och amoreusör! Ty äfvenledes FÖRFATTARE! En gränseleuse poet, det är mitt öde.

Boken, mitt förstlings-värk, hafva titeln "Apollons Kavel". Går att tolka mången väg, intet sant? Utöver de alldra nydligaste urval af mina poemer, bjuda den äfven på de stilfulle kake-porträtter och det allra hederligaste av föremål - ett förord. Författat utaf en annan riktig författare. En vetare av litteraturen. Den Algot Nattkrök.

Boken köpa ni, directement från förlaget.

Ja, nu! *hyrjer och hurrer* Ja, nu, köpen boken nu, mein gott folk! Köp den här.

Väneligen,
ruseligt,
eder
Krister Holmér - Författaren

Narrens Helicopter

Go'tur, mina Vänner! Gu'tår, mina Fränder!
Ehuru ni Mejl hafver skickat, ehuru ni mellan mina Skinkor hafver slickat - bedjandes om MER, skrikandes efter NY DIKT i spänd föreväntan á min Förstlings-verk. Beskåda denna:

Jag äro dräng vid Cungens Hof
Jag slita dag som Natt
Jag baka ljuva vetebröd
Jag draga kaniner ur min Hatt
Ty Jag behärska mången Trick
och dessa måst Jag göra:
Baka, trolla. skriva dikt
och Drottningen förföra
Men ändå hava jag ej lycka,
lifvet ter sig Mörkt och Svart
hur många ting jag än utföra
Komma jag dock ingen vart
En gräddtårta till Cungen
En bakelse till Presten
En kanelbulle till Prinsen
och Drottningen tar Resten
Men ingenting till Hovnarren,
ty ingenting blir kvar
Så gråta Jag en enkel skvätt,
ty Hovnarren är Jag
Jag leka glatt med boll och ring
och alla säga "très Charmeuse"
Jag läsa upp mina poem
och alla säga "Fabaleuse!"
Så dansa jag i Mörkert Hörn
Med Penis gör jag "Helicoptern"
och damerna mig smeka
tills jag så får opp den
Så stå jag så och virvla
Virvla runt varevigen Dag
Men trots att jag ständiger Virvla,
varför är jag icke Glad?

(C) Holmér GRANDIOSO 2008

"Oh, vad voren denna Vara? Oh! Jag tro icke mina ögon? En POEM? En nyskrivliger POEM?" Jomenvisst, förvånte Vän. Håll nu till Godo.

Väneligen
Krister GRANDIOSO

Mörka hål på himmelen?

"Var hålla han hus? Denna mästerlige poet, denna ypperlige bagare. Denna frammanare av vilda emantioner?!"

Så kanske ni spörja i era stilla läsar-sinnen. Jag giva er svaret:
Iag, Krister Holmér, arbetar för fullo med mitt förslingsverk. En diger diktsamling, där bara de bästa russin, ur mina allra hetasta balverk, skall medblifvas. Och det hela skall utgifvas - PÅ FÖRLAG - SOM BOK!

Vad jag blifvo?
En riktiger FÖRFATTARE!

Väneligen,
författaren Krister Holmér

Kvinno-Frukost á lá Tysk

Gladd och bestoltig,
så vackte Tyskan Opp
Ännu en dag
af äventür!
Men då gröthen den koktes
så förlorte hon Hopp
Ty det heilen det gingo
ganz öfver-stür

Oh denna kvinna -
Av enfalldigheit fylld,
men med skönliger Cropp
Hon krüddte så Gröten
med godis "Nonstopp"
Men denna den Godis
Den passa ej Gröth
Icke, nejvisst
den äro för Söth

Ach nein,
Fräulein
Das bist nicht Gut.

Var sak den hava platsen sin:
Nonstopp den skall i munden in!
Direkt in i munden -
Passera icke Gröt!
Oh du enfaldiga
Du haver båd Frukost
som Nonstopp
förstört!

(C) "(C)andü"(C)ungen (C)rister (C)holmér

Herr Potatos Äventyr

Fru Potato, Fru Potato
Haver du hört?
En rotselleri haver viskat
att Herr Potato Fröken Rödbeta förfört
Herr Potato, oh den knölen
haver till Fröken Rödbeta rullat
Sen haver de idkat älskog
Ja, du hörde rätt-
de haver faktiskt Kn*llat
Men ack, jag hörde mer
Ty precis, precis där efter
Rullte den Knölen vidare
till mina Morots-rester
Tre strimlor,
tre strimlor
Haver jag i kylen lämnat
Där haver Herr Potato stannat
och nu*ppat vilt - OHÄMMAT
Men det värsta,
ja det värsta
Haver jag lämnat till sist
Ty inatt rullte Herr Potato ut ur kylen,
till den naket sovande Krist
Där smögo,
ja där smögo
Herr Potato in i min ända
Där lågo han och myste
Kanske snurrade en vända
Fru Potato, Fru Potato
Du måste Mig tro
Jag lågo enbart stilla, jag ville blott få ro
Och jag beder Er om ursäkt
för att jag väckte er med mina stön
Men jag måste faktiskt tillstå
Att er knöl till make äro Skön
Jag beder förvisso Ursäkt,
ty det som skedde vorde icke rätt
Men ändock vart livet allt bra ljuvt
med en potatis i min stj*ärt

(C) Kristlock Holmes

Att hinn dygden fatt

Arma gosse,
det äro jag,
ty jag haver blivit fråntagen
all flärd och välbehag.
Man haver rånat mig
på det som aldrig får försvinna,
man haver tagit från mig
min kära mödomshinna.
Den som jag har vaktat,
så spänsligt med mitt liv.
För den har jag duellerat,
skjutit musköt och dragit kniv.
Men nu klämtar domeklockan,
nu står jag mol allena.
Ty jag har icke längre
dygden mellan bena.
Helig FADER,
oh, FÖRLÅTEN MIG!
Späd MADONNA;
ÅH, begråten mig!
Det vordo endast så,
att jag ville kärleken besmaka,
men säg mig HERRE, nu,
kan jag knyppla den tillbaka?
Mitt liv i dina händer
och skammen på mitt bord,
en sorgedag i sänder,
i munnen bibelord.
Aldrig mer jag skola
skilja lår från lår,
aldrig mer jag skola
kyssa någons hår.
Om du bara ger mig
mödomen igen,
skall jag ge dig lifvet
och blifva pingsetvän.


(K) Crister Holmér

En sång till lifvet

Hej, speleman,
stäm opp din luta,
besjung nu detta
utan ansats till att sluta.
Ty, jag haver
något att förtälja,
jag veten något
alla quinnor böra välja.
Lyss nu opp,
så tar vi ton,
det skall höras upp från Slottet
ända ned till Bron.

Jag viljen gerna
dedicera denna sång,
till fantastiske uppfinningen
O.B. Fleur Tampong.

Det hände sig som så,
att när jag här om sisten,
skulle kyssa en v*agina
blevo jag så blodig som en martyrerad Kristen.
Hur kan detta komma sig?
Jag undra där i skötet.
Om detta nämndes intet,
vid det första mötet,
där upp på West-Göta Nation,
i mörkret invid baren,
där jag uppvaktade en quinna
tills hon gav de rätta svaren:
"Jojo, Krister, att jag vill,
kyssa Dig på läppen, och ännu litet till."

Så lågo jag där nede,
först uppbragt i mitt sinne.
Jag kunde icke bringa
en dylik situation till minne.
Visst är min tunga riksbekänd,
icke bara som en degavsmakare,
utan även ock
som alla Svenska Sl*idors fyrverkssprakare.
Jag haver tryckt läppar
och pressat tunga,
mellan ben
på åldringar och unga.
Men aldrig förr jag haver
slickat med sådant frenesi och mod,
att det ur de vackra skymslen framför mig
har frodigt stänkt av blod.

Till en början vart jag skamsen,
vad haver jag nu gjort?
Jag har skadat denna flicka,
och bör fly från denna ort.
Ändå var det som
att hon av vällust tjöt,
ändå var det som
att hennes päls var av fuktens safter blöt.
Det bar mig därföre
helt emot,
att hindra denna njutning,
denna sexagudars blot.
Jag drack från den blodets källa,
med glatt och friskt humör.
Jag lapade i kring Clitoar
så där som katter gör.
Och visst att det var icke
alls med obehag,
är det någon som gillar nya smaker
så månde det va jag.

Men när min quinna
efter mången lång minut,
under min beröring skälvde
och skaka glasrutor med tjut,
såg hon att mitt anlet
var rött och mörkt av blod,
då såg hon att mitt kött
rakt i vädret stod.
Vi idkade därföre
en timmas älske-skog,
och sen hon mig i blicken såge
och milt i handen tog.
"Oh, Krister"sa hon sedan,
hädanefter ska jag bruka O.B. Fleur,
"ty det är sådant som var quinna,
med själfvbeakting gör".

Och allt sen den dagen
brukar hon tampong som propp,
och pressar ned mitt hufvud
äfven om jag säga "Stopp!".
Blodig blir jag icke längre,
bara glansig på min hy,
och fylls tampongen opp,
så tager hon en ny.


(c) Krister Holmér 2008

Une poem surrelaistique

Smögo,
gjorde jag,
i djupet av en kavel.
Längre, längre in,
till munnen slöto mig
i sina våta läppar.
Plattare och plattare,
för varje kaveltag.
Mattare och mattare,
för varje dag.
Sen plötsligt vorde jag
som stånden
ur en socker-burk,
betald
ur förnämelig portmonä.
Jag stodo där
och sockrade,
tills tigern åt mig upp.
Där inuti
under ränders tunga svall,
jag föll och ramla
tills det small,
en knall,
ett boda-kaBOOM.
Tigern voro sköten
och den jägarens sköte
voro mitt hem,
där åto jag
vad som mig gavs
där levde jag i blygda djungler.
Sen en morgon bakade
jag scones,
och liksom sconeset
i munnen smälto
smälte så och jag
BORT.

(C) rikster merloh (200?)

Une poem dadistique

Ah! ÖH! OHHH.
Nema-nema-nema-NAAA.
EH! OH! ÄHHH.
Duba-duba-duba-DAAA.
-iH.
-aH.
-oh OH
-OH LA-LA!
-eh
-ehh
-auo-auou-auouu!!
Mane-mane-daab.
Mane-mane-dabe-do.
Oh.
OH.
äh.

(c) krÖstÖr hÄlmÄr 200§

Une poem modernistique

söktesöktesöktesöktesökte
.söktesöktesöktesöktesökte
..söktesöktesöktesöktesökte
...söktesöktesöktesöktesökte
....sökteskötesöktesöktesökte
.....söktesöktesöktesöktesökte
......söktesöktesöktesöktesökte


[C] Krister Holmero (2008)

Ni haver fest, inte sant?

Lustiger miner
och ett potato-"chips" på läppen, din.
Hej, långe Jan, här vankas festligeheter.
Bubblerande viner
och en jule-slpis kring halsen, din,
Hej, runde Dan, här frodas tokigheter.

Men vad äro "roligt"?
Vad äro "skoj"?
Detta:
att lavettera min mun,
att idka tjo ock stoj.

Men vad äro "tokigt"?
Vad äro "lustighet"?
Tydeligt icke,
att berätta vad en vis MAN vet.

Ty min vitterhet hava tydligtvis
ej helt ett värde,
ty mina nattliga rencontrents
äro ej intrresannt,
bland dreng och o-lärde.

Hotfulle miner
och ett silver-"tejp" kring t*asken, min.
Hej, Anders ful, vad äro det för nesligheter?
Uthällde viner
upp-på gördelene, kring midjan, min.
Hej, Thomas dum, vad föda dessa tarvligheter?

Att jag visade min p*enis,
när det ändå vorde fest?
Att jag tryckte den mot quinnan,
som du tarvar mest?

Men be-tänk just då,
att när jag gå,
då gänge hon bredvid mig.
Ja, tänk ock-så,
på oss två,
när hon hava KRISTER i sig!
Ty, Quinnan viljen icke leva
som en rutten karls trofé,
hon vilja njuta livet,
med en bagare vid sidan och hatten tjäckt på sned.
Så gudarne må skratta,
när jag avlägsnar entré,
ty då stå festens "HERRAR",
i slakna sorgsna led.

Självf haver jag en quinna,
hängandes om armen,
hon viska i mitt öra:
"Snart får du betäcka barmen."
DÅ, då äro festen i mitt hus!
DÅ, då äro HERREN ANDERS blott en lus!


(c) Krister Holmér 2008

Kung Krister och Madame Monsieur "(ett avant-gardistiskt dram)

Preludium: "Erotica. Stolta fader, vackra moder som i lustfyllda lekar förde den stolte fram och ut. Resultat: den man som nu till eder talar. En son? Jovisst - en son, det han vart. En karl? Jovisst - en karl, det han blevo. Lysste ni rätt? Han blevo en karl! Och ack en sådan karl, ty han curtiserade, fyllte en kvinna med säd och däran: En Annan. Raskt till nästa sedan."

Scenario: "Librarium. In i i Uppsala Bibliotek, följen I med genom långa trånga gångar, virvlande labyrinter med väggar 'af book' fram till skötets ägg. Däran: Ett möte med: En madame. Ben af ansenlig längd, blick fylld af vilja."

Peripeti: Upphör med denna din prosa-lyrik! En bakgrund, skall denna te sig nödwändigum? Icken. Prosaiska texter, förenklade ord. Hvad blifva af dessa tufvor? Inga lass må vältas. Vart är lusten, vart är sprätten? I denna din epik finns bara torra nötter. Giv oss det folk-lust-spel vi så dryfta till!

Oh! Ett folk-lust-spel, utspelat en ödesdiger Morgon Efter. Men bort från Realitet och Självbiografi, låtom oss förflyttas till det folkligaste af allt: Medeltiden. Häran är Krister (Jag) icke blott Bagare utan istället Kung. Det tager sin början:

KUNG KRISTER:
Madame, madame!
Jag beder Er god-morgon
Minns ni alla de försöken?
Då vi inte lycktes Göken?

MADAME MONSIEUR:
Penis.
PENIS!
*Sagolika penis*
Minns du hur vi lekte
och du min penis smekte?

KK:
Oh nej, oh Nej!
Det kan jag icke minnas
Ty Ni är en dam -
då kan icke penis finnas

MM:
Rumpa.
RUMPA!
*Makalösa rumpa*
Minns du hur det skumpade
när jag din rumpa pumpade?

KK:
Oh nej, oh nej!
Det kan icke hava skett
Det vorde väldigt syndigt,
det vorde icke rätt!

MM:
Njutning.
NJUTNING!
*Underbara njutning*
Minns du vilken njutning
du fick utav min skjutning!

KK:
Oh nej, oh nej!
Det är icke frun som njutning gör
En sanningsenlig njutning
kan bara skjutas av Monsieur!

MM:
Herre.
HERRE!
*Storartade herre*
Minns du inte då du till mig sade
att gräva i dig likt en spade?

KK:
Oh jo, oh jo.
Detta jag faktiskt minns
Men jag måste glömma
Ty en kung behöfver ingen prins
En prins kan bringa glädje,
skall jag tillstå i min bikt
Men trohet till naturen
är kungens främsta plikt
Ehuru samlag ibland män
faller utanför naturlighet
äro det av Yttersta Vikt
att de skall ske i Hemlighet
Så du min Prins, du sveko mig
Du förde fram vår natt i ljuset
Du lät alla taga del
af lusten, hettan, glädjen, ruset
Och trots att jag höll dig nära,
att jag drack utaf din Sav:
bed farväl till ditt hufvud -
Ty nu skall det av!

*Madame Monsieurs hufvud huggs af*

KK:
Ty man skola icke ljuga
så säga våran Gud
Och hans trogna tjänare Krister
skall efterleva Bud
Ty jag skall inget säga
allt skall ske i lugn, i frid
Men när jag så skall sova
så vill jag ha en prins bredvid

RIDÅ

(c) K. H. litteratur-förnyaren numero 1

Gudomlig blixt eller häxeri?

Jag har haft en kamrat,
som jag inte längre känner.
Och det samma ödet
har drabbat ännu fler av mina vänner.
Jag har haft lärare och lärarinnor,
jag har känt herrar och känt kvinnor.
Jag har upplevt och spankulerat,
jag har levat och spekulerat.
Jag har kysst kinder och händer,
på mången fiender och fränder.
Jag har klappat lår,
jag har sänkt näsan min i hår,
och dragit in doften
från kvällar på loften,
rullandes i hö,
badandes i sjö
och badandes i bäcken,
just som näcken
var jag om baken
alltid lika naken.
Jag har knådat degar
och bakat bullar.
Jag har gjort tårtor
och bestigit kullar.
Jag har smekt magar
som mig behagar,
jag har lekt i halmen
haft handen under kjolar
när jag sjungit kyrkopsalmen.
Jag har kysst en blygd,
jag har kysst två.
Jag har kysst stora bröst,
jag har kysst små.
Men allt detta,
flugit har sin kos.
Alla mina minnen,
blivit har till mos.
Om
inte
det vore för ett magiskt under,
som förevigar mirakel, likväl som blunder.
Vissa kalla detta för ett häxeri,
jag kalla det blott gudomligt fotografi.
Tag endast kameran i dina händer,
fota tårtor och fota fränder,
spara det du älskar mest,
spara nakna stunder från en fest.
Gör allt detta och framkalla sen,
du blir du lycklig, käre vän.
Besök EXPERT,
de kan sin sak, jag svär.
Besök EXPERT,
ty de heter vad de är.

(C) Kristr Holmér

Gudars Dialog om Bagares Problem

När jag äro bitter -
eller skall jag säga butter? -
finns det blott ett endaste ting
som kan få mig på Fötter

"Åhå, ja Krister!
Jag vet nog vad det är!"
Jaha, du Tor?
Nå, säg vad Jag begär!

"Det du söka att finna
haver lockigt hår och stora bröst
Du söka en Quinna
som kan skänka dig sin Tröst!"

Det där vorde en gissning,
det vorde vad du tror
Men låt mig säga som så:
Du har fel, gode Tor

"Oh! Men Låtom MIG Gissa!"
Javisst, min vän Frej.
"Du söka en Fisk,
måhända en Gädda eller en Sej?"

Frej, du är frodig
ock därtill ganska Grann
Men du sporte en fråga
som icke vart Sann

Men så en sista Gissning
innan jag ger er de Sanna Orden
En sista gissning,
må den komma ifrån Oden!

"Det du söka att finna
äro större än båd Quinna och Fisk
Det äro något fantastiskt
Något som rengör din Disk!

Ty det du söka att finna
är Disquemedel Yes
Det bästa av alla,
var bagares Fäbless!"

Javisst, min vän Oden
Där fick dina fränder så de teg
Ty Yes är det enda som biter
mot fläckar "af Deg"

Du är den visaste "af Gudar"
ty du vet att förstå
att för en Bagare av rang
är Yes det bästa han kan få!

(c) Kristur Holmúr, asernes Vän, år 908 enligt Christus

Folkligt Lustspel i Skogs-miljö, med biroll "af Frans"

Oh Sabina,
min Sabina!
Min underbara Sköka
Följ med Mig ut i Skogen
Följ med mig ut och gö*ka!
Under tallen
skall jag lägra Dig
Under eken,
där skall du kn*ulla Mig!
Följ med,
följ med
Följ med mig ut
Invid Grävlingens gryt
skall du få dig ett Skjut!

Jag tager dig
bakvänt
och se, titta där!
Där är en Ekorre
som jag haver kär
Ullig och luden,
med underbar Svans
Oh Sabina, du snälla
Låt mig döpa den "Frans"?
Vi älskar, vi P*ippar
och Frans tittar på
Du generas, du blygs
men säger "Låt gå"
Och när Du så s*uger,
Och jag på ditt ansikte ejakulerar
Så står ekorr'n Frans där
och se - han APPLÅDERAR!

(C) Jägmästare Ch. Holmér

Une baknning de favorite

Du säga Menuett,
då säga jag walz.
Du säga Tango,
jag säga inget allz.
Ty, det spela ingen roll,
för en man af rang att veta,
vad dansen som han dansa kallas,
ty de alla äro heta.
Du är en präktig qvinna,
du väcka min amour.
Du äro hertiginna,
och min Luste den äro stor.
Dina kinder är som bolster,
dina ögonlock som lakan,
en skrynklig filt din näsa
och sängen äro hakan.
Dessa tankar tänka jag,
ty du får mig att på sådant tänka,
plyschbeklädda sovrum,
där den sexuelle njutning finns att skänka.
Men, grevinna,
så stå vi här i dansen,
jag äro röd om Kinden
och du äro lite skamsen.
Men bort och kos,
med skamfullhet!
HIT, så tvärt,
med UPPRYMDHET!
Du gäcka mig med rullningar,
du väcka mitt begär,
du sträcka dig i bullningar,
du göra mig helt kär.
Men det som eggar mig till fullo,
med din ljuva, vackra kropp,
är att den te sig som en degklump,
som bölja sig därunder, i alla dansens hopp.
Och som du, la Belle Amie,
säkert, säkert vet.
Äro denna Menuetten,
en dans som gör en het.
Så när vi svänga runt här om,
och taga våra steg,
då yra det av mjöl omkring,
då bakas så din deg.
Så när vi dansat färdigt,
när vi gå från balen ut,
då har du gräddats färdig,
då får jag SLUKA dig till slut.

(C) Krister Holmér

En sann(?)skyldiger histoir

En vän jag hade
och hans namn var Nuppe.
Hej, Nuppe, Nuppe,
det var vi två.
Vi vore oskiljbara,
"Det skolo bara vara så".
Vi vandrade i skog tillsammans,
vi gingo till skolan i tropp.
Aldrig att de kunde skilja på oss,
aldrig att vi lyssnade på "stopp!".
När Nuppe så fick nuppa,
då fick jag nuppa också.
När Nuppes mage guppa,
ja, då guppade min också.
Då Nuppe kramade sin mamma,
jag smekte hennes byst.
Då Nuppe fick en Puss på kinden,
jag voro allaredan kysst.
Ja, oskiljbara voro vi,
icke en dag av ensamhet, icke en stund fri.
Det fanns en gnista mellan han och Mig,
ty vi voro tillsammans, även då när han sa "Nej".
Ty, jag höll så av honom,
och jag var hans vän,
att jag inte ens för Trugan,
dukade under och gingo hem.
Men när Nuppe sista natten,
på vår sista sammankomst,
bad mig att lämna honom,
det voro ingen konst.
Ty utifall han ej vill sällskapa nåt mer,
då går jag ut från rummet hans, och går en trappa ner.
Där nere bor hans moder,
så bylsigt, vackert fet,
så rosig och så vacker,
så gudemliget fet.
Där älska jag med henne,
från morgon och till kväll,
och vi idges icke sluta,
ense när Nuppe säga "Snell, snell!"

Så voro detta sanning,
haver jag upplevt detta här?
Nej, det äro påhitt,
det lovar jag och svär.
Visst haver jag på känn,
att Nuppe en gång,
kunde ha blivit en god vän,
och visst haver jag tänkt,
på hans feta vackra mor,
som mången gång fått mig stänkt,
när jag begrundat hennes kropp så stor.
Men själfva denna saga,
jag haver inhämtat på biograf.
Men ingen tager skada
av att jag inspirerades däraf.

(c) Krister Holmér

Pompe Adieu

Oh, vad haver Jag gjort?
Jag haver begått ett Brott
Jag som bara skulle känna
Jag som bara skulle klämma
Men Jag nypte
och Jag strypte
Och Jag bultade för hårt
Jag slog kanske en smula
Men Jag beder ej förlåt
Nu ligger du så tyster där
Blott en blöter fläck
När du ligga död så där,
så är du icke Käck
Jag gillte Dig när du vart glad
du vorde då en starker Tröst
Men så en dag så blev du trist
Då förlorte Jag min Lust
Så Jag kände och Jag klämde
och gjorde det för hårt
Och hjärtat slogo mer och mer
Att sluta blev för svårt
Jag dräpte dig,
det gjorde Jag
Och fast vid det Jag stå
Ty du underhållte icke mer
Så du mål väl Förstå?
Jag äro ej ett Bortskämt Glin
Innerst inne är jag God
Men med dig, du Pompe - min Kanin
Jag icke hava tålamod

8C9 Lile Krister Holm+er 6 år (1988)

Mitt Hjärtas porlande dryck

En soliger dag om våren,
jag tog en spatsur genom spåren.
Det vindlades violer,
det doftade av lort.
Det sjöngo av fioler,
och jag fingo intet gjort.
På ängar kring mig välvde vackert dis,
det dofta ljuvligt från ett kök.
Jag voro som i himmelskt paradis,
jag voro som en glader gök.
Kunde dock inget,
göra mig ännu mera glader?
En naken villig kvinna,
eller ett fång biskvichoklader?
Nej, intet, jag svarar Dig.
Alls intet, ack nej och nej.
Utom, för ty, kan-ske en Hallon-soda,
ty de äro ju gudomligt goda.
En sådan skulle gjort mitt liv till fest,
Hallonsoda äro paradis, när paradis är bäst.

(C) Krister Holmér 2008